Panikslagen mamma. Joller och lite till.
Skriver till dig i hopp om att du ska kunna ge mig några lugnande, men självklart ärliga, ord! Har pratat lite med min BVC-sköterska men hon verkar inte ha någon större koll själv och säger bara att barn är olika utan att direkt visa att hon faktiskt menar det. Därför försöker jag nu med dig och jag vill gärna höra hur din erfarenhet är av detta!
Jag har en son som är 8 månader gammal och som inte jollrar nyanserat på det sätt att han upprepar kombinationer av vokaler och konsonanter. Som exempel: Mamama, Papapa, Gagaga, Dadada, Bababa.
Det han säger är mest vokaler som Aaaa, Eeee, Oooo, Iiii, Ööö men också enstaka "Ba", "Ga" och även "Ma" har jag hört. Detta har kommit de senaste 2 veckorna ungefär. Han har även sagt "K" vid några tillfällen så jag vet att han kan säga den bokstaven, då har han sagt exempelvis ett ljud som låter som "Kiiu". Har även hört "Bup" en gång på skötbordet och "Awwaa" (Om det nu inte var "Auua"?). Imorse sa han "Pa" en gång mitt i hans ljudande med vokaler. Så det har kommit konsonanter från hans mun men inte de här tydliga Da-Da som sagt. Han glädjetjuter också och blåser med munnen så det vibrerar.
När jag läser runt på olika hemsidor och i böcker (Google är extremt farligt!) så ser jag överallt att en 8 månaders "ska" babbla hur mycket som helst nu! Och att "Ma-ma" och "Pa-pa" kommer så tidigt som 6 månader m.m. Utöver det här så står det ofta att man ska vara uppmärksam för att uteblivet joller kan vara röda flaggor för vissa saker som t.ex. autism som jag är mycket skrämd av nu! En delfråga blir då - Vad innebär uteblivet joller? Kan man säga att min son jollrar? Eller krävs det de klassiska "Bababa" m.m. för att det ska klassas som riktigt joller?
Jag ska försöka att beskriva min son :) Han är en riktig solstråle! Det är inte bara mina egna ord utan i princip alla andras också. Ofta får jag höra att de sällan träffat en sådan GLAD bebis som ler mest hela tiden och är så intresserad av allt. Självklart har han sina stunder då han gnäller som t.ex. när han inte vill ligga där han ligger eller han vill upp till en eller han blir ledsen av att jag går från rummet (för att göra i ordning flaska) på morgonen eller kvällen då han är trött och hungrig.
Han ler som sagt väldigt mycket och har sedan lång tid tillbaka lett tillbaka när vi ler mot honom och han tar också sedan ett bra tag tillbaka själv initiativ till leenden på så sätt att han ler först mot oss av glädje när han ser oss eller när det helt enkelt faller honom in, varpå vi ler tillbaka. När han träffar sina mor- och farföräldrar eller andra släktingar som han tycker om så ler han med hela ansiktet och visar verkligen en enorm glädje! Även vissa främlingar kan han charma från sitt håll. Om han sitter i barnvagnen och han ser någon som av någon anledning är intressant för honom så kan han le mot den personen med ett mjukt "Aaaa" ljud till t.ex.
Han har bra ögonkontakt och älskar när vi leker med honom och vi utbyter blickar. När jag pussar på hans fötter och gör knasiga ljud så ler han stort, tittar på mig och skrattar till ofta. När han sitter i sin matstol så kan jag säga "Nuuuu ska jag äta dina fötter, Uh-Oh!" och så försvinner jag nedanför hans bricka och nafsar på hans tår - då blir han helt upprymd och ler och skrattar och rör sig! När jag tittar fram underifrån genom springan där han har benen igenom så kan han försöka titta neråt och få kontakt med mig och så ler han och skrattar för att han tycker det är roligt! Så han tycker mycket om sådana saker :)
Vi har lekt tittut sedan en tid tillbaka och han tycker oftast att det är roligt! Alltid ler han men ibland så skrattar han också till det när det är extra roligt! Han har också ett flertal gånger lagt tyg för sitt ansikte helt själv för att sedan dra av det när vi kallat på honom och frågat vart han är. Och när han dragit av det så har vi sagt "Nä men där är du TITTUT" och då har han blivit så glad och lagt tyget igen för ansiktet för att leka igen! Så han har liksom förstått innebörden av det och visat det flera gånger även om vi inte leker exakt så varje dag.Jag har en son som är 8 månader gammal och som inte jollrar nyanserat på det sätt att han upprepar kombinationer av vokaler och konsonanter. Som exempel: Mamama, Papapa, Gagaga, Dadada, Bababa.
Det han säger är mest vokaler som Aaaa, Eeee, Oooo, Iiii, Ööö men också enstaka "Ba", "Ga" och även "Ma" har jag hört. Detta har kommit de senaste 2 veckorna ungefär. Han har även sagt "K" vid några tillfällen så jag vet att han kan säga den bokstaven, då har han sagt exempelvis ett ljud som låter som "Kiiu". Har även hört "Bup" en gång på skötbordet och "Awwaa" (Om det nu inte var "Auua"?). Imorse sa han "Pa" en gång mitt i hans ljudande med vokaler. Så det har kommit konsonanter från hans mun men inte de här tydliga Da-Da som sagt. Han glädjetjuter också och blåser med munnen så det vibrerar.
När jag läser runt på olika hemsidor och i böcker (Google är extremt farligt!) så ser jag överallt att en 8 månaders "ska" babbla hur mycket som helst nu! Och att "Ma-ma" och "Pa-pa" kommer så tidigt som 6 månader m.m. Utöver det här så står det ofta att man ska vara uppmärksam för att uteblivet joller kan vara röda flaggor för vissa saker som t.ex. autism som jag är mycket skrämd av nu! En delfråga blir då - Vad innebär uteblivet joller? Kan man säga att min son jollrar? Eller krävs det de klassiska "Bababa" m.m. för att det ska klassas som riktigt joller?
Jag ska försöka att beskriva min son :) Han är en riktig solstråle! Det är inte bara mina egna ord utan i princip alla andras också. Ofta får jag höra att de sällan träffat en sådan GLAD bebis som ler mest hela tiden och är så intresserad av allt. Självklart har han sina stunder då han gnäller som t.ex. när han inte vill ligga där han ligger eller han vill upp till en eller han blir ledsen av att jag går från rummet (för att göra i ordning flaska) på morgonen eller kvällen då han är trött och hungrig.
Han ler som sagt väldigt mycket och har sedan lång tid tillbaka lett tillbaka när vi ler mot honom och han tar också sedan ett bra tag tillbaka själv initiativ till leenden på så sätt att han ler först mot oss av glädje när han ser oss eller när det helt enkelt faller honom in, varpå vi ler tillbaka. När han träffar sina mor- och farföräldrar eller andra släktingar som han tycker om så ler han med hela ansiktet och visar verkligen en enorm glädje! Även vissa främlingar kan han charma från sitt håll. Om han sitter i barnvagnen och han ser någon som av någon anledning är intressant för honom så kan han le mot den personen med ett mjukt "Aaaa" ljud till t.ex.
Han har bra ögonkontakt och älskar när vi leker med honom och vi utbyter blickar. När jag pussar på hans fötter och gör knasiga ljud så ler han stort, tittar på mig och skrattar till ofta. När han sitter i sin matstol så kan jag säga "Nuuuu ska jag äta dina fötter, Uh-Oh!" och så försvinner jag nedanför hans bricka och nafsar på hans tår - då blir han helt upprymd och ler och skrattar och rör sig! När jag tittar fram underifrån genom springan där han har benen igenom så kan han försöka titta neråt och få kontakt med mig och så ler han och skrattar för att han tycker det är roligt! Så han tycker mycket om sådana saker :)
Han är väldigt tydlig när han vill upp i famnen för då visar han med kroppen genom att sträcka sig efter oss med armarna i luften mot oss. Det har han gjort länge nu! Han har också börjat med en ny sak och det är att när vi äter så kan han gapa jättestort för att visa att han också vill ha! Sitter han i sin gåstol och jag hukar mig och säger "Kom, Kom till mig" så går eller "springer" han till mig.
Oftast tittar han på sin pappa när jag frågar "Var är pappa då?". Sitter vi i sängen alla tre så för han blicken till honom och sitter han i sin gåstol bredvid sin pappas stol och jag sitter i soffan och hojtar lite lätt "Var är pappa" så tittar han upp mot sin pappa varpå vi säger "Bra vad du är duktig!". Han har även tittat på mig några gånger när hans pappa frågat vart jag är men jag tror nog att jag frågar efter pappan mest så han har lärt sig det bäst :)
När han sitter i sin matstol och jag tittar mot vår fågel som är 2 m bort och rakt år vänster från sonens matstol och så säger jag något till fågeln så kan sonen snappa upp att jag pratar med fågeln (Antar jag?) och tittar då åt vänster åt fågelns håll.
När vi pekar så tittar han inte alltid men ibland tittar han, ofta på fingret men ibland så tittar han på saken vi pekar på. När är det de ska alltid titta på prylen man pekar på?
När han sitter i sin gåstol och jag ropar på honom så vänder han sig om mot mig nästan alltid. Står han i soffan bredvid sin mormor och jag ropar på honom (Hans namn) så vänder han sig om mot mig. Så han verkar förstå vad han heter och reagerar oftast. Men inte alltid! Är det meningen att de alltid ska reagera? Han reagerar oftast men ibland kan han ignorera, om jag sitter bredvid och han leker så kan han tycka det är helt onödigt att titta på mig.
Han kan följa personers diskussioner ibland. T.ex. idag när hans mormor och morfar pratade så tittade han på dem, ibland på henne och ibland på honom medan de pratade.
När han leker i sin gåstol eller matstol eller på golvet med någon leksak och jag sitter bredvid och jag börjar sjunga en sång om bilar (t.ex. om han håller i en bil) så kan han titta upp på mig och le glatt.
Han tittar ofta efter saker han tappar. T.ex. skål från matstolen eller en leksak från gåstolen.
Han förstår "Nej" väldigt bra tycker jag för när han drar mig i håret och jag säger till honom "Nej" eller "Aj" så släpper han oftast eller åtminstone håller det mycket lösare eller stannar upp. Detsamma om han biter (Vilket han gjort nu när han fått sin tredje tand) på mitt finger så kan jag säga till honom och då slutar han. Hans faster sa det också häromdagen, när han drog henne i håret medan hon höll honom, att han släppte när jag sa "Nej".
Han vinkar inte än och klappar inte och pekar inte men vad jag har förstått så kommer det senare.
Han kryper inte men försöker, han är dock inte så mycket på golvet för jag är en sådan hönsmamma och tar upp honom vid minsta missnöje. Han rullar som ett proffs och det har han gjort sedan innan 3 mån, åt båda håll! Så han tar sig fram mycket så, rullar och försöker krypa så att han lyckas trycka sig ifrån och komma framåt.
Han sitter utan stöd långa stunder och han älskar att få stå upp medan vi håller honom eller om vi låter honom stå mot ryggstödet i soffan. Han verkar gladast på fötterna :) Vilken lycka han utstrålar då med sitt leende! När vi håller hans händer och han får stå upp så är han OTROLIGT duktig på att ta steg. Han vinglar och har inte balansen än för att kunna gå men han vet hur man tar steg och ibland kan det gå väldigt snabbt, ena foten framför den andra i rasande fart. Och så blir han så glad ibland att han lägger huvudet bakåt och tittar upp mot den som håller honom och leeeeer :)
Han är inte alls intresserad av att härma mina ljud. Det gjorde han när han var mindre. När jag sa "Ah gooo" så sa han samma sak men inte längre. Han bara ler glatt och tittar på mig eller så blir han intresserad av annat. Han svarar dock med andra ljud allra oftast. Pratar jag med honom när han ligger på skötbordet te.x. så säger han något tillbaka. Jag kan säga "Lammet säger Bäää.. Vad säger lammet?.. Bäää" så kan han säga "AAAaaa... OoouuKii" Haha något helt annat :)
Den senaste tiden har jag sträckt ut min tunga väldigt mycket för att se om han vill härma mig. Han sträckte då inte ut tungan alls men jag såg hur han rörde tungan där inne när jag sträckte ut min så han hade ju viljan för annars hade han inte rört på tungan sådär och "försökt". Men numera så sträcker han ut den självmant.. kanske ett resultat av mitt lipande i några dagar? :) Så nu lipar han och jag kan lipa tillbaka och då kan han lipa.. och ibland när jag lipar först så kan han faktiskt lipa tillbaka om han känner för det!! :) Så kul!
Oj så långt det här blev nu men jag vill verkligen höra din åsikt om min lilla kille som jag älskar mer än livet.
Vad är din erfarenhet av joller också? Hur har det sett ut i verkligheten om man bortser från den teoretiska riktlinjen? Och är det sent att inte jollra så vid 8 mån ?
Snälla hjälp en helt panikslagen mamma.
Ett tillägg. Det här med att härma. Någon han gör numera är följande. Jag och min man gör "High fives" framför honom och sedan några gånger senare så lägger jag handen framför honom och frågar om han vill och då tar han upp handen framför sig varpå jag "slår" min mot hans väldigt löst och låter glatt, då tycker han det är kul :)
Är det någon form av imitation? Att han lärt sig av oss?
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-11-19 00:28
Och så en till tilläggskommentar. Glömde nämna att han bankar sina leksaker och hand mot ytor som bord (vet att de ska göra det) och han matar sig själv med majskrokar. Han kan också föra leksak från ena handen till den andra.
Han lägger hans huvud mot vår axel vid trötthet eller helt enkelt när han saknat oss och vår närhet antar jag. Och när han ska sova ÄLSKAR han numera när han ligger precis intill mig med sin arm över mig (över min hals) och så ligger jag och pussar honom på kinden tusen gånger, då blundar han och somnar ganska snabbt.
FÖRLÅT för den långa texten men ville ge så mycket info som möjligt :)
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-11-19 00:34
Tillägger en till sak innan jag lägger mig :)
Jag vet inte om det är en slump men flera gånger när vi tre varit i sängen t.ex. och sonens napp legat där också och vi frågat "Var är nappen" så har han tagit den.
Han kan också sätta sin napp i munnen helt själv och har kunnat det sedan länge nu.
Han äter allt med god aptit. Tycker inte om vatten så mycket men jag gissar att det är för att han fått saft så mycket? Vad tror du?
Han drar av sig sina strumpor numera :)
Följer bra med blicken, båda oss människor och leksaker framför honom och annat. Fågeln som flyger ovanför t.ex.
