Min man - en notorisk lögnare och sexmissbrukare?
Jag behöver er syn på detta lilla helvete som blivit mitt liv - obs - låååångt....
Jag är gift sedan fem år tillbaka med en man som är 17 år äldre än jag, vi har levt ihop i sju år och har en dotter på två år tillsammans. Det har känts rätt ända från början, åldersskillnaden till trots. Han har två tonårsbarn från ett tidigare äktenskap, de är hos oss varannan helg - vi har en fin relation och det är fina barn. De älskar sin lillasyster och allt är frid och fröjd. Förutom en sak.
För tre år sedan misstänkte jag att min man dolde något för mig. Han stängde ner MSN så fort jag gick förbi datorn och uppträdde nervöst. När jag konfronterade honom nekade han till att ha gjort något skumt, dum som jag var trodde jag att han kanske planerade en överraskning. När jag satt bredvid honom vid datorn en dag kom en dialogruta fram med "Hej, vad gör du?" och avsändaren var en kvinna, han blev supernervös och stängde ner med orden "Oj, det där skulle du inte ha sett!" och när jag försökte få honom att berätta bytte han ämne och gick. När jag någon dag senare såg att han hade lämnat sin mail öppen gick jag in och läste, misstänkte att jag skulle få veta vem kvinnan var och avslöja hans lilla affär. Vad jag hittade var inte kvinnan, jag hittade sexmail från två män, en mailkonversation mellan min man och dessa män med fantasier om vad de skulle vilja göra med varandra. De planerade att ta in på hotell och göra verklighet av fantasierna.
Jag satt bara och skakade av chock. Hur kan han göra så mot mig? Vi som pratat om att skaffa barn och allt. Han var mitt allt. För att göra en lång historia kort, jag konfronterade honom och han lovade att det inte var något, att det bara var "dumt", "inte betydde något" osv. Jag förlät honom, det kändes som att han menade vad han sade och jag var dum nog att tro honom. Jag har efter detta svek valt att inte ta upp det mer, vi måste gå vidare, tänka framåt bla, bla, bla.
Vår dotter är nu två år, vi har haft ett krystat sexliv (inte bara för att vi är småbarnsföräldrar - hans svek mot mig har varit en riktig lustpajare också som ni säkert förstår) och jag har under en tid anat att något inte står rätt till med honom. De senaste månaderna har jag märkt att han raderat webhistoriken efter varje gång han suttit vid datorn = varningssignal. Jag har börjat kolla under "tidigare" i favoritfältet och fann en inloggningssida till en hotmailadress han aldrig berättat om samt en inloggning till "bodycontact." där han har varit inne på olika profiler = han är alltså medlem.
Jag bestämde mig för att själv skaffa en inloggning på bodycontact enbart för att kunna läsa vad han skivit om sig själv och där fann jag att han skrivit både dagböcker om sexmöten han haft och att han söker kvinnor, män, transor you name it, i beskrivningen skrev han också att han inte sökte något förhållande.
Det krossar mitt hjärta. När jag konfronterar honom säger han att han "inte minns" och att det "inte är något", att han älskar mig och att han ska gör allt för att vinna mitt förtroende tillbaka. Jag såg att han var inne senast förra veckan, något han nekar bestämt till, "det kan han inte minnas" och när jag sade att jag har bevis för det medgav han att han kanske varit inne. Han ljuger alltså fortfarande trots att jag sitter och berättar att vårt äktenskap håller på att dö.
Jag bad honom att vi skulle sitta ner tillsammans och gå igenom alla sexsidor han har en inloggning på, bara för att han ska lägga korten på borden, han sade ja till detta. Men i dag är webhistoriken återigen raderad och när jag loggade in för att söka fram hans profil på bodycontact (jag misstänkte att han kanske varit in och raderat den) hade han mycket riktigt raderat sitt konto, trots att jag bad honom vänta tills jag var med.
Han är en snäll, snäll man som inte skulle göra en fluga förnär och är väldigt högt ansedd i både kommun och fritidsverksamheter, han är den sista man skulle kunna tro gör såhär. Jag känner mig som en jubelidiot och vandrar runt som en levande död.
Han vill inte skiljas (är arbetslös och har gått in i en depression) och jag är rädd för vad en skilsmässa kan göra med vår lilla dotter som är väldigt känslig och märker att något är fel trots att vi försöker vara som vanligt. Jag är rädd för ensamheten precis som han, har varken något kompisnätverk eller jobb att gå till så att säga. Jag har sagt att jag måste få tid att tänka över det här och vi har "eld upphör" men innerst inne vet jag att jag inte kan fortsätta såhär, min lust till honom är obefintlig, min kärlek till honom är minst sagt ambivalent, men jag väntar på "rätt tillfälle" att skiljas (jag vill att han ska ha ett jobb, mycket för att jag kommer ha så fruktansvärt dåligt samvete när jag lämnar honom och har han ett jobb har han något att begrava sig i - usch - jag vet att det låter helt knäppt).
Hur skulle ni göra?