Jag fattade ingenting
Jag kände av en molande smärta, typ mensvärk på dagen, den började vid 14-tiden. Jag var i vecka 35.
Jag skulle ut och äta med kollegorna på kvällen och jag sa att jag hoppas jag kan följa med, eftersom jag hade lite ont i magen.
Någon sa skämtsamt att bara det inte går bak i ryggen, jag svarade glatt att det är ju just det det gör
Vi gick ut och åt, mina smärtor blev värre men jag sa inget. Satt mest tyst men ingen märkte att jag hade ont.
Jag åkte hem vid 20-tiden och direkt när jag berättade för min man hur jag kände det så sa han att det var värkar....
Tjovisst....tänkte jag....jag ska inte föda på en månad än, inte är detta värkar. Men till sist fick han mig att ringa förlossningen som rådde mig att ta ett varmt bad, ifall smärtan inte avtog alls skulle jag ringa igen.
Jag plaskade, smärtan avtog inte.
Jag ringde igen och de sa att vi kunde komma in, jag var fortfarande helt säker på att detta bara var förvärkar, jag kunde inte ens tänka mig att han skulle komma så här tidigt.
Jag kom in på förlossningen kl 23,15, hon mätte och kollade och sa sen: Jodå, det blir bebis inatt
Jag var öppen 3 cm när jag kom in, 2 timmar senare var jag HELT öppen. Jag var på förlossningen i 4,5 timme, sen föddes min lilla envisa son
Så jag fattade aldrig att jag skulle föda en månad för tidigt, inga varningstecken förrän just denna dagen, och då gick allt ändå så fort så jag knappt fattade det ändå...