11-månaders som BARA skriker!!

Separationsfas? Det hade min dotter när hon var runt 7 månader. Tydligen handlar det om att barnet upptäcker att barnet och mamman inte sitter ihop och får separationsångest. Det går över efter några månader... Hade också rätt kämpigt ett tag, var gång jag gick mer än två meter bort var det katastrof.

Jo har väl insett att det är något sådant, men Hur ska man bemöta detta då?? Ska man bita ihop och låta honom vara så att han "vänjer sig"? Eller ska man bara fortsätta bära? Man vill ju inte traumatisera honom om han är rädd... =/

Jag skulle tippa på en utvecklingsfas, Har du den här boken?
www.adlibris.com/se/product.aspx

nej det har jag inte.. Och va ju lite därför jag skrev här, för att jag inte harv lust att läsa i nån bok nu =P Vill ha tips från verkliga livet och verkliga mammor!! =)

Vår son är född 16/1...är vääldigt mammig och vill vara nära ofta, men sedan kan han helt plötsligt åla ner ur ens famn och knata iväg själv en kort kort stund, sen måste han till mig/mamma igen! pappa duger inte så bra nu, i nödfall liksom...
Har också sovit jättebra men vaknar mer nu igen och sover allmänt lite oroligare...dock inga skrik...men GNÄLL GNÄLL och klagan/smågråt...
Han är dock även konstig i magen så vi har tagit prover nu för att uptäcka ev. allergier... 

Okej:) Jag ville bara tipsa om den eftersom den hjälpte mig jättemycket när mina små hade sådana faser. Jag upplevde det som om faserna det första året gick över fortare om vi bar mycket och samsov. Här varade dom mellan 3- 6 veckor och sedan var barnen sitt vanliga jag igen.

 

Ja just det där med samsovning är ett stort dilemma just nu.. han har sovit ensam i eget rum ända sen han var 3 månader, utan problem. Så om han vänjer sig vid att sova med oss NU, hur kul blir det att få honom i eget rum sen igen?? han ska ju börja på dagis nu om en månad oxå, och då vill man ju gärna att det funkar!? =S

Skönt o höra om fler =)  Ja han fick diagnosen Mjölkprotein-allergi när han va nyfödd, (storebror har det oxå), men vi insåg vid 7 månader att han visst tålde mjölken.. Så jag tror inte att det är ngt sådant.. men man undrar ju, man vill ju lixom intala sig att nåt måste vara fel när edt ska va ett  sånt konstant gnäll?
hmm.. man får stå ut helt enkelt, det är tur att det finns kärlek i överflöd! =)

Här var det aldrig något problem. Lillkillen har sovit egen säng sen han var 2 månader och ville tillbaka dit när faserna var över. Vad är det du oroar dig när det gäller sömn på förskolan?

nej inget PÅ förskolan, menar mest att jag inte vill börja om med att lära honom sova själv, lagom tills jag ska börja jobba.. Vill ju gärna få sova på nätterna då ;)

Då förstår jag. Många barn somnar ju på ett sätt hemma och ett annat på förskolan och det brukar ju inte vara några problem. Min son somnar själv hemma men på förskolan brukar de få vagna ett par gånger. Somnar han själv på kvällen nu? I så fall tycker jag inte ni ska ändra något. Vad jag menade var att ni kan ta honom till er på natten om han inte somnar om i egen säng så att alla får sova bättre. Det är ju inte ovanligt att de behöver extra närhet just då.
Jag hoppas det går över snart! Jag minns hur jobbiga de där faserna var.

Somnar själv, men vaknar som sagt minast tre ggr per natt.. Kanske ska ge mig och låta honom komma in till oss på natten, och bara hoppas att det inte gör något! Har funderat på om han vaknar för att han är hungrigare än förut, så vi har börjat ge middagen senare, en timme innan   sängdags typ, och sen välling när han somnar..  men det spelar ju ingen roll så det beror nog inte på hunger.

Vi har en likadan här hemma, nästan iaf. Han är född 11 Januari och blir snart 11 månader. Han gnäller dock mest, gnäller och är runt benen på en och ska upp heeela tiden. Tar jag upp honom så ska han dock ner igen för att börja om med samma procedur.

Han sover första timmarna av natten i egen säng, men sen skall det vaknas och stökas från 1-10 ggr på en natt. Vi har kapitulerat och låter honom komma över till oss för att få sova något iaf. Saken är att jag är övertygad om att det är separationsfas och utvecklingsfas, därmed så är jag inte så rädd för det faktum att han sover med oss en del av natten. Jag tror tvärtom att jag ger honom just det han behöver, vilket förhoppningsvis gör honom tryggare. När fasen sen skuggas ut, så hoppas jag att det har resulterat i en ännu tryggare kille som sover sött i sin egen säng.

Googla på sekvensfasen el utvecklingssprång så hittar du lite matnyttigt. Min dotter är tio månader o definitivt inne i fasen. Ska va nära, sover oroligt, äter mer nattetid osv.

Vår stora dotter har sovit hos oss i omgångar i sedan varit tillbaka i egen säng utan problem. Den på tio mån kommer över o somnar om hos mig o sedan lägger jag tillbaka henne. Hon har gått från o äta en gång per natt till tre o jag tror mycket att hon behöver flaskan för att somna om.

Lycka till