Snabb förlossning - hängde inte med...

Hej, min tredje förlossning tog 45 min från första värk, och min fjärde 10 min från första värk.
Så jag förstår hur du menar, man hänger inte med helt enkelt, för det gick för snabbt.
2 timmar och 40 min låter som en hel evighet för min del.... hi hi.
Jag har inte tänkt så mycket mer på det än mina andra förlossningar. Men nog kända jag mig lite snuvad på förlossningarna...

Vi hade också en väldigt snabb förlossning och fick egentligen redan på första vägningen/mätningen på BVC som förslag på att vi kunde kontakta psykologen knuten till vårdcentralen. Vi var ett sk prioriterat fall och jag och min man gick en gång gemensamt och sen gick han ytterligare en gång senare för att bara prata igenom allting med en utomstående. För mig kändes det rätt bra, inte för att det blev ett avslut i den meningen för man går ju alltid och tänker rätt länge till, men hon ställde rätt bra frågor och man fick lite mer linjär linje på förloppet. Min dotter är nu 7 månader och jag kan fortfarande gå och fundera och ha ångest över vissa bitar i förlossningen men jag blir inte lika konstant bombarderad av min hjärna med bilder och dofter som jag blev de första veckorna.

Precis, jag hade aldrig riktigt ont. Fick inte kämpa liksom. Att känna sig snuvad var ett bar uttryck. Låter säker helkorkat för dem som har haft besvärliga förlossningar!

Jag vet inte om jag kan hjälpa dig direkt, men jag upplevde samma känsla av att jag inte hängde med riktigt. Min förlossning tog 5 timmar. Jag var väldigt inställd på att det skulle ta lång tid, och kände väl egentligen att jag inte riktigt hängde med mentalt. Min kropp bara körde på liksom...Jag bearbetade också väldigt länge efter och gick igenom händelseförloppet i huvudet, berättade om hela födseln för alla som kom och hälsade på efteråt och kände generellt ett väldigt behov av att gå igenom gång på gång. Men så kanske det är för alla, oansett hur fort eller sakta det går? Jag vet inte riktigt....
Min förlossning var dock smärtsam också och jag fick inga pauser mellan krystarna, så jag kände verkligen att jag inte hade kontroll...

Tack för era svar förresten!

Zirup - Jag känner också ångest, fattar verkligen inte varför. Kanske för att allt försvann så fort och för att jag inte hann "uppleva" det hela ordentligt.

Japp det låter helkorkat
grattis skulle jag påstå men hoppas även att du lyckas bearbeta.
Grattis till dottern oxå
(jag är väldigt avundsjuk och hoppas på en liknande förlossning nästa gång)

NäraMammaiNorge - Tack för ditt svar. Det känns otroligt skönt att läsa att det finns fler som har kännt precis likadant som jag känner nu. Jag har också ett jättebehov av att prata om det hela tiden! Är tyvärr inte typen som bara "vräker det ur mig" till alla, även om jag hade önskat att jag kunde det.

CoolJen - Tack

En fördel är ju att du redan har börjat försöka bearbeta!
Själv kom jag på nu när jag är gravid igen(5 år senare) att jag inte bearbetat...

En fråga till er alla som fött snabbt, vad menar ni med första värken?
Är det första lilla känningen(som jag tolkade som mild mensvärk) eller första etablerade värken?
Hinner man med att åka till förlossningen?

För mig är ångesten väldigt knuten till alla OM och TÄNK OM. Det är ett sätt att bearbeta det som man inte hade kontroll över tror jag. Men gör som så att du skriver ner din förlossningsberättelse som ett steg i att reda ut tankarna kanske? Har du läst din journal? Där kan du få lite återberättat av någon annan liksom. Jag begärde dessutom ut jounalen från tredje part (SOS) för att kunna gå igenom allt som hände i lugn och ro. Det hjälpte mig att gå vidare litegranna.