Bebis + katt?

Vår katt har alltid varit vår lilla bebis och har alltid varit med oss; suttit i knä, sover i sängen osv. Jag var jätteorolig innan vår bebis kom, framför allt att katten skulle känna sig oönskad och att han skulle bli svartsjuk...
Det har dock gått jättebra! Han är måttligt intresserad av vår dotter, smyger fram och stryker sig mot henne när hon har båda händerna upptagna, men iakttar mest på lagomt avstånd. Han sover fortfarande i sängen med oss vid fotändan, och dottern mellan oss. Inga problem alls!

Vi har två katter och det har gått hur bra som helst. Dom har aldrig visat tendenser till att vilja lägga sig på sonen eller ens vid honom. Dom är snälla emot honom, rivs inte eller bits. Sonen är väldigt glad i sina katter, dom är det bästa som finns att jaga nu när han är snart året. Katterna har aldrig blivit svartsjuka, dock lite chockade när vi kom hem från BB och undrade vad det var för något som satt i babyskyddet 

Jag skulle dock inte behållit katten/katterna om dom visade minsta tendens till att vilja ligga på sonen. Då kan det ju gå riktigt illa.  

Det brukar gå bra. Oftast undviker katterna bebin när bebin är riktigt liten, så gör djur oftast med andra djurs ungar.

Om du vill undvika att katterna lägger sig att sova där bebin ska sova, lägg dit stanoilfolie så vänjer de sig vid att det är "äckligt" där. 

Det kommer nog gå bra ska du se. =) Som de nämnde ovan. Katterna blir nog bara nyfikna men håller sig på sitt håll.. Har du märkt att dom har reagerat nåt på din mage? När min mamma var gravid för många år sen med min storasyster (tror jag) så hade hon en steriliserad honkatt som hade varit det i många år.. När magen syntes mer på mamma så blev katten som tokig.. Hon la framtassarna på varsin sida om magen och så låg hon och strök sig mot den, dreglade och spann.. Hon tyckte det var jättemysigt med en bebis i magen.. =) Men visst är det annorlunda när den kommit ut..

Och just... Även om det är farligt att katten lägger sig på barnet så gör den ju inte det för att vara elak. Den gör väl det för att värma den lill*. Har för mig att det är vad man har sagt om just det..

Tror ändå att det ska rätt mycket till för att katten ska lägga sig PÅ bebisen. Jag menar, katter är ju oerhört bekväma små filurer, och så bekvämt lär det ju inte vara att ligga på en knölig, sprattlande bebis... Eller?

Hej! Har BF om 3veckor och har 3bondkatter som är både inne och ute. Alla steriliserade, 1hona och 2hanar.
De har fått sova i sängen alla tre innan men nu har vi börjat stänga till sovrummet och det går bra.

Vi satte upp spjälsängen för 2helger sen och har lagt i aluminiumfolie överst så om de hoppar i så hoppar de förhoppningsvis ur snabbt! Säger ifrån så fort jag ser att de visar intresse för bebissakerna (säng/vagn/babyskyddet). Hittills har det fått vara ifred. 

I lördags var min syster här med sin 2veckors-bebis..det var måttligt populärt märkte vi då de mest höll sig ute. Sen när de väl kom in var de vääldigt reserverade och den ena hanen smög fram saakta till babyskyddet som hon somnat i och jag följde med fram. Han nosade lite på fötter och händer och gick sen därifrån. Alla katter tog liksom genvägar runt bebisen vart hon än var.  

Så jag tippar väl på att det blir samma när vi kommer hem med vår bäse. Först lite reserverat, men de vänjer väl sig så småningom.

Tack för era svar! ÄlskarNova, berätta gärna hur det går med nya bebisen!

Jag tror och hoppas precis som ni skriver att katterna inte kommer ta alltför mycket notis om den nya familjemedlemmen. När min syster var och hälsade på med sin 2-månaders och sin tvååring var det också som att katterna tänkte; oj då, små människor, bäst att hålla sig undan... Hanen lade sig också på sängen där minstingen låg, och nosade lite, men ni har rätt, det ska nog mycket till för att de ska lägga sig PÅ. Dessutom antar jag att man har rätt stenhård koll på den helt nyfödda bebisen som nybliven förstagångsmamma...!

Jag ska få barn om 2 dagar enl BF. Vi har en katt nu. Jag är oxå väldigt orolig att han ska lägga sej på bebisen. Är itne orolig för något annat vad det gäller katten. Han ligger ju på oss... han kanske inte förstår att bebisen inte kan andas om han lägger sej på honom?
Vi får se hur vi gör, nu känner vi att vi nog kommer stänga sovrumsdörren... katten får sova med någon annan, vi har ju 3 sovrum till med människor i så, han blir inte själv..

vi var också lite oroliga för katten gillade att ligga i barnvagnen och spjälsängen innan dottern föddes. Men när vi väl kom hem med bebisen var katten rätt skeptisk till det där skrikande knytet och såg till att hålla ordentligt avstånd... det gör hon fortfarande, hon kan hoppa upp i vagnen ibland om den är tom men lägger sig aldrig i närheten av dottern. 

min katt Missy lägger sig också på bebismagen o myser. Just på magen började hon med när jag blivit gravid. Underligt! Barnmorskan sa til mig idag att katten kan höra barnets hjärtslag och därför är extra nyfiken på vad som händer i magen! Kul att höra att din mamma hade de likadant!

Min katt fick kattungar förr förra sommaren och de var spännande att vara med henne när hon födde fem små och även under tiden hon tog hand om dem o uppfostrade dem. Nu är de hennes tur att följa min graviditet 
Jag är dock orolig för kattens ev svartsjuka sen när bäbisen är född och över hur den kommer att reagera. Om den kommer nosa o kolla läget med barnet i späjlsängen mm. Några tips?

Vi har en katt som gillar att ligga PÅ saker men ALRDIG på våra barn. De känner ju att bebisen är där. Katten på min bil (är tyvärr död nu) han har alltid varit min närmsta katt och alltid sovit i min famn på natten så han försökte klämma in sig ibland mellan mig och bebisen men då var ju jag med. Det enda som har varit är att de hoppat upp på vagnens kant när bebisen sovit i den och vagnen skakar till och bebisen börjar vakna. Men vi hade vagnen som sovplats på dagen ganska länge.

Hej igen!
Vi har nu ställt upp spjälsängen (rätt tidigt men det var mest för att katterna började riva och packa upp förpackningen på nätterna så vi tyckte det var lika bra att montera den...) Vi har ju inte bäddat den eller nåt ännu, det är bara en ribb-botten i men katterna är extremt nyfikna och ska hoppa ner i sängen fast det märks att det är obekvämt för dem att kliva på träribborna. Med våra katter känns det lönlöst att ens försöka lägga dit folie eller nåt, de är för nyfikna helt enkelt (dt är inte för intesom rasen bengal kallas för "bengalning"... :) Men det känns nu som om vi kommer att stänga dörren på nätterna, iallafall första tiden.

Jag hittade också en gammal tråd på Familjeliv också som handlade om katter och spädbarn (googla på spädbarn + katt så hittar man en hel del), och det verkar som om de allra allra flesta inte har haft några som helst problem. Så just nu är jag inte så orolig, men det kommer och går lite som med allt annat under graviditeten...

Hej! Det här är en ganska gammal tråd men jag är nyfiken på hur det gick för dig ChelseaGirl? Jag har också en bengal och förstår precis vad du menar med bengalning... Han är underbar men skogstokig. Han är också ganska svartsjuk och han har bitit mig rätt hårt ett par gånger när han tyckt jag varit dum, till exempel när jag lämnat bort honom en vecka när vi varit på semester. Vår bebis kommer i september och jag har haft samma tankar som du!

Hoppas allt gått bra

hej alla!

Jag hoppas oxå att det går bra med min kise och min kommande bebis! men tror att hon mest kommer vara avvaktande.
Men jag har fått berättat från min mamma att när jag var bebis och var otröstlig så hoppade ofta den ena katten upp i vagnen och la sig på mina ben, och då ska jag ha blivit tyst och somnat direkt. så det kan förmodligen vara rogivande och lugnande oxå om det hoppar upp och lägger sig hos barnet. Och jag lever ju! Så det var ingen fara!

Hej!

Vår son är nu drygt 7 veckor och det har inte varit några problem alls med katterna! När vi kom hem från BB verkade de mest chockade och förvånade. Det höll i sig de första två dygnen typ, de var extremt tillbakadragna och försiktiga och vågade inte ens leka med sin favortivippa. Sedan har de successivt återgått till sina vanliga jag, men de är inte så jätteintresserade av bebisen, de nosar lite i närheten och drar sig sen tillbaka. Idag har en av katterna i och för sig slickat bebisen på huvudet två gånger :) men aboslut ingen aggressivitet eller svartsjuka. De tyr sig också mer till varandra nu, sover ihop (vilket de inte gjort sen de var kattungar) och leker med varann. Det verkar helt enkelt som om de har fattat att vi har fått en "unge" och vi står ju över dem i hierarkin liksom, så de låter honom vara. Inga tendenser att lägga sig på honom eller liknande. Och detta alltså trots att de är suernyfikna och "plåstriga" i vanliga fall. Däremot gillar de saker som är hans, de har bitit sönder ett antal nappar redan och bär runt på olika skallor och sånt... :)

Hoppas det går bra för er andra med!

Skönt att höra att det gått bra! Hoppas det blir så för oss också. Grattis till nya bebisen

När vi fick vår dotter bodde vi i en lgh på 75 kvm och hade två ragdollkillar som var innekatter. De har gått väldigt bra hela tiden. Nu är ragdolls och bengaler ganska olika i temperamant men det finns ingen anledning att tro att det inte kommer fungera bra. Min ena katt har blivit väldigt beskyddande över dottern och var det från start. När hon grät (vilket hon såklart gjorde ganska ofta) så kom han springade för att se vad som var fel. Var jag inte i rätt rum så hämtade han mig först och sedan sprang han före till dottern Nu efter drygt 2 år så gör han likadant. Nu hämtar han mig inte utan springer direkt till dottern. Båda katterna är riktigt goa mot henne och står ut med hennes klappar och hon i sin tur älskar dem högt.