Hjälp! Hur gör man när syskon bara bråkar??

Ingen m samma problem

Hej!

Mina tjejer som är 4.5 och 2.5 bråkar också väldigt mycket. Dom slåss inte så mycket men skriker och gapar på varandra och tar saker från varandra osv. Puttas gör dom också. Fast däremellan leker de även väldigt roligt ihop. Vi har också jätte svårt att få stopp på bråkandet och jag har inga tips direkt tyvärr. Men jag antar att det är såhär med många syskon?

Mina två i samma ålder bråkar också hela tiden just nu. Lillasyster retas och storebror kör över henne. Det är som ett skämt ibland. 

Jag har inga tips. Jag tror bara att det är så här nu. De far inte illa. Båda får tillräckligt med tid och vi kan inte göra så mycket mer än vi gör. Bara de inte skadar varandra för mycket är jag nöjd  

samma problem här hemma också...En dotter på 2 år och en son på snart 6 år....

Här har vi en 7,5-åring och en 5-åring (killar) som käbblar, tjafsar, bråkar, slåss, gapar, skriker och är PÅ varandra preeeecis heeeeeela tiiiiiden... Väldigt frustrerande!!

Vi separerar dem allt som oftast: de får exempelvis kolla på TV på varsin våning, eftersom de inte kan sitta bredvid varandra. Hela middagarna ägnas åt käbblande, det går inte att spela sällskapsspel eller leka med dem tillsammans (var och en för sig går utmärkt!) osv, osv.

Dessutom TÄVLAR de om exakt allting (komma först upp/ned-för trapporna, klä på/av sig, ta sig till/från middagsbordet, äta snabbast, dricka upp snabbast, ta fjärrkontrollen snabbast, vara först att borsta tänderna (!), först till bilen, bli fastspänd först, ta sig UR bilen snabbast... och den som råkar komma en nanosekund efter tjuter, ylar och vill slå sig till framgång/vinst...

Men det är väl någon nyttig & nödvändig utvecklingsfas som de ska igenom för att ta sig vidare till vuxendom. Pust.

Det är ungefär som när man tittar på naturfilmer och ser djurungar, de "låtsasbråkar" och är på varandra hela tiden, för att det är så de lär sig... Tror att syskon fungerar på samma sätt. Jag och mina syskon bråkade hela uppväxten och visst höll våra föräldrar på att bli tokiga, men vi uppfattade aldrig bråkandet som så allvarligt ändå. Men det blev värre om vi var uttråkade. Och så är syskonbråket ett sätt att testa föräldrarna typ "vem säger mamma till först", så se upp så att ni inte alltid skyller på den äldre, för då blir det bara värre...

Jag har inga syskon själv, så jag känner inte igen det här för fem öre... Jag har aldrig käbblat/tjafsat med någon i hela mitt liv , så det är väldigt svårt att förstå drivkrafterna bakom!

Strumpan08: Ja, vi måste tänka på vem vi säger åt om vilka saker, jättebra synpunkt! Hos oss blir vi arga på lillebror när han slår och på storebror när han retas. Tror iofs att vi fördelar tillsägelserna ganska jämnt sett i antal , men det är olika saker vi säger till respektive barn om... Ska fundera vidare på detta!

Min tjejer som är 8 och 5 bråkar konstant. Dom leker en stund allt är frid och fröjd så plötsligt börjar dom vråla på varann och slåss. Samma visa varje dag flera gånger om dagen.

Jag är övertygad om att det är "normalt". Jag tänker så här. Ett syskon är lite som en kompis man egentligen kanske inte alltid gillar men måste vara med hela tiden oavsett om man vill inte. Frustration uppstår så klart och sen blir det bråk.

Skoj? Nä inte det minsta. Jag blir galen på mina töser mellan varven. Tröttsamt att aldrig kunna göra något utan att behöva avbryta för att sära på dom.
Har tyvärr inga råd alls bara lite tröst kanske genom att du inte är ensam! 

har 2 killar som hunnit bli 9 och 11, å JA att käbbla ÄR normalt, mina har hållt på såhär sedan båda kunde prata...
De KAN inte vara i samma rum utan att bråka, men de kan inte heller vara i VAR SITT rum.....

MEN får säga att OM den ena skadar sig, eller blir retad iskolan, eller så...
då finns brorsan där å hjälper till, utan att ha blivit tillkallad om det <3
Jag kallar det syskonkärlek ...

Våra pojkar på 4 och 6 år bråkar och tramsar mest hela tiden. Idag när vi var ute så höll de på så jag undrar vad grannarna tänkte. De har väldigt svårt att sysselsätta sig, utan det blir mest trams och flams eller bråk.
Det är väl normalt, men usch vad jobbigt.

Normalt verkar det ju vara men jag blir GALEN i alla fall!!!!

I morse tog bråkandet sig till nya höjder och jag hotade med internatskola, UTOMLANDS!! Det var tyst i en hel sekund, innan 7-åringen sade: "Men mamma, jag vet att du ALDRIG skulle skicka iväg oss på internatskola!" (Och det var ju bara att hålla med )

Jag var i samma situation för typ 2 år sen men nu är det mycket bättre måste jag säga. Nu leker de alla tre bra ibland. De två äldsta (7 och 5) leker oftast mkt bra även om det tjafsas mycket ibland. Det roliga är när de bråkar för mycket och vi särar på dem så kommer någon typ 5 min senare och frågar om hon får leka med syster nu? De har bråkat i typ 3 timmar men vill ändå vara tillsammans .

Men jag kan rekommendera boken "siblings without rivalry".

Våra tjejer är snart 4 (i april) och 5,5 och jag tycker det går i perioder det där. För 6 månader sedan var det HOPPLÖST. All vår tid tillsammans var det tjafs och bråk och irritation men nu är det bättre *peppar peppar*
Vi jobbar mycket med att försöka få dom att tänka på hur de själva vill bli behandlade. Frågar ofta hur det hade kännts om någon gjort så mot en själv osv.
Försöker förklara att så som man själv vill bli behandlad så ska man behandla andra.

Min tvilllingbror och jag bråkade jämt när vi var små. Jag tror det hör till men att det är viktigt att man sätter gränser. Att "förbjuda" konflikter helt går inte och är ingen idé att försöka göra det. 

Däremot kan man ha regler för hur man får tjaffsa och bråka. Det blir antagligen lättare för barnen att leva upp till än att helt förbjuda det.

Mina föräldrar tillät t.ex. inte att vi bråkade i bilen när de körde, då tvärnitade de och vi blev utskällda båda två, tills vi nästan grät. Efter en stund visste vi var/när vi fick tjaffsa  och när vi inte fick det. Det underlättade sannolikt för våra föräldrar också :)