Hur ska jag göra för att börja njuta av mitt barn? (långt)

Oj, du måste skaffa hjälp dvs bli tagen på allvar, prata med ett proffs om hur det blev med för tidiga födseln och allt. Så här kan du inet ha det! 

Du måste utredas för förlossningsdepression och inte bara få höra att du ska sluta oroa dig!

Det börjar en tid nu som blir tuff på ett annat sätt med utveckling och kryp och mat och allt och du måste få börja lägga det där bakom dig.  

Gå via husläkare om inte bvc hjälper dig vidare. Kontakta psykiatrisk öppenvård eller bup...Någon måste utreda dig. jag tror att du vet med förnuftet att det är lite överdrivet nu med din oro, men sina känslor rår man inte för! De kan vara symtom på depression!

 

Skippa BVC, de förstår oftast ingenting om hur det är att föda för tidigt. Ta kontakt med neo och säg att du fortfarande mår dåligt över den för tidiga födseln. Kanske har de någon kurator eller annan du kan få prata med? De flesta som föder för tidigt får förlossningsdepression eller posttraumatisk stress - även fastän det i omgivningens ögon "gått bra".

Tack för hjälpen. Jag ringde BVC och tjatade lite till så nu ska vi få komma ngn som tar hand om oss.

Bra! Stå på dig, så att du får den hjälp du behöver, så att du fortare kan njuta av din föräldraledighet! Lycka till!

Jättebra att du fått tag i någon att prata med. Fick höra att en studie visat att alla mammor som intervjuades (vilket allihop var nyblivna prematurmammor) hade posttraumatiskt stressyndrom. Nu vet inte jag hur du har det men det är mycket troligt att det är ptsd du har fått. Berätta detta för den du ska prata med. Berätta hur du haft det på neonatal, berätta hur du upplevde förlossningen, tiden på sjukhus och var tydlig med hur du mår och upplever tiden nu efter sjukhusvistelsen.
Lycka till!

min son fyller två i januari och jag vaknar fortfarande mitt i natten kallsvettig och i panik. kollar honom, lyssnar på honom och allt vad det innebär. Nu var min son extremt för tidigt född och mycket sjuk men det gör inte paniken större. Det är tufft att få barn för tidigt. Som Frila2 skriver så prata om din din upplevelse, din oro, hur du mår. Det kan vara svårt att släppa det ur sig men det är nyttigt att prata. Mycket nyttigt.

Dock blir det mindre och mindre hela tiden. Jag pratar med andra prematurföräldrar, min man och en samtalskontakt.

Jag blev remitterad till en psykolog/samtalskontakt redan när vi låg inne på neo, vad jag förstod hade dom i princip rutin på detta då det är mer en regel än undantag att prematurföräldrar kan behöva stöd och hjälp med sin oro, ångest och eventuell postraumatisk stress.

varma kramar och lycka till! Du är absolut inte ensam!

Skönt att veta att man inte är ensam. Jag vill ju gärna vara en supermorsa som leker med vår fyraåring tar hand om lillkillen samtidigt som det finns nybakat bröd, är städat,  tvättat och maten står på bordet när mannen kommer hem (OBS inget han kräver ). Känns som ett nederlag att jag inte orkar. Konstigt att jag inte kan ta att jag mår psykiskt dåligt lika bra som om jag skulle ha brutit armen.

Jag födde min son i v26 och jag går fortfarande hos psykolog 1år senare. Vi hade en extremtuff tid och jag har fortfarande panikångest o sover dåligt på nätterna. Men det har blivit mycket bättre sedan jag började hos psykolog.