Giftermål med skilda föräldrar

Jag har tyvärr inte så många råd att komma med, men står i en liknande situation. Här är det mina föräldrar som är skilda, sedan tio år tillbaka ungefär och de har inte yttrat många ord tillvarandra sedan skilsmässan blev klar. Dessutom har inte min syster kontakt med våran pappa sedan två år tillbaka, vilket pappa inte riktigt kan acceptera... Just nu känner jag mest att det får bli som det blir på bröllopet och är det någon som beter sig illa så skäller jag ut personen i fråga. Men jag kommer säkert drömma en del jobbiga drömmar om det och oroa mig en del inför bröllopet. I gifter oss i vår och ska ha ungefär 40 gäster, så vi har möjlighet att "blanda ut dom" lite mer. Men hur vi ska göra med honnörsbordet har jag ingen aning om! (om vi nu ska ha nåt)

Jag och min man gifte oss i våras och mina föräldrar är skilda sedan 10 år tillbaka, min pappa är omgift och min mamma har en ny man och ett barn med honom. Mina föräldrar pratar inte med varann, bara ytterst lite. Bröllopet gick jätte bra.Det är ju eran dag och dom är ju glada för er skull, dom vill bara ert bästa och kommer inte att tänka på deras relation. jag tror det kommer gå jätte bra. Tror det skulle vara värre om dom skulle vara nyskilda.
Angående honnörsbordet så gick det riktigt bra, dom satt inte bredivd varanadra, vi blandade lite också, det var riktigt trevligt och alla var jätte glada :)
Tycker inte ni ska oroa er så mycket, det är en glädjens dag och framför allt er dag så om dom kommer bara vara glada för er skull.
 

Jag tycker att ni båda två ska prata med alla berörda. Alltså när brorsan är på besök, ta upp det med honom.
Var tydliga med att ni förstår om det är jobbigt och att detta är något som NI vill göra. Fråga hur ni kan göra för att underlätta.
Tycker väl att mamma och pappa borde kunna gilla läget, för det är ju något mellan dom två som dom borde kunna lägga åt sidan för någon dag.
Sen förstår att jag att ni vill ha en helg och åka bort, men jag tror att ni nog får acceptera att dom andra kanske inte tycker det är så lyckade med tanke på rådande omständigheter. Ni kanske ska ha bröllopet på en herrgård, sen får dom som vill stanna kvar utan krav?

Men helt klart borde ni ta detta snack gemensamt, för det handlar ju om vad ni två vill.

Jag har också en väldigt dålig relation med min pappa pga många omständigheter, och det är valt av mig. Däremot så har jag valt att jag inte vill att min pappa i något avseende ska få påverka mig och mitt liv negativt längre och därför tänker jag bjuda honom, och sedan får han sköta sig, annars vet han att han skulle ligga riktigt risigt till.. Men jag orkar helt enkelt inte göra ett problem av honom.

Sambons situation är ju dock värre eftersom det faktiskt var en väldigt jobbig skilsmässa och att hans bror, som faktiskt är den mest oskyldiga i det hela, kanske tycker det är väldigt jobbigt.

Honnörsbrordet är något jag också funderat på.. hade mina föräldrar också varit skilda och haft nya respektive så hade ju problemet varit löst, haha, men då hade ju nästan hela festens deltagare suttit vid honnörsbordet hos oss ;) Jag har funderat på att ha ett enda stort bord då vi kommer bli max 20 personer. Då kan man ju placera dem på varsin sida..

Men jag vet inte, jag tycker iaf synd om dem och det är inte en situation där de bara får skärpa sig utan det är faktiskt en väldigt komplex situation.

ja, helt lätt är det inte. Vi hade båda skilda föräldrar när vi gifte oss, mina pratar dock med varandra men inte mannens. Vi bestämde att det är vår dag. De får skärpa sig och om så är hålla sig på varsin kant. Det funkade. De insåg att det var vår dag och var hövliga mot varandra, men satt ju inte ner och konverserade... :)

Placering, vi gjorde som man "ska". Det innebör ju nämligen att föräldraparen inte sitter med varandra utan med varandras föräldrar. Det gick hur bra som helst, dessa hade ju inget otalt med varandra.

Jag har ingen jätte nära relaton med sambons bror och tror inte heller att sambon skulle vilja ha med mig i ett sådant samtal med honom om jag ska vara ärlig.

Ang föräldrarna så är det inte så enkelt att de bara får gilla läget heller. Vi vill ju inte gifta oss där hälften av gästerna går runt och tycker det är jobbigt och att det blir en konstig stämning för att folk mår dåligt. Det är ju inte så att de bara springer runt och är griniga utan att det faktiskt är jobbigt.
Sambon tycker dessutom att situationen är så pass jobbig att HAN inte kan slappna av så pass att han ens vill gifta sig för att det är så jobbigt. Alltså fungerar det inte riktigt med att alla bara får skärpa sig eftersom det redan innan gått ut över sambon. Även om det inte gjort det pga föräldrarna så är det ju något som stör sambon så pass att han tycker det är jobbigt.

Men jag gissar iof att sambon måste prata med sina föräldrar för att vi ens ska ha en chans att reda ut det här.. eller hitta en hållbar lösning.. men det vore intressant att höra andra som vart i liknande situationer och hur de löst det?

skönt att de löste sig för er! pratade ni något med era föräldrar innan?

ang placering så tror jag att vi får välja bort honnörsbord av flera olika anledningar. det kommer ju vara ett väldigt litet bröllop och dessutom står jag  mycket närmre sambons "styvfar" och skulle inte alls tycka om tanken på att han "väljs bort" från ett honnörsbord. sen så skulle jag aldrig vilja placera min snälla underbara svärmor jämte min pappa ^^

Men du, om det nu är så komlext och jobbigt alltihopa så får ju NI göra ett val.
Antingen bryr ni er om er familj och hur alla mår = ni får tänka om
Eller så skiter ni i hur alla mår och tycker och tänker och bestämmer er för hur NI vi ha ERAT bröllop.

Enklare än så är det inte. Hur det än är, så kommer dom ha sina trassliga relationer livet ut. Ni kommer ständigt stöta på detta problem livet ut, sen när/om ni får barn, hur gör ni då? Dom? Examen? mm
Så fråga er själva hur mycket ni är villiga att kompromissa med vad ni tycker är viktigt.
Klart att ni ska gifta er! På något sätt ska det väl gå?

Mina föräldrar är skilda och kommer nu för tiden helt okej överrens, men jag känner mig fortfarande lite olustig när vi ska umgås allihop tillsammans (större fester, bröllop, etc.). Min man har bara sin mamma kvar i livet, hon utan partner.

Mina tankar är att prata med brodern först. Han kanske tillochmed är lite nyfiken på den biologiska pappan. Beträffande hur ni ska sitta vid middagen/lunchen så måste man inte ha honnörsbord och man måste inte sitta "rätt" enligt konstens alla regler. Jag tycker ni gott kan ha ett stort långbord där ni sitter allihopa tillsammans, precis som när man har en stor fest. Antingen du och din man i mitten på ena långsidan, eller om ni får plats tillsammans på kortsidan. Sedan placerar du resten som du vill.

När jag gifte mig hade vi flera runda bord. Vid mitt och min mans bord satt våra vittnen (bästa vänner) samt min syrra och hennes man. Vid ett annat bord satte vi mina föräldrar, pappas nya kvinna, min svärmor samt lite fler äldre släktingar. Där fick de roa sig bäst de gick och det fungerade faktiskt toppen. Jag har två pratglada fastrar som lyckades toppen med att hålla humöret uppe vid det bordet.  

Nej, vi pratade inte med våra föräldrar innan, utan bestämde som sagt att det är vår dag. De fick helt enkelt uppföra sig som vuxna och inse att deras eventuella problem och strider fick stå åt sidan denna dan. (jag hade blivit grymt förbannad om de hade haft mage att starta något under denna dag, vore väldigt respektlöst)

Sen är det förstås lite speciellt med brodern. Skulle nog pratat med honom och informerat om att pappan kommer vara där. Om brodern inte vill att det ska uppstå spektakel kanske han bör ordna ett möte innan bröllopet med bara pappan? Så kan de få ur sig allt det där som kanske annars finns risk för vid första mötet. Sen får de helt enkelt undvika varandra på bröllopet om det behövs.

Som någon skrev - NI måste bestämma er för hur ni vill att eran underbara dag ska vara. Och med vem som den blir underbar eller inte. (jag bjöd t ex inte min egna syster, hon hade inte tillfört mitt bröllop något tyvärr)

Sen med bordsplacering, vi gjorde enligt konstens regler men jag hade absolut gått ifrån det om jag såg problem med det. Då hade jag placerat folk som jag trodde de skulle trivas, och vi.

Lycka till!