Tolerabelt?

I Malaga fick jag syn på en snygg tunn vit Cardigan med långt blixtlås och klubbmärke, på nästa resa tog jag min lilla bil dit för att köpa om den fanns kvar. Jodå den blev min och jag fick lika mkt i p.-böter som den kostade, en klammer runt hjulet först, så det var bara att betala.

Med tiden blev jag med ung fästmö från ett grannland, på sitt första besök här tog hon med sig ett antal meningslösa saker utan att fråga, på nästa blev det en tröja som present hem till mamma, dom är vana vid presenter men jag brukade använda tröjan. Jag förklarade att man frågar först eller åtminstone säger till vad man tar ut eller lånar, så jag inte behöver leta i evigheter och misstänka andra.

Mer har försvunnit och en del har återfunnits. Min vita Cardigan har jag tjatat om i åratal, istället har jag fått en flera andra men ingen tunn med dragkedja som jag vill ha. Så försvann min stickade Gökboetmössa som jag fått av mamma men frun tyckte var ful. På en rak fråga sa hon att hon slängt den för att den var ful, då sa jag att man måste köpa en annan först så jag inte behöver frysa. Då köpte hon flera andra, de flesta för små och slutligen en nästan likadan som inte har blivit tvättad sedan köpet för ½ år sedan.

Plötsligt kom jag på att hon ogillat min Cardigan också, mailade att jag förstår att hon slängt den också, som hon inte förnekat när jag sagt samma sak sedan.

För mig är det obegripligt, om hon inte gett bort det till någon annan. Just gamla minnessaker är extra taskigt, annat skräp man köpt är möjligen tolerabelt. Jag har funderat på att göra samma med hennes saker men har inte vågat, gömma undan och se ut som ett frågetecken, har hotat med det.

Den kärringa tänkte jag byta ut direkt, en tjuv i huset har jag inte tid med, men jag har inte hittat ett bytesobjekt än.
Pengar hon fått till mina utgifter eller fått låna när hon var fattig, var ett tjat att få tillbaks en del av när hon behöll dom, nu tjänar hon multum och sparar en massa, men får sällan något av mig givetvis. Folk som inte gör rätt för sig och lurar anhöriga håller jag kort.

Är det tolerabelt, något normalt eller bör man byta snarast?