ont i muffen och nu vill jag inte....

Jag kan börja med att säga att jag har SKITSVÅRT för att peppa mig själv. Kanske kan vi peppa varandra?!

Jag har sex veckor till bf och vill bara vräka ut ungen. Usch att man känner så REDAN... Har kännt så i ett par veckor.

Imorgon ska jag till läkare för att diskutera sjukskrivning för fogarna en dag i veckan. Klarar inte ta hand om min 11-månaders längre

På vilket sätt har du ont i uffen? (Mina m funkar inte så bra längre så det kanske blir lite ord utan den bokstaven)

Jag känner bebisens huvud där bak och det är ju inte skönt...

Har också lite ångest över hur jävla ont det gör, även om jag inte hann öppona mig till mer än 5 c då det avslutades i urakut snitt. Men värkarna innan, fy fan. Låt det bara gå över.

ja. det är liksom som att det blir tungt i underlivet eller vad man ska säga. tänker mig att det är såhär en kille känner sig efter en pungspark. förmodligen är det väl det att man sitter eller ligger så trycker ju inte bebisen neråt, men när man ställer sig så trillar den väl ner lite så att det gör ont ett tag precis när man ska börja gå. ofta går det över sen. men jag minns att jag kände såhär framförallt efter förlossningen förra gången, att jag kände mig öm i själva köttet eller hur man nu ska beskriva det, haha...

nej, i vissa stunder vill jag bara ha ut ungen men sen minns jag hur jobbig själva förlossningen var sist och då ångrar jag mig, den kan få ligga kvar därinne... :) fast har läst en del om andras förlossning nr 2 och hoppas att det ska bli en mer positiv upplevelse, inte lika lång tid och inte lika ont heller... men sen inser jag att det nog är orealistiskt, ont kommer det att göra...

jag har en tvååring hemma men det funkar hyfsat än tycker jag, min man drar ett ganska stort lass och sonen är ganska självständig så det funkar. men efter jul ska jag inte jobba mer och det ska bli skönt att få vila ut sig...

jag väntar nr 2 och hade ingen foglossning förra grav men har sedan en vecka tillbaka så sjukt ont i musbenet, kvider så fort jag rör mig i sängen och vill undvika vissa rörelser när jag är uppe och igång men det som är nästa värst tror jag ändå är att gå på snö, känns som om hela benet där nere e krossat typ:(:(:(  jättekul med 8 veckor kvar till BF och vinter hela tiden... har ni provat sånt där bälte??  tror oxå på idén att peppa varandra ist för jag lyckas inte heller själv!:)

Jag  väntar Nr3 och kan med handen på hjärtat säga att jag inte njutit något av att vara gravid denna gången. Allt är mycket jobbigare foglossning, sammandragningar sedan v 15, rinnande bröst från v.21.
Börjar bli väldigt rädd inför förlossningen denna gången har allt varit så annorlunda så är rädd att det kommer vara det samma med förlossningen...
Vet inte hur jag ska peppa mig själv har nu de senaste veckorna börjat bli nerstämnd orolig och mår inte alls bra...
har 6 veckor kvar..

Hej på er tjejer!

Har också problem med foglossning och sammandragningar. Väntar andra barnet med bf 3 feb så det är väl ca 8 veckor kvar men förhoppningsvis kommer han också tidigare precis som hans storebror gjorde med sina 10 dagar tidigare än bf. =)
Min första graviditet var lättare men även där hade jag problem med foglossningen och blev sjukskriven sista trimestern. Nu har jag en tvååring som jag ska pulsa till dagis med i en halvmeter snö... Jätteskönt för en redan öm kropp... Vattengympa hjälper mig lite mot foglossningssmärtan men sammandragningarna får jag leva med. Likaså läckage från brösten. :(
Är sjukskriven pga foglossningen sen ett par månader tillbaka och det känner jag verkligen var välbehövligt när jag jobbade som personlig assistent åt en tung förlamad man utan tillräckligt bra hjälpmedel för att förflytta honom.

Men jag ser fram emot förlossningen! Då äntligen försvinner ju foglossningssmärtorna, sammandragningarna och vi får träffa vår lilla prins som sparkar där inne just nu. Javisst kommer det att göra ont, men om ni är rädda så be er barnmorska om att få prata om det med någon och ni vet ju att det finns flera olika sorters smärtlindring att få vid förlossningen om det är smärtan som skrämmer er. Skriv ett förlossningsbrev som ni lämnar till personalen på förlossningen där ni beskriver era känslor och rädslor ni har så har ni de bästa förutsättningarna att bli hjälpta snabbt och på rätt sätt. Men lita på era kroppar, ha lite jävla anamma så ska ni se att ni klarar även denna förlossning galant. Och det gör ju inte ondare än att vi skaffar fler barn ju... ;)

Kram ACD

Ja det är ju helt rätt inställning :)

Jag velar lite för å ena sidan vill jag ju tro att det kommer gå utmärkt, å andra sidan vill jag inte ta för lätt på det och tänka att det inte kommer bli så farligt (så gjorde jag förra gången och det blev ju ingen kul överraskning på förlossningen....) En del av mig tänker att lite negativ kanske man ska vara så att det hela går bättre än man förväntade sig, samtidigt som man ju inte får bli för negativ... Såvr balansgång det där,...

Men visst längtar man lite efter lillen, särskilt när den gör sig påmind titt som tätt. Min första var nog ganska lugn för jag kände inte av honom så ofta men den här röjer runt som bara den mest hela tiden :)

Härligt att kalla förslossningen "oskön".

Ja klart man längtar so men tok efter lillen i magen.. men tror min rädsla kommer från att min första förlossning tog 9 timmar och min andra tog 40 min är rädd att det ska gå ännu fortare denna gången och min sambo jobbar natt och att allt ska sätta igång när jag är ensam hemma och dom andra 2 barnen ligger och sover.. vet inte vad jag ska göra då.. PANIK!!!

oh.. jag har motsatt rädsla nästan, min första förlossning tog 29 tim o jag vill inte hålla på så länge igen,..

min man är lastbilschaufför så jag har samma att jag är lite orolig för vad som ska hända om det börjar när han är på jobbet. han måste ju ställa bilen o på nåt sätt ta sig tillbaks till vbår stad, hur det nu ska gå till.. hoppas jag föder på en helg som förra gången... dock bra att vi har bra grannar där jag kan lämna sonen om det skulle behövas... annars bor våra släktingar 1,5 tim bórt så det kan ju ta lite tid för barnvakten att komma hit...

Ramsylina: det kan inte vara ett Fransson av sludväggen du fått? Låter ju nästan så...

Idag är det bm-besök för mig. Ett "delmål" avklarat och ett steg närmre förlossningen.

Ang fogbälte som ngn skrev om, så använder jag det dag som natt och det hjälper lite mot den där "brutna" känslan i blygdbenet. Jag använder också tens mot smärtan i ryggen och sammandragningar.

Bm vill att jag ska använda kryckor men det har jag bara möjlighet att göra när mannen är hemma.

Jag har också foglossning i musbenet och snön är olidlig hehe.. Bambi på is är inte något för gravida!
jag använder ett bälte och det stabiliserar lite, men det är lite jobbigt när man ska sitta och stå hela tiden för det trycker obehagligt på magen, så jag använder bara det när jag är ute och går och handlar osv. Men det rekomenderas!

Det är mitt första barn och jag har en fråga, hur känns era muskler i musen? Senaste veckan så har det känts som att dom har glidit lite isär framme, men inte nått särskillt innuti och det känns som att jag ska kissa på mig ibland, men gör inte det. Jag kniper varje dag så hälften kunde va nog, men blir lite orolig! Vad har ni för upplevelse av det?

Så kan jag också känna, men det blir bättre om jag tränar bäckenbotten. De säger att man ska göra det även om man inte fött ännu.

Barnets huvud trycker nog mot urinblåsan.

Såg att jag skrivit Fransson i ett tidigare inlägg, men det ska stå framfall!

vad är ett Fransson??

jaha, läste visst inte klart...

Jo tanken har slagit mig att det skulle kunna vara framfall men när jag läser så stämer det inte riktigt ändå. 'Kanske vill man inte gärna tro att det är det heller. Men jag känner inget som buktar ut eller så utan det är mest det att jag har ont i musen, fast mer de "köttiga" delarna än själva benet. Har läst att foglossning kan yttra sig på det sättet också samt att det är lite svårt att skilja på exakt var ontet sitter... Har ju inte heller haft några problem efter förra förlossningen (jo, hade ont typ 8 veckor efter eller så men har läst att det iof är fullt normalt att foglossning inte ger sig med en gång och dessutom verkar det ju inte bara vara jag som är öm i musen efter förlossning ;P) Men efter det så har jag inte känt nåt och det är inte heller så att jag nu har det här problemet med ont i musen hela tiden, inte varje gång jag ställer mig eller så... Bara ibland, men när jag skrev inläggen hade jag väl en sämre dag än vad jag har idag :) Men jag hoppas att det inte är framfall och att besvären ska försvinna efter förlossningen.....

Ja det går verkligen upp och ner i humöret. Idag är en mindre bra dag här. Var så glad att jag skulle till barnmorskan idag. Har kännt bebisens huvud jättelångt ner, magen har sjunkit och tidigare i veckan sa bm att hon ville kolla tappen och se om sammandragningarna gjort något.

Hon var jättesnabb idag. Kände efter huvudet hur fort som helst, jag märkte det inte ens. Jag frågade innan jag skulle resa mig, om hon inte skulle känna efter huvudet men det hade hon redan gjort. Och så sa hon att huvudet var rörligt. Min svärmor är barnmorska och när hon kände för en vecka sedan låg huvudet långt ner i bäckenet. Det hon kände ovanför blygdbenet var bebisens axlar sa hon.

Blev så besviken av besöket. Av någon anledning. Jag vill så gärna att det ska gå lite framåt de här sista veckorna och så händer det ingenting trots förvärkar som heter duga.

Nåja. Måste ändå vara nöjd med att jag idag blivit sjukskriven 25% i veckan fram till beräknad förlossning. Vad som händer om jag går över tiden vill jag inte tänka på...

fast jag har hört att barn nr 2 ofta fixerar sig senare, om de ens gör det innan förlossningen. så bebisen är förmodligen sådär långt nere som den ska vara, men pga att det finns lite mer plats den här gången så är den fortfarande rörlig?
fast olika bm kan nog ha olika åsikt också, förra gången fick jag byta bm vid ett tillfälle för att min var bortrest, och min ordinarie bm bedömde mig hela tiden som rörlig, men den jag bytte till skrev att bebisen var ruckbar, sen när jag 2 veckor senare var tillbaks till ordinarie bm så tyckte hon att bebisen var rörlig igen.... ''Fick förresten aldrig nåt besked om att han fixerade sig, tror han gjorde det väldigt sent för jag var hos bm 10 dar innan förlossning och då var han i alla fall inte fixerad. Så det gör ju ingenting om den är fixerad eller inte :)

själv har jag som sagt det lite bättre idag men laddar inför en lång tågresa imorrn, malmö-sthlm med allt vad det tydligen kan innebära av förseningar och stillastående i flera timmar utan mat eller toa :( men jag hoppas at det ska gå bra och tursamt nog så har jag inga större besvär med att sitta still så länge, resan ner gick iaf bra så jag hoppas att det ska flyta på imorrn...

Fast jag blev est besviken över att hon sa att bebisen låg högt upp. Tycker mig själv känna den långt ner... Men men... Tiden går i af framåt och vips så har man en bebis.

Jag tror det bara är foglosningen du känner av i de främre bäckenbenen. Jag har exakt samma smärta och både min BM och sjukgymnast säger det är foglossningen som gör det så ont. Prova med TENS om du har möjlighet att låna sådan maskin hos din sjukgymnast, hjälper för mig