När jag sökte barnomsorg till mina pojkar blev vi endast erbjudna plats på en uteförskola, vilket jag egentligen inte alls ville. Men vi hade inget annat val. Det var det värsta jag har varit med om, min äldste pojke skrek hysteriskt i tio månader varje gång jag lämnade honom och han frös, frös och frös hela dagarna trots att han hade mängder med kläder. De var fullkomligt fanatiska med utevistelsen på den förskolan och det var katastrof för min äldste son, den yngste klarade det bättre eftersom han gick på småbarnsavdelningen som inte var ute lika mycket. Min äldste fixade heller inte att vara utan blöjan på förskolan efterom de tvingades sitta på en potta mitt ute i skogen i smällkalla vintern när de skulle kissa mitt ibland alla kompisarna. På sommaren sov de ute i vagnar i gassande solsken när det var 30 grader i skuggan, livsfarligt!
När vi bytte förskola blev vår pojke helt annorlunda och han stormtrivdes på sin vanliga förskola. Jag är förskollärare och jag tycker om att vara ute med barnen på jobbet, men inte hela dagarna! Jag tycker att det är oerhört viktigt att anpassa utevistelsen efter barnen. Vissa barn fryser jättemycket och de små kan knappt röra sig ute i overall och klumpiga vinterstövlar. Barnomsorgen ska vara på barnens villkor och de barn (oftast äldre än 3 år) som trivs med att vara ute mycket klarar säkert av att gå på uteförskola alldeles utmärkt, men föräldrarna borde verkligen fundera flera gånger om innan de väljer den typen av förskola till sitt barn. Och kommunen borde verkligen inte tvinga in ett barn på en uteförskola, det måste finnas en vanlig förskola som alternativ också.