Mitt barn sa att jag slog henne, stämmer inte, så ledsen

Kan inte din treåring förklara bättre vad hon menar?

Min treåring pratar lika bra som de flesta vuxna, utom att hon kan ha lite svårt med prepositioner och väldigt abstrakta saker.

Det har bara hänt 1 gång att hon sagt så. Men ändå...  Vad ska folk tro om hon  pratar sånt som inte är sant och det kan ju verkligen bli hur fel som helst.

Barn kan säga så ibland. 

Min son sa att hans pappa hade slagit honom, fast det var tvärt om

Min brorsa blev anmäld av en sån sak.-Hans son var arg på honom för att han inte fick som han ville,han sa då på skolan (7 år)att pappa slog mig.Varpå dom anmälde(naturligtvis för det ska dom göra)Nu erkände han vid polisförhör att han ljög och bara var arg men gissa hur det kändes för brorsan,ojoj vad han mådde dåligt.

Vet inte om det jag skrev kom med, kan inte se det själv.
Då jag sa,   Men va säger du?  Minns du inte att du fick fingarna emellan snodden och skon då du fått på dig overallen ?    Jo...men du slog mig 
Jag sa till henne, du måste ju förklara mera.  Men hon gjorde inte det.     Jag förklarade då istället händelsen efter att man väntat ut svar som inte kom från henne

har varit med om det en gång också.
Dottern sa hos dagmamman vid 2.5 års ålder:
mamma brukar ge mig smäll.
Vi har en sånglek där jag på låtsas brukar smiska henne på rumpan varvid hon kiknar av skratt.  
Jag fattade ingenting först när hon sa det & sen sa jag till dottern Kan du visa mig hur jag göra då!
Då gick hon bakom mig (dagmamman stod & såg på)
& så började hon sjunga Nu ska lillan sova och vara snäll, annars kan hända lilla får smäll .... Kan man sången så slutar den med smäll.
& så bompade hon mig på min rumpa. 
dagmamman började skratta & sa Jahhhaaaa!!! det förklarade saken.
Ja jag funderade verkligen vad hon menade.
Men gissa om jag skämdes innan jag hade förklarat allt för dagmamma.

Fråga dottern din hur gör mamma då? så får du veta vad det är hon tänker på.

Det är aldrig roligt att få höra det när man vet att man inte har gjort nåt.

Och min son sa till dagisfröknarna att jag hade kastat honom framför tåget så han bröt armen
Ett väldigt uppenbart ljug men skämmigt ändå
Jag väntade på samtalet från soc länge efter det..

Nä, vet du, jag tror att de flesta barn hävt ur sig något liknande någon gång. Min son till exempel, vi hade haft en bråkig morgon då han vägrade att klä på sig och till slut så hade jag ju fått ta honom i famnen att göra det åt honom. Han var såklart sjävild och skrek. Hos dagmamman hade det sedan låtit "mamma var så arg på mig och hon bara skrek och jag grät och grät och grät och hon slet mig i håret".
Ja.
För det första är det tur att dagmamman känner oss så väl, för det andra, luggat honom? Killen var ju för farao ny-snaggad! Det kan ofta komma såna där småsaker, tex efter en bråkig påklädning på vägen hem från dagmamman när sambon hämtat, då skvallrar sonen när han kommer hem om att pappa salgit honom. Förra veckan beklagade han även sig över att dagmamman brukade lämna honom och gå ifrån honom, vilket jag vet att hon aldrig skulle göra. Jag tror att i min sons fall är det en uppmärksamhetsgrej, för det här kommer i princip alltid då han tycker lite synd om sig själv (tex att han betett sig illa och blivit tillrättavisad).

Så ta inte åt dig, prata istället om att man inte får hitta på sådana saker utan bara berätta när det hänt på riktigt, för annars kan det ju sluta med att ingen tror på en när det väl har hänt (peter och vargen).

Ja det är just det jag tänker.......      om hon skulle säga så på dagis. Det kan ju verkligen låta illa.
Jag kan inte släppa vad hon sa, känner mig orolig att fel person ska tro att jag gjort det...tex dagis. Men hon har ju gått där i 2 år, dom känner oss men tanken slår mig ändå

Haha, på tal om det någon skrev ovan om sången och "smäll", vi hade en period då sonen vägrade att äta middag. Till sin dagmamma hade han då sagt att jag skriker vid matbordet. Haha, men vi hade en lek, det enda som funkade (eftersom det handlade om trots), var att jag gjorde en tvärt-om-lek av det hela, så jag sa på skrarpen (samtidigt som jag skrattade eller log) att han banne mig inte fick röra maten för annars bilr det smisk, och när han då tog en tugga så ojade jag mig ännu mer och sa att han verkligen inte fåt äta mer för då blir jag arg. Det slutade alltid med attn han tjöt av skratt och åt upp allt på tallriken. Men ja, om man lägger fram det som sonen gjorde så lät det ju inte så bra, haha.

Ha ha,   kastat framför tåget :-/  Ja verkligen uppenbar fantasi"ljug"   .
Ja, jag hoppas hon inte pratar mera sådana saker .
Detta gjorde mig förvirrad och lite orolig

De är nog vana vid att barnen säger sånt. Och skulle det bli anmälan och en utredning så låt gå, är du oskyldig så kommer det bedömas där efter, bara att samarbeta.

Du behöver inte inte oroa dej..
förskolepersonal anmäler inte på så lösa boliner..Dom vet att barn ljuger mer eller mindre för uppmärksamhets skull och så länge det inte finns några tecken på misshandel ,typ blåmärken eller att man märker att barnet är otryggt (typ ryggar om man höjer röst eller hand) så kan du andas ut..

Ja vad säger man.... Man vill nog inte veta vad dom häver ur sig på andra ställen.

Dottern kom hem en dag & sa att dom andra barnen stänger in dottern i lekrummet & hon får inte komma ut.
Va sa jag... Dom gör vad då!!!!
Dottern: Dom stänger in mig i mörkret i lekrummet & jag kan inte komma ut.
(lekrummet är i en källarvåning supermysigt ställe i vanliga fall)
Ehhh... & Oroliga jag tog direkt upp det dagen därpå med dagmamman.
Hon skrattade & sa att dottern har verkligen livlig fantasi.
Så vi gick ned till lekrummet medans dagmamman berättade att hennes man har satt fast dörren högst uppe så Ingen kan stänga dörren så nån hamnar i kläm.  
& efter den grejen så läste jag OFTA sagan om Peter & vargen.
Och vi pratar ofta om hur dumt & farligt det kan bli om man luras.

TS! Jag tror inte du behöver Oroa dig prata med dottern om det som hänt och fråga hur hon upplevde det. 

Folk som är vana vid barn och hör sådant vet att 3-åringar kan kläcka ur sig allt möjligt! Var glad över att pappan litar på dig, annars är det typiskt i konflikter att sån´t där förstoras upp och blir en stor sak av. Ett bra tips för att "kolla substansen" är att prata med henne om var ni var, hur ni stod, var det gjorde ont, hur det lät, vilka fanns mer där då, vad sa/gjorde de osv. dvs klä utsagan i andra verbaliserade sinnesintryck.