Hur länge är det kvar, cancer?

Jadu. Min mamma hade cancer i lungorna. Fick hemhjälp på måndagen dog på fredagen. Jag tror mkt hänger på personen ifråga. När man ger upp går de nog riktigt fort :/ så frågan är, hur är hon? Pigg? Pratar hon nåt? Ja känns de liksom som om hon har nån form av livsgnista kvar?

Nej hon är inte pigg längre, hon orkar bara med oss som är allra närmast och övriga har hon avsagt sig både besök och samtal från. Gnistan i ögonen försvann när hon fick veta att det spridit sig till levern. De korta stunder som hon är liiiite pigg är i anslutning till en morfininjektion, men då är hon hög. Det varar max en halvtimma och sedan rasar hon som en hög igen.

Pappa hade från början cancer i lungorna, men det spred sig också o blev metastaser i princip i hela kroppen - på alla organ och liknande. Beskedet om att det spridit sig fick vi på en torsdag, på måndagen veckan efter efter var alla syskonen (pappas barn) samt närmsta samlade (vi bor i världens alla hörn) hemma hos pappa och då såg man i hans ögon att han "gav upp" fajten. Han drack ett glas vatten om dagen, mest för att han var torr i munnen, men han vägrade äta något alls. På torsdagen hade han den sista "berömda" återhämtnings-fasen, dvs han fick massa energi och var hur glad o pigg som helst. På fredagen låg han helt borta i sängen och tidigt på söndag morgon var han borta. Under den sista veckan behandlades han mest med morfin-sprutor i hemmet.

Tänk på att prata mycket med din vän, berätta om alla dina minnen ni har tillsammans, alla bra saker och allt positivt med henne/honom, allt du uppskattat genom åren. Sitt hos vännen och visa att ni är där, att ni är ledsna över att han/hon kommer dö, men att ni är tacksamma för att ni fick lära känna varandra, och att ni tycker att det är "okej" om han/hon lämnar. När man ligger så inför döden har man oftast mycket ångest över de man lämnar kvar, att man får ett "okej" från de människorna hjälper oftast väldigt mycket.

Och jag beklagar sorgen! Cancer är skit. 

Och precis nu blev allt ännu rörigare, nu ringde hennes sambo och sa att läkarna sagt att det är nödvändigt med en akutoperation. Hennes sambo var så osammanhängande så jag förstod inte ens vad för operation och om det sker precis nu eller något.

Jag befinner mig i en känslomässig berg-ochdalbana och ännu värre blir det att jag kan inte vara där dygnet runt. Jag jobbar, sjukhuset ligger tio mil bort och jag beviljas inte ledigt eftersom jag inte är anhörig. Fan jag vill bara veta om jag har veckor kvar med henne, eller rör det sig om dagar bara.

till dig.
Hjälpte operationen något?

Det brukar kunna gå fort när det tagit fart. Cancer är en hemsk och obarmhärtig sjukdom :(
Min gissning är att det handlar om dagar eller någon vecka.....

Sedan sist då, hon har genomgått stor op och har nu stomi (cancern finns bland annat i tarmarna). För några dagar såg det bättre ut, men igår vände det igen och nu har hon hög feber och kraftiga smärtor och läkarna vet inte varför.

Op tog inte bort cancern men de var tvugna att ta bort bitar av en tumör för att hon skulle slippa de värsta smärtorna, men hon har fortfarande kroppen full. Läkarna mest mumlar och ger inga besked om något.

Fruktansvärd situation för både dig och din vän (och alla anhöriga) utan besked. Fast kanske är det bättre med mumlande än falska förhoppningar..jag vet inte.

Din text berörde mig väldigt mycket..du verkar vara en sån fin och omtänksam människa.
Jag hoppas att din vän får en fin sista tid tillsammans med dig och de nära och kära.

Tack för dina fina ord.

Ja det är inte falska förhoppningar vi vill ha, vi vill ha kalla fakta. Vi vill veta vad de tror, vad säger deras erfarenhet när cancern gått så här långt. Denna ovisshet tar död på oss alla, det är ett steg fram och två tillbaka hela tiden.

FIna ts!

Hur gick det med din vän??
Jag förmodar att hon inte lever nu?

Kramar!!!