• Anonym (dotter)

    Du som vet hur missbrukare tänker...

    Nu är jag less. Droppen kom när min pappa i helgen körde i fyllan och förlorade körkortet. Jag vill inte längre vara medberoende så jag har skrivit ett "kontrakt" som min pappa ska få skriva under. Inte att han ska bli nykter utan mitt syfte är att han ska förstå att jag inte längre är med i leken om han nu väljer att fortsätta sitt missbruk. Att valet och ansvaret ligger på honom.

    Så min fråga till er är: tror ni att detta brev har någon pedagogisk effekt? Är jag för hård/mjuk? Något jag bör ändra? Vill gärna ha tips!


    Skulle du säga att personen med följande betéende har ett bruk eller missbruk av alkohol? Då denne bl.a:


    Är full mitt på dagen då barn och barnbarn kommer på besök. Dricker i smyg i bilen, bodan eller någon annan plats för att sedan gömma burkar. Nekar till att man är full men vid ytterligare påpressning erkänner. Dricker sig full då man är barnvakt, trots att man på heder och samvete lovat att inte göra det. Ljuger om sitt drickande. Dricker alkohol och därefter kör bil. Alla i ens närhet gång på gång på gång tar upp ens alkoholdrickande som ett problem.

    Jag kan bocka av alla ovanstående punkter. Jag dricker trots att jag lovat min dotter att vara nykter då jag är barnvakt. Jag ljuger om mitt drickande och dricker i smyg. Jag har varit full mitt på blanka dagen trots att jag vet att barn och barnbarn kommer. Jag kan dricka för att sedan köra bil. I många år har mitt drickande varit ett återkommande problem som min sambo och mina barn pratat med mig om.


    Detta kallas alkoholmissbruk. Mängden alkohol är ointressant. Att inte kunna avgöra när, var och hur jag ska hantera alkohol gör att det blir ett missbruk.


    Nu, efter många, många år av samma diskussion är det upp till mig. Jag vet att det är JAG som måste ta konsekvenserna. Det är JAG som måste förändra mitt betéende. Det är JAG som måste förstå att jag inte brukar alkohol på ett sunt sätt.


    Jag är införstådd med att om jag fortsätter att dricka alkohol, om det så är EN GÅNG TILL, så kommer det att innebära att


    Jag ALDRIG mer kommer att få vara barnvakt åt mitt barnbarn. Min dotter ALDRIG mer kommer att engagera sig i mitt missbruk, inte längre kommer att ta hänsyn till mina ursäkter, inte lägga en sekunds arbete på att försöka lösa mina bekymmer mitt drickande orsakar.

    Nu gör jag ett val. Antingen väljer jag att fortsätta nonchalera allas hjälp. Fortsätter tro att jag kan dricka ”normalt som alla andra” trots att jag i 15 års tid har gång på gång visat att jag inte klarar av det. Fortsätta att ständigt svika alla löften. Fortsätta att förstöra mitt yrkesliv och inkomst genom att köra när jag är onykter. Och fortsätta att förtstöra min relation till barn och barnbarn.


    Eller så väljer jag att sluta och fortsätta leva mitt liv nyktert tillsammans med mina barn och barnbarn som blir fler och fler. Som en morfar, farfar och pappa. Nu har jag förstått att valet är mitt. Jag har förstått att jag har ett alkoholmissbruk. Jag har förstått vilka konsekvenserna kommer att bli om jag fortsätter. Om jag fortsätter att dricka så gör jag ett övervägt val. 


     
  • Svar på tråden Du som vet hur missbrukare tänker...
  • Anonym (been there)

    Jag har också en pappa som är alkoholist, men periodare.. men han har nu varit nykter i sammanhängande 5 år. Men innan han fattade att han hade problem så förlorade han allt. Hans fru skilde sig ifrån honom, jag vägrade ha kontakt med honom när han druckit. Droppen var när han groggade till sig på jobbet, cyklade hem mitt i vintern, ramlade och slog huvudet i en trottoarkant. När han sen kom till sjukhuset så var han tvungen att stanna i en månad pga. hallucinationer, minnesförlust, brutna revben och nyckelben, hjärnskakning m.m.

    Efter det så tog han tag i sig själv med hjälp av sjukhuset. Och nu är han världens bästa pappa. Vi har kontakt minst en gång i veckan och träffas säkert en-två gånger i månaden. MEN jag litar fortfarande inte på honom för suget kan komma tillbaka när som helst och då försvinner jag igen. Och det vet han.

    Man kan inte komma med ultimatum och pedagogiska tillvägagångssätt.. det går inte att tala om för en alkoholist att de har problem.. de får ännu mer ångest och dricker bara ännu mer. Det enda du egentligen kan göra även fast det är skitsvårt det är att bryta.. säga att när du dricker vill jag inte ha med dig att göra.. ring inte, kom inte hit, skicka inte brec om du inte klarar av att söka hjälp och bli av med ditt beroende. Jag kommer att vara där när du är "frisk" men inte nu.

  • Anonym

    Du kan aldrig vara för hård och som det låter så har det gått väldigt långt för din pappa. Jag tycker att anonym been there har sammanfattat det bra.

  • Anonym

    Kör på! Jag har själv en mor med alkoholproblem och jag känner den frustration du bär på så som sagt, man kan aldrig vara för hård! Ge din far ett ultimatum!

  • jaghetersophia

    Tror nog tyvärr inte att ett sådant brev kommer att fungera utan snarare kan göra motsatsen. Bästa du kan göra är nog att sätta dig ner med din pappa när han är nykter och föklara att du inte kommer att ha någon kontakt med honom så länge han dricker, men att du finns där för honom när han är nykter. Sedan gäller det att du verkligen står på dig och nekar till kontakt då han är berusad - det är svårt, men du gör nog dig själv och pappan en tjänst genom att hålla fast vid det.

  • Anonym (vet hur de känns)

    Jag sitter i samma situation som du om man bortser från att vi bor på varsin sida av landet och att jag aldrig skulle lämna mina barn hos honom (inget hugg mot dig ifall du gör det!)
    Jag är less på att höra att han blivit slussad från tillnyktringen - psyk - beroende avd - hem - akuten - psyk - tillnyktringen osv osv osv..
    Han har alltid druckit mycket, min mamma lämnade honom när jag var liten pga den anledningen. Men för några år sedan (4-5) så började han supa jämt. Förlorade körkortet han med. Blev nästan uppsagd från sitt jobb för att han luktar sprit när han kommer dit och jämt måste vara sjukskriven för att han får återfall.

    Jag har valt att ta avstånd från min pappa då han inte längre bryr sig om något annat än sig själv och sitt missbruk. Bara tycker synd om sig själv. Han ringer aldrig och frågar hur varken jag eller hans barnbarn mår och det gör att jag vill inte direkt ringa honom heller.

    JAG mår mycket bättre av att inte ha kontakt med honom och hans problem (även om jag tänker på honom varje dag)

    Jag vet inte hur vida ditt kontrakt kommer funka, det skulle inte funka på min pappa då han är alldels för mkt inne i sitt missbruk och sin egen bubbla men du kan alltid diskutera det med med-beroende grupper.

    Kram och lycka till!

  • Anonym (Förstår dig)

    Tyvärr så kommer din pappa antagligen inte ta sig till det du skriver, även om det stämmer. Jag har vädjat till min egen pappa på ALLA möjliga sätt. Det fungerar inte. Men jag önskar dig lycka till och hoppas för DIN skulle att han tar sig i kragen. KRAM

  • Anonym (nykter alkis)

    Hej!
    i egenskap av pedagog och nykter alkoholist vill jag ge feedback på ditt kontrakt.

    Jag tycker verkligen att du gjort ett bra jobb!! Formulerat dig på ett mycket tydligt sätt och fått med alla ev "kryphål" man i ett beroende rablar som ett mantra.

    Ditt kontrakt är bra ur fler aspekter:
    Du får i text berätta hur du ser på saker och ting..man läser mellan raderna hur du känner..att du är förbannad..urless men också att du är en ansvarstagande person som avser ta ansvar för dig själv och dina barn..BRA!

    Du lägger också ansvaret på din pappa..vill han så kan han och det är bara han som kan göra något åt den situation han nu sitter i. Fu formulerar att du faktiskt inte tänker ORDNA och Acceptera längre..det är bra!

    Det pedagogiska ligger i att det är pappa själv som läser texten..det finns inget utrymme att tolka..du är tydlig! Jag tycker inte ens att man behöver värdera din text (du frågar om du är hård/mjuk) det är ovesäntligt.

    Jag ser det som att du har hittat en framkolig väg att förmedla det du känner och tycker och då är det helt rätt!

    Som vanligt med människor som har ett beroende så kan det vara så att drogen är för kär för att göra rätt val..välja dig och familjen och friheten i ett drogfritt liv..men det är pappas beslut och man vet att för att sluta måste det till aktiva beslut. Dom besluten fattas ofta utifrån att konsekvensen av beroendet blir övermäktig.

    Se det som att du har fått sagt ditt utan att ha förväntningar på pappa så du blir besviken igen..han väljer.

    Bra jobbat!!

  • Anonym

    ledsen för din skull verkligen...  men   du kan aldrig få en missbrukare att förstå eller skriva kontrakt ....  du kan förklara var du står och hur du känner sen e det dens val.  en missbrukare döljer ljuger och försöker komma undan...  man kan aldrig banka in i huvet på en missbrukare att den är det...  FÖRNEKELSE  även om allt bevisar motsats.. hoppas han kommer till insikt en dag själv.  till dess, behåll brevet för dig själv och kom i håg kontraktet som gör att du inte längre deltar i detta och därifrån du kan hämta kraft. för även om du VET att han är missbrukare, betyder inte det att han kommer erkänna det,  han vet förmodligen.. men

  • Anonym
    Anonym skrev 2010-11-27 22:00:27 följande:
    ledsen för din skull verkligen...  men   du kan aldrig få en missbrukare att förstå eller skriva kontrakt ....  du kan förklara var du står och hur du känner sen e det dens val.  en missbrukare döljer ljuger och försöker komma undan...  man kan aldrig banka in i huvet på en missbrukare att den är det...  FÖRNEKELSE  även om allt bevisar motsats.. hoppas han kommer till insikt en dag själv.  till dess, behåll brevet för dig själv och kom i håg kontraktet som gör att du inte längre deltar i detta och därifrån du kan hämta kraft. för även om du VET att han är missbrukare, betyder inte det att han kommer erkänna det,  han vet förmodligen.. men
    Jodå, missbrukare förstår mycket väl vad som står på spel. Problemmet är att de är slavar under sitt missbruk. Varje gång tänker de (jag har varit där); Idag får bli absolut sista gången. Men det blir aldrig en sista gång tyvärr om man inte har en oerhört stark vilja. Denna starka vilja kan uppstå då missbrukaren har nått sitt botten i för en del kan det vara att man förlorat kontakten med sina nära och kära. Därför gör TS helt rätt!
Svar på tråden Du som vet hur missbrukare tänker...