Ge blod trots Jehovas vittne?

Vad vi tycker om vad?

håller såklart med läkaren, deras jobb är ju att rädda liv inte att låta folk dö i onödan

Det finns en skillnad mellan att aktivt göra någonting som leder till någon annans död (aktiv dödshjälp, eutanasi) och att avstå behandling som möjligen kan rädda liv. Min personliga inställning är att man måste ha rätt som patient att vägra behandlingar som strider mot ens religiösa/etiska/whatever övertygelser. Det är inte detsamma som självmord. Om kvinnan kunde uttrycka sin önskan att slippa ta emot blod och läkaren ändå gav henne en blodtransfusion så är min instinktiva reaktion att han borde låtit bli. Om han däremot visste att hon var ett Jehovas vittne men hon inte specifikt uttryckt att hon inte ville ha blod så hade jag i läkarens situation inte vågat chansa utan då hade jag utfört transfusionen.

Det är ju ett ganska extremt fall (vilken dramatik, liksom - någon håller på att förblöda!), men som princip tycker jag att man måste ha rätt att vägra behandling.

Har för mig att de herrar i USA som styr har ändrat sig angående detta med att ta emot blod och att det numera är okej.
Har dock ingen källa på det. Har för mig att jag hörde det på radion eller liknande.

Eftersom det sällan är deras starka övertygelse att inte ta emot blod utan rädslan förn att bli utesluten som gör att de säger att de inte vill ta emot blod så gör läkaren rätt. Har personen blivit tvingad att ta blod så blir de alltid förlåtna och allt är frid och fröjd. Barn som behöver blod blir temporärt omhändertagna enligt LVU för att de ska kunna få blod. Föräldrarna blir då förlåtna eftersom de inte hade bestämt detta åt sina barn.

de där på vakttornet ändrar sig ju hela tiden!

Förr fick man inte ta emot organ, det får man göra idag. man får även idag ta emot plasma och vita blodkroppar om jag inte minns fel.. kan ju tyckas konstigt att hävda att bibeln förbjuder just blodplättarna och de röda blodkropparna men resten är ok. vet inte riktigt hur vakttornet styrker detta men jaja..

 folk får tro på vad dom vill men om man nekar något så grundläggande inom medicin som blodtranfusion i livsuppehållande syfte så tycker iaf jag att det visst är självmord.

Vidare så menade denna läkare att en människa som är så svårt medtagen ( som en person som håller på att dö är) inte längre kan stå för ett sådant beslut som det innebär att förneka sig själv den behandlingen som räddar dennes liv. Vad är ett papper värt då som personen skrev när hon var fullt frisk? Man måste ju ha rätten att ändra sig och om man då inte längre kan svara för sig själv hur ska man då kunna veta om personen ändrat sig eller ej? Dessutom i ett fall med en nyförlöst kvinna så drabbar ju hennes död inte bara henne själv utan man gör ju även ett nyfött barn moderslös.
I ett liknande fall där kvinnan blånekade blod fast hon låg döende på intensiven så hade en sköterska kommit på den briljanta iden att "Vi hämtar barnet". Sagt och gjort så la de kvinnans nyfödda barn på hennes bröst och då ändrade hon sig och ville ta emot blod för att överleva.

Alltså, det här är en sån där situation där jag läser vad du skriver, villhabebis, och egentligen håller med dig, men ändå känner att man principmässigt måste kunna fatta beslut i en situation som får verkan för en annan. Det är klart, som du skriver, att man ska ha rätt att ändra sig, men då bygger det ju också på att man verkligen ändrar sig - inte att man kanske hade ändrat sig om man varit vid sina sinnens fulla bruk men i en livshotande situation. Är det inte så att man skriver såna där papper ("Mamzer vill inte ta emot blod om han skulle behöva, ens i en livshotande situation") just för att täcka upp möjligheten att när man väl befinner sig i situationen inte kan uttrycka sig?

Det var ju en situation häromdagen där en kvinna höll på att förblöda efter förlossningen men där hon och närvarande anhöriga vägrade släppa in en manlig läkare (och det bara fanns sådana att tillgå). Hur ska man göra då - låta henne dö? Hur kan man veta att det även är kvinnans vilja eller om de anhöriga utövar påtryckningar?

En person som befinner sig på ett sjukhus får nog finna sig i att personalen där fattar de beslut de anser vara de rätta. Allt annat vore orimligt tycker jag.

 jag fattar inte heller frågan.

en i min umgängeskrets är exjv oh när hon födde barn miste hon över 2,5 liter blod och vägrade att ta emot blod trots personalens inrådan, hon höll på att stryka med men klarade sig som tur var, i sådana fall tycker jag att personalen ska få göra sitt jobb och det är att se till pasientens bästa ur hälsosynpunkt, alltså inte det patienten tror är bäst.
Denna lilla nyfödde junde ha fått växa upp utan mamma trots att det hade funnits saker som de kunde göra för att rädda henne, oh frågan är om de inte hade gjort det oxå om hon hade börjat falla bort.