Känns som om jag misslyckats helt!

Ingen är väl perfekt förälder i alla lägen, men som du skriver så får vi vuxnas beteende stora konsekvenser på våra barn.

Det är ingen rättighet att fräsa, skälla och fösa sina barn även om man blir arg... Försök hitta alternativ till hur du hanterar ilska och fundera på hur du själv skulle vilja bli uppfostrad. Ta din dotters ord som en signal att ni har lite att jobba med...

Det är aldrig föresent att ändra sitt beteende och vi har alla bättre och sämre dagar.

Jag gör en massa fel även om det inte brunnit hemma (än) men just nu tjatar jag mycket på min son om att han ska lyssna på mitt tonläge. Du HÖR ju att jag är irriterad. Om du inte lyssnar nu kommer jag att bli ARG osv. Tycker att det börjar sjunka in. 

Helt normalt att bli arg ibland ju!

Jag brukar sällan bli arg på min son (6år)
Det misstaget gjorde jag med mina döttrar, föste in dom i rummet, skällde på dom osv osv precis som du. Dom är nu 17 & 20 år.

När jag säger till honom en sak så ber jag honom upprepa vad jag har sagt till honom, ibland säger han "jag vet inte" och ibland så upprepar han det jag säger och DÅ vet jag att han har förstått vad jag har sagt. Oftast så funkar det och det blir inget tjat eller gnat.

När det händer något, oftast så är det ju faktiskt en olycka som händer så brukar jag förklara att d var just en olycka och inte med flit han gjorde det.
Ibland så ser jag att han gjord nåt med flit och då pratar vi om det, man ser dirket om det var en olycka eller med flit för när det är nåt han gjord med vilja så skäms han för han vet att han gjord fel då.
Jag brukar aldrig skuldbelägga honom utan förklara, prata med honom. Sen så får han säga vad han tycker och tänker.
Som tex vrf han inte får hoppa eller klättra i soffan, jag frågar honom vrf han inte får göra det. Oftast så brukar han kunna lista ut vad konsekvenserna blir och vet ha inte det så förklarar jag det för honom.
Det blir mycket att förklara för honom men det är enligt mig den enda rätta så att han lär sig något, han skälla på honom hjälper inte ett dugg eftersom han då skulle stänga dövörat till för VEM gammal som ung höra någon skälla på en??

jag kan räkna på min ena hand hur många ggr jag har blivit arg på han under hans 6 år här i livet.

Att bli arg är en  sak,att bestämt säga ifrån att barnet gör fel är en annan.
Först blir man arg,vilket är naturligt,sedan får man ju bita ihop en aning men det är ju ändå ok att säga ifrån medans man är arg.Om det är något allvarligt.
Det skadar inte att barnet inte tycker om det.....det är ju likspm meningen med en kraftig tillsägelse.
Det ska ju inte vara roligt!
Börjar barnet att elda så krävs det att man gör en kraftig merkering att det INTE är ok.
Och en ordentlig förklaring varför.

Självklart måste man visa känslor inför barnen annars blir det rädda när de inte upplevt det förr.
De har väl mest sett mig å mannen tjafsa med varann men de ser oxå att vi blir vänner. Både jag å mannen bråkar inte med varann, enda gången vi verkligen har skrikit till varann och varit riktigt förbannade var för ca 1 år sen då han slutade röka då var han irriterad fr minsta lilla.

de har oxå sett mig vara lessen osv men inte just på dom