otrohet och drogmissbruk
Jag är sedan 2 år tillbaka med en kille som är alkoholist och narkoman. Vi har känt varandra under 4 års tid men hans missbruk har alltid förstört mellan oss då jag själv är väldigt emot droger. Men för två år sedan skrev han in sig själv på behandlingshem och då tog vi steget till att bli ett par. Sedan drygt ett år är vi sambos och vårat förhållande har verkligen varit bra. Men för drygt 8 månader sedan började det gå utför för honom, han började smygsupa och ta olika droger igen. Jag förstod att något var fel då han inte var sig själv, men jag blundade för det då min största mardröm är att det ska gå dåligt för honom i hans kamp mot missbruket. Vårat förhållande blev då allt sämre då jag förstod att något var fel och blev förtvivlad och han försökte skjuta ifrån sig problemen.. Sen hände det värsta som någonsin hänt mig. Han knarkade och söp REJÄLT 5 dagar i sträck och det slutade att han var otrogen mot mig.. Jag blev helt förkrossad och kastade ut honom.
Han var helt förstörd och sa att jag är den enda för honom på alla sätt och vis, att han aldrig ens skulle tänka tanken att ta i någon annan, att jag är den enda han tänder på då han inte ser någon annan, att jag är hans liv osv. Han sa att "om han varit tjej så hade han anmält det som våldtäkt då han avr helt nerdrogad och inte förstod vad som hände".. Att han helt enkelt inte fattade vad som skedde för att han var så borta och att han egentligen inte ville, han förstod helt enkelt inte vad som skedde förrän det var försent..
Men för mig spelade det ingen roll då det fortfarande var samma handling som hela tiden spelades upp framför mina ögon, men sen började jag prata med andra människor som varit i drogmissbruk och som sa att man verkligen kan bli så borta och att jag borde tro på hans ord.. Till sist började jag tänka att om han nu talade sanning och egentligen inte ville, var jag då beredd att kasta bort allt vi hade på något han inte ens ville göra egentligen?
Det har nu gått 3 månader och vi är tillsammans. Han har varit helt nykter och drogfri sen dess och gått på pissprov för att visa resultaten för mig så att jag ska kunna släppa på den oron. Men jag kan inte komma över det som hänt, jag vet att det inte gått så lång tid men jag vet inte hur jag ska kunna gå vidare och bli helt lycklig igen.. Jag behöver råd på vägen!! Jag skulle även hemskt gärna vilja veta om det är någon som varit i denna sits? Tror ni att man kan bli så bort att man är otrogen mot sin vilja? Eller tror ni att man hur som helst ville just då?? Hur går man vidare efter otrohet?
Jag lägger ner så mkt tid och energi på vårat gemensamma liv och försöker stötta honom i hans kamp mot missbruket på så många olika sätt. Pga av osäkerhet runt droger och alkohol så vill jag då iaf få känna mig säker på att jag är den enda på alla sätt och vis för honom då jag känner på det sättet för honom. Jag vill inte leva med någon som vill ligga med andra och därför är det oerhört viktigt för mig att veta att han inte vill vara med någon annan än mig, är svårt att förklara men ni kanske förstår hur jag menar?
Jag tar tyvärr otroheten väldigt personligt, jag känner att jag inte duger osv.. Jag vill verkligen tro på hans förklaring. Jag måste tro på den för att orka fortsätta den här kampen.
