5 månader och svårt att somna, hur ska vi gå vidare?
Vi har en liten kille som är 5,5 månader (men född en månad för tidigt, så utvecklingsmässigt snarare 4,5 månader om det spelar någon roll) där vi lite grann har tappat greppet kring läggningarna. Jag hoppas verkligen att ni skulle vilja hjälpa mig med lite råd och stöd!
Fram tills för kanske en månad sedan var han otroligt lättlagd. När han signalerade att han var trött, så lade vi honom i vagnen på dagen eller i vår säng på kvällen och där somnade han hur nöjd som helst. Nästan onödigt lätt! 
Nu har han dock svårt att komma till ro så. Han ligger nöjd och filosoferar en stund, för att sedan nästan, nästan somna in men istället börja sno med huvudet fram och tillbaka som om han saknar något/letar efter något och sedan blir han ledsen och vi tar upp honom.
Att han inte kan somna själv i vagnen eller sängen är egentligen inte problemet, utan problemet är att vi har hamnat i någon sorts negativ spiral där han behöver mer och mer hjälp för att somna. Jag har inga problem med att han somnar i vår famn, men pga en muskelsjukdom fixar jag inte att gå runt och vagga/bära/trixa. Jag försöker sitta med honom i soffan eller i en gungfåtölj, men det räcker inte utan han blir ändå väldigt ledsen, likaså funkar det inte att ligga bredvid honom i sängen. Är vi själva hemma, eller om vi går en promenad, så funkar sjalen, men om syskonen är hemma så blir det för svårt för honom att koppla av och somna så.
Just nu känns det här som ett jättestort problem, och jag har försökt rannsaka mig själv för att komma fram till varför och vad det egentligen är som är viktigt för mig, vad jag vill uppnå. Det som känns viktigt är att han på sikt har positiva associationer till sömn, att han själv känner när han är trött och vill sova då. Men hur ska jag uppnå det? Hur ska jag lägga grunden till det på bästa sätt, med tanke på situationen nu? Med våra äldre barn hamnade vi i en situation där de behövde mer och mer hjälp för att somna, tills jag slutligen var helt försörd i kroppen och jag är rädd att hamna där igen.
Kort kan nämnas att nätterna fungerar bra, han sover generellt sett bra (tillsammans med oss). Vi låter honom styra mat och sömn, men tyvärr kan jag inte amma. En dag ser ut ungefär såhär:
6.30 uppstigning och frukost (ca 100 ml)
8.30 sova 45 min
10 mat, ca 160 ml
11.30 sova 45 min
13.30 mat, smakis och knappt 160 ml
14.30 sova 45 min
16 mat, ca 160 ml
18 sova 45 min
Efter det gröt, lite lek, bad, pyjamas och ev ca 50 ml ersättning innan läggning, som brukar bli omkring kl 20.
Detta är alltså helt anpassat efter honom och när han är trött/hungrig. Att flaska till sömns fungerar i regel inte.
Jag vore otroligt tacksam för lite hjälp, tankar och input från er som har samma syn på föräldraskap som jag!
etc.), för att vi har två barn tätt och för att få det hela att gå ihop för båda 
.
