Tycler också du ska söka psykisk hjälp för dina komplex och dålig självkänsla.
Det finns många killar som är 180cm och över, så om du har haft få förhållande beror det nog på annat än din längd. (om man t.ex har dålig självkänsla och skäms för sin längd så man går om kring kutryggig och känner sig oattraktiv är det svårt att begära att någon annan ska tycka man är attraktiv om man inte gör det själv.)
Sen tycker jag det är dumt att kasta bort chanser till bra förhållande bara för att killen är kortare än du är. Min mamma är längre än dej och min pappa var 1.65. Längden är rätt oviktig när det gäller kärlek och om den är så viktig för dej tycker jag du är lite ytlig som tror att det är din längd som "hållt dej tillbaka" hela ditt liv.
6cm som du önskar bort från din längd, det tycker jag du ska måtta med dina fingrar, det är knappast ens lika långt som ditt lillfinger. Är denna längd ett sånt problem för din kropp att du vill kapa din kropp, skelett, ben, muskler, kött, ligament, blodådror på FYRA separata ställen för att sen lappa ihop dej själv igen.
Kan du ens tänka dej den operationen?
Kan du tänka dej tiden i rullstoll, rehabilitering tills du kan gå igen, använda benen, stå på dom ens?
Kan du tänka dej vilka fruktansvärda smärtor du kommer ha?
Kan du tänka dej vilka ärr du kommer ha på dina ben efter ett sådant ingrepp om det ens vore möjligt?
Om du är så fruktansvärd svår att älska när du är 181cm lång, kommer du vara perfekt med fyra tjocka ärr på båda låren och båda vaderna?
Jag tycker absolut du ska söka dej till närmaste vårdcentral. Men inte för att försöka få en operation som kan kapa av dina ben och sen sätta ihop dej från dessa FEM delar igen. Du behöver en kurator eller psykolog att prata med istället. Du behöver inte bli kortare, du behöver må bättre, sträcka på dej själv och börja älska dej själv som du är.