Min son är 2½ månad och överallt möter jag människor som säger Åh, det går så fort, ta vara på tiden! Jag har funderat på det där... HUR menar dom att jag ska ta vara på tiden...? Jag är ju med honom hela tiden, vad menar dom att jag ska göra egentligen...
Du måste KONCENTRERA dig på hur lycklig du är. 
*fnissar* tänk att det är så lika för alla, jag har folk som säjer åt mej samma sak och jag brukar grubbla över det också. I början fick jag lite panik för jag tänkte "gud jag måste ta vara på den här tiden" men sen inser man ju att det går inte att göra mer än vad man gör för just som du säjer - jag är ju med lillen exakt hela tiden!
Majamma: Bra reflektion! Javisst får man höra det heeeela tiden. Som sagt, man är ju med dem varje sekund. Men de menar kanske att försöka njuta av varje sekund också, men om det ändå vore så lätt.... Man gör vad man kan eller hur?! 
Jag har själv funderat på det =) "ta vara på tiden"...men jag tror nu att jag kommit på det..jag kan ju bara tala för mig själv men när min dotter var under halvåret var allt lugnt och vi njöt av den nya varelsen =) för alla sa ju ta vara på tiden...nu kanske jag förstår vad alla menar...nu när hon blivit några månader äldre så är det mer liv o rörelse än i början..men det är bara vad jag tror att man menar när man säger...." ta vara på tiden".
Majamamma:
- väldigt bra fråga faktiskt. Ler stort när jag läser din tråd.
Fick samma råd som du och snart fyller min 1 år och jag undrar vart tiden tagit vägen. Och jag tycker att faktiskt "tog vara" på tiden dvs NJÖT av den. För det är så jag tolkar det. (inte tänkte så mkt på att städa och fixa annat utan tittade mkt på honom, lekte etc.)Men visst är det ett "roligt" råd....för hur gör man det egentligen?
Jag fattade inte heller vad folk menade. Blev lite irreterad nästan. Hur kan jag ta vara på mer när vi är tillsammans 24 timmar om dygnet. Till o med på toa!
När Lonso var riktigt liten sprang jag omkring och gjorde massa "onödiga" saker för jag blev så rastlös av att sitta hemma. Idag är hon så stoooor, 15 månader, och jag minns knappt tiden när hon var pytteliten och inte slängde mat omkring sig och ramla ner från vardagsrumsbordet. Nu är det ständig bevakning som gäller ;)
Så här efteråt kan jag erkänna att jag borde tagit vara mer på babytiden. Men det är ju inte lätt att veta hur man gör det om man aldrig gjort det förr. Kanske minns man hur underbart det var när barnen flyttat hemifrån ;).
Har tänkt på just det efter att ha träffat en kompis häromdagen.
Jag tycker att jag lever mycket i nuet när jag är hemma, gosar bebis och bara är. Jag vet att det var så med de andra med. Men när jag tänker tillbaka på vissa saker kan jag få den där känslan - varför tog jag inte vara på tiden? Selektivt minne.
Tycker det är lättare att glömma det där när barnen är större. Vill ju ta vara på tiden med min sjuåring och med min åttaåring också. Varje ålder har sin charm (även om det inte alltid känns så när man är mitt i det).
Jag känner igen det Men jag brukar tänka att jag inte ska tänka på allt roligt som kommer att komma sen (när hon börjar prata, när vi ska läsa sagor och gå på barnteater, när vi ska åka pulka osv) utan bara tänka på allt som är roligt med henne just nu. Lättare sagt än gjort...
Jag hade önskat att jag tagit mer tillvara på tiden då Wilma var jätteliten, längtade tills Wilma blev större hela tiden, glömde ibland att "leva i nuet". Tänker att "nästa gång" ska jag "leva i nuet".
Åsså sitter jag här hemma, tittar på Wilma och tänker mest på framtiden OCH GLÖMMER av att leva NU!!! 
Skrev lite rörigt, hoppas du förstår vad jag menar...