Anmäla läkare till patientnämnden eller Socialstyrelsen?
Nu när HSAN försvinner så ska Socialstyrelsen ta över arbetet istället. Men ska man anmäla en läkare till patientnämnden eller Socialstyrelsen? Vad är det för skillnad?
Detta är vad som hände:
En fredagseftermiddag tidigt i våras ringde jag till Sjukvårdsrådgivningen eftersom jag hade väldigt ont i bröstet och ryggen. Jag hade haft detta från och till under en längre tid och på lite olika ställen, bl.a. på höger sida ungefär vid revbenens kant. Sköterskan på Sjukvårdsrådgivningen blev orolig att det var mitt hjärta, men jag sa att jag aldrig haft några problem med hjärtat, hade bra blodtryck och att jag verkligen inte trodde att det var det som var felet. Hon propsade ändå på att få skicka en ambulans för att vara på säkra sidan, vilket jag tillslut gick med på, även om jag kände mig dum som tog upp viktiga resurser för nån annan.
Ambulansen kom och sjukvårdarna tog ett EKG som inte visade nåt onormalt. De ville ändå ta med mig in till vårdcentralen då de har bättre EKG-maskiner. De debatterade lite om de skulle välja vårdcentralen som ligger 15 min bort men klockan var 16.40 och de stänger kl 17. Jouren ligger 35 min bort och akuten 45 min bort och de ville helst inte lämna sitt område ifall nån annan behövde dem snabbt. De ringde in till vårdcentralen och fick besked om att jag kunde komma dit. Jag hade fortfarande väldigt ont och blev utburen på bår till ambulansen. De sa till min man att vänta hemma med bilen ifall han skulle behöva åka efter.
Väl inne på vårdcentralen tog de ett EKG till som inte heller det visade på nåt onormalt. Jag blir invisad till läkarens mottagningsrum (fortfarande med starka smärtor) och där står han och pratar i telefon med sin fru. Tydligen väntade de middagsgäster och han säger att han skulle skynda sig hem. Han lägger på luren och vänder sig till mig. Han säger att han har minsann varit läkare i XX år (tror det var 11) och han har aldrig varit med om att en smärta kan hoppa runt så i buken. Jag får en stark känsla av att han egentligen säger att jag bara hittat på alltihop. Sen fortsätter han med att säga att han inte har tid med detta utan ska hem på middag. Jag blir utvisad till gatan medan personalen stänger och den stackars ambulanspersonalen kan bara titta på. Jag har fortfarande så ont att jag knappt kan stå men det finns inga bänkar så jag får helt enkelt sätta mig på den kalla trottoaren och vänta på min man som får komma och hämta mig. Tur i alla fall att jag fick med mig min mobil!
Några månader senare lyckas jag få en annan läkare att skicka mig på ett ultraljud (eftersom smärtorna fortfarande kommer och går) och där upptäcks det att jag har massor av gallstenar. Jag opererades ganska omgående efter det och har inte haft några problem sedan dess.
Detta är inte den enda historien jag har om min vårdcentrals inkompetens men det är nog den värsta.
