Det här med att prata om sex med sin partner....

Berätta hur du säger och vad du säger så kanske nån kan hjälpa sig här och säga det på ett annat sätt? Men visst, det är inte säkert att det går.

Med mitt nuvarande förhållande har jag inga problem annat än att jag kanske blir lite generad först. Men t ex, så jag till honom ett tag sen såhär:
Jag: "Är du nöjd med hur vi har sex och så?"
Han: "Ja?"
Jag: "Okej, bra"
H: "Är inte du det?"
J: "Inte hundra procent. Jag tycke verkligen om att ha sex med dig, men jag önskar att vi kunde göra det oftare"
H: "Mmmhm"
J: "Fast jag förstår att vi båda har ganska mycket att göra, och vi måste ha tid att träffas också. En annan sak är också att jag saknar att bli slickad. Jag vill inte tvinga dig, men om jag skulle kunna göra något, typ tvätta mig innan?"
H: "Kanske, det handlar väl mest om att jag är ovan. Det är inget som är särskilt intressant för mig heller, men det kanske blir bättre när jag vänjer mig".

Jag tror att han kanske är lite sämre på att uttrycka sig på den fronten, eftersom han inte är särskilt erfaren i sex och är överlag lite tystare än mig. Men det har aldrig blivit bråk eller något iaf. Vi pratar dessutom öppet om porr och ibland om onani. När det gäller exakt hur vi har sex, verkar han föredra att visa snarare än att berätta. Styra min händer etc.

Jag har även försökt få honom att gå till en läkare eftersom han har en för trång förhud. Inte jättetrång, men så att sex ibland är obekvämt för honom. Jag försöker säga att det är hans val, att det dessutom finns mildare sätt att behandla det på än omskärelse osv... Men jag tror att han är så van vid att ha det så, att han är lite rädd för förändring. Överlag tycker jag att det lönat sig för mig att prata med honom om mycket. Det har lättat mitt samvete när jag kunnat berätta om mina fantasier, och han tar inte illa upp.

Vi pratar, och pratar, och pratar. Jag är kvinna och vill inte särskilt ofta, han är man och vill ofta.
Nu är det så i mitt fall att mina problem ligger i att jag har varit utsatt för övergrepp i barndomen och till följd av det missbrukat sex fram till för ett par år sedan. Därefter har min lust varit i princip obefintlig när det kommer till penetration. Jag kan vara hur kåt som helst men när vi väl ska till så tar det stopp och vi blir tvungna att avbryta. Jag brukar då hjälpa honom att komma, utan att det känns ett dugg fel för mig är väl bäst att tillägga. Eftersom det har hänt ofta att vi fått avbryta och eftersom jag märkt att han tagit illa upp av det så har jag dragit ner på initiativtagandet, och jag har haft svårare att visa mig naken inför honom och faktiskt undvikit att ta på honom på sätt som skulle kunna bli lockande... Mycket ond spiral!

Genom att vi har pratat om detta och genom att jag har kunnat förklara så är allting mycket lättare för honom. Han har ju gått och trott att han gör fel, att det är hans fel för att han har pressat mig (vilket han också gjorde innan han förstod vad det handlar om) och så vidare...
Tyvärr är det så att även om vi pratar och han inte längre pressar mig så kvarstår ju problemet. Jag har svårt att slappna av när det gäller sex och han känner sig inte tillfredsställd. Vi kommer att ta det till en terapeut om det inte vänder men just nu är vi gravida och anser att det inte riktigt är läge med allt annat som pågår i kroppen.

Spott On!

Jag lever exakt lika dant!

Håll ut!!

Är det så att du vill oftare än din fru eller vad var problemet?

Jag slutade nyligen med mina p-piller för att de gav biverkningar jag inte vill ha, och nu i väntan på tid hos bm för annat p-medel blev jag en annan männsika!
Knappt så min sambo hinner med, jag är sugen på att ha sex hela tiden! Så p-medel kan verkligen konsten att förstöra ens lust helt och hållet! Jag fick typ intala mig själv att vi skulle ha sex för att det var "synd" om min sambo som hade lusten kvar!

Så är det lusten det är fel på och din fru äter p-piller eller har ett annat preventivmedel så kan det med största sannolikhet vara det som dödat hennes lust!
Lite skrämmande vad man stoppar i sig egentligen!

min man kastar ur sig sina missnöjen eller de han tycker om helt spontont...inte hinne rhan bli generad heller...jag är likadan. Det som vart problmet nu är att jag har såna foglossningar så penetration funkar inte längre...vi har diskuterat, kommit fram till alternativ och det funkar fint!

Men man får inte ha en anklagande ton i rösten när man lägger fram nåt man vill ändra på

Jag tycker oftast att det är lättare att prata sex under själva akten.

"Jag vill att du slickar mig, ta mig såhär, å vad skönt det där är, aj inte så-men gör såhär så kommer du såååå långt in" osv osv 

När man är lite vild och kåt liksom  

Hej. Jag har bara läst TS

Mitt råd är att du försöker att ta upp diskussionen i en lugn och stillsam miljö (jag förstod att du testat men testa igen) Se till att inget kan störa eller att någon av er snart ska göra något annat.
På kvällen i sängen, i mörkret med gosig osexuell attityd och mycket värme skulle jag nog tippa på.

Prata inte om sexet utan om pratet kring sexet. Hur ni ska lösa detta kommunikationsproblem. Ni måste reda ut det innan ni kan diskutera sexet i sig.
Varför går du/hon i försvar ?
Är det något som känns obehagligt att prata om ?
I så fall varför ?
Rädslor ?
Rädd för att det inte duger?
Rädd för att bli pressad ?
Blyghet ?
Rädd för att säga nej (eller ja) ?
Finns det några tillitsbrister (gamla otroheter eller likn) som gör kritik känsligt ?
Hur föredrar du/hon att prata om det ?
Finns det gammalt bagage som behöver dras upp eller jobbas igenom (gamla pinsamheter/övergrepp/dålig självkänsla ?)
Finns det möjligheter att sätta upp en form av gemensam metod att ta sådana diskussioner på ? Något sätt som är lättare ? Något som gör det obehagligt  ?

Alltså, lös problemen kring själva diskuterandet först. Lös den biten så löser det sig med resten med.
Var noga med att tala om för din partner att du VILL att hon ska prata, men att du givetvis vill prata med.

Var alltid väldigt försiktig med saker som kan uppfattas som kritik. Var mycket noga med att tala om att det inte är kritik att det inte är fel nu men att du/hon är nyfiken på det "här" med, vill prova ett annat sätt att göra "det här" osv.
Kritik kan ta oerhört grepp om en osäker person. Ofta vet man inte ens själv att det är därför man reagerar med ett fräs utan man känner bara ett stort obehag och fräser ifrån.

När ni löst hur sni ska diskutera utan att gå i försvar eller stopp så kan ni börja lite smått med att prata  om sexet.

Jag hoppas att ni hittar en lösning.

Lycka till !

jag är den som sjunger ut....lite fint om det behövs . han är nog rätt lika . ingen ide att gå och knyta näven i fickan och hoppas på att allt löser sig av sig självt . fast vissa har ju svårt att lyssna och ta till sig , då är det svårt .

Vi har ibland pratat i samband med sexet (eller precis efteråt).
Då kan man exempelvis säga;
- Oj, det DÄR var riktigt bra. Det skulle jag inte ha något emot att vi/du gör oftare..!

I något sammanhang har jag även skrivit ett brev till min partner och beskrivit mina känslor och upplevelser. Inte i någon anklagand ton men utifrån ett subjektivt perspektiv - där jag talar om vad jag behöver för att vara riktigt nöjd och må bra med sexlivet..
Det har funkat ganska så bra.

Hej ihop

Hej Mattias som