Ensamstående tvilllingföräldrar.

Hej. Jag har tvillingar och har varit ensam med dem sens de föddes. Dem e 5 år nu och jag har ny pojkvän men barnens pappa blev aktiv i umgänget bara nu nyligen. Men men det har gått bra endå.

Hej, här är en till. Mina är nu 5 år gamla och jag och deras pappa separerade strax efter de blev två år och de träffas varannan helg. Jag var ensam med dom i nästan två år. Det var inte nådigt tufft i början men man vänjer sig och hittar fiffiga små lösningar på det mesta. Nu har jag ny pojkvän och de älskar honom över allt annat.

Hej!

Jag är också ensamstående med mina 2-åringar.

Jag och barnens pappa separerade när de var 14 månader och de bor nu växelvis hos oss båda.

Vad roligt att flera svarat:)

2 love: Hur gick det när de var spädbarn? Jag tyckte att den tiden var ganska tuff och då bodde ändå jag och deras pappa tillsammans. Visserligen gjorde jag det mesta med barnen, men det är ju ändå milslång skillnad mot att vara alldeles själv. Hade du något stöd från familje eller vänner?

BlackCotton: Eftersom vi har växelvis boende så har jag ingen erfarenhet av att vara helt själv, men jag kan tänka mig att det kan vara väldigt tufft. Efter att jag har haft dem en lång period är det faktiskt väldigt skönt att få vila ut en liten stund emellan (även om jag samtidigt går sönder av saknar varje gång). Vad roligt att du har träffat en ny. Bor ni tillsammans? Vi ska flytta ihop med min nya pojkvän efter jul och jag hoppas att det kommer att fungera bra för alla parter.

MuffinCake: Verkar som om vi har en ganska liknande situation, fast mina är 3 år. Hur har ni organiserat växelvis boendet? Våra bor enligt ett "rullande tvåveckors schema" ungefär så här:

mamma (tis,ons,tor,fre,lör,sön)
pappa (sön, mån,tis,ons)
mamma (ons, tor, fre)
pappa (fre,lör,sön,mån,tis)

Det låter väldigt krångligt, men egentligen är det inte det. Vi har dem hela helger och delade veckor kan man säga. Barnen klarar av det jätte bra (även om jag hade önskat att de sluppit "pendla" mellan oss). De har ganska bra koll på "schemat". Vi bor dessutom mycket nära varandra, några hundra meter, så det underlättar mycket.

Vi har tvillingar och är särbo.Har varit det hela tiden i 7 år.Det är 7 mil emellan oss.
Pappan har redan vv boende med större barn.
Så jag kommer at vara ganska så själv med våra twins.
Ena veckan är jag själv,andra veckan kommer han på kvällen.Helgerna ha vi tillsammans.

Vet inte vad som är jobbigast,att vara själv eller när vi är hos honom.Hans andra barn har inga tider,så jag blir rätt störd av det.Jobbigt är det att plocka  efter andra också.De är tonåringar.
Skönare hemma,bättre utrymme,städat och lugn och ro.

Mina barnlediga helger, när de är hos sin pappa, var och är fortfarande rena semestern.
Ja vi bor ihop och har gjort i ett års tid. Allt fungerar hur bra som helst och min fästman/sambo har ju vardagen med barnen som deras pappa aldrig haft. Tex Hämta/lämna på dagis, laga middag tillsammans, när de är sjuka osv. Han älskar oss och vi älskar honom. Rena rama tomtebolycka här hemma.

Vad spännande, lycka till! Det kommer säkert att gå jättebra!
Här fattade nog inte barnen så mycket av själva "ihopflyttningen", han var ju alltid hemma hos oss ändå och när han inte var det så tjatatde dom om och efter honom. Så när vi dessutom flyttade till en ny lägenhet för ett år sedan så flyttade det bara in lite mer möbler än innan.

Välkommen. Har ni planerat att flytta ihop längre fram eller ska ni fortsätta som ni har det nu? Hur gamla är era tvillingar?Ni verkar ha fått det väldigt fint tillsammans. Förstår att det är stor skillnad när de är hos sin pappa.

På vardagarna ser inte mina barn så mycket av min pojkvän annat än om vi går ner och möter honom när han kommer från jobbet, eftersom han oftast kommer efter att de somnat och åker innan de har vaknat. Men han är ju här varje dag. På helgerna däremot så träffas de en hel del och alla parter tycker om och accepterar varandra:D Han har inga egna barn så jag hoppas att det kommer gå bra för honom att bo tillsammans med oss. Det blir ju lite högre tempo i hemmet. Det är ju ganska stor skillnad att gå från ensamboende till att ingå i en familj med barn, som dessutom är tvillingar i trotsiga 3 års åldern;) han verkar dock inte särskilt orolig. För barnens del tror jag att det kommer gå bra. Vi flyttar bara några hundra meter, så det blir nog inte så stor omställning förutom en rymligare lägenhet. Att ha en till vuxen (som de tycker om)  i hemmet blir nog bara positivt. Det jag är mest orolig över är att flytten sammanfaller med byte av dagisavdelning och att deras pappa också planerar att flytta snart (fast vi vet inte när det blir än).

Tack
Nä tyvärr är det inte möjligt.
De är 9 månader nu Och det börjar bli hanterbart
Jag ska nog klara det,pappa finns ju tillhands iaf

Sagoskog; det va rätt så tufft under spädbarns tiden. Min dotter hade kolik tills hon vart 5 månader och DET va riktigt tufft. Jag hade hjälp av 2 kompisar från och till och mina småsyskon gjorde det dem kunde men dem va ju bara barn. Fick mina barn när jag va 19 och nästintill alla mina vänner försvann. Inte konstigt men blev rätt så ensamt ett tag. Hittade nya underbara vänner senare såklart men jag sov nog Max 2 Tim Per natt under dessa 5 månader. Men helt ärligt så gjorde den tuffa perioden mig så mkt mer tacksam för dem lugna perioder barnen har.

Sagoskog - Ja, jag såg också att vår situation verkar likna varandras Mina blir 2 ½ i januari.

Vi har varannan vecka rätt av (förutom att när vi byter brukar han lämna dem till mig på söndag kväll medans jag i stället lämnar dem på dagis på måndag morgon så att han kan hämta dem på eftermiddagen).
Vi började med det när de var 1 ½ och jag ville börja plugga igen efter att ha gått hemma med vårdnadsbidrag.

Det har funkat jättebra både för barnen och för oss att ha vv-boende

Självklart saknar jag mina guldklimpar när det inte är min vecka, men samtidigt lär man sig att uppskatta att vara barnledig och få ladda batterierna och få undan annat också.
Jag ser det som att även om jag kanske har "mindre" tid med mina barn än andra mammor så försöker jag riktigt ta vara på den tid vi har och göra den till kvalitetstid.
Det är också jätteviktigt för mig att de får bibehålla en bra "vardagsrelation" med sin pappa, och det känner jag att de förmodligen inte skulle ha om de t.ex. endast bodde hos honom varannan helg.