HJÄÄÄLP!!!!! jag vill inte ha mitt barn längre.
för 4 år sedan fick jag ett barn,
som har fått uppleva mycket ett barn inte ska behöva uppleva.
jag är en fd drogmissbrukare, som träffade pappan i missbruket.
vi tillsammans blev drogfria, bestämde oss för att skaffa barn tillsammans.
vi fick ett älskat barn. men pappan återföll i missbruk, och vi skiljdes åt som ovänner.
men strulade fram och tillbaka, dom få gånger han valde att vara drogfri.
vi blev allt mer bråkiga och snart även våldsamma mot varandra.
barnet fick uppleva då pappan misshandlade mig.
jag anmälde pappan och det tog slut på skiten.
men jag hade fortfarande ingen hjälp utifrån med mitt barn, inte mina förldrar, inte någon hjälp alls.
jag har försökt ge all uppmärksamhet jag klarat. MEN så klart är ju inte det tillräckligt.
jag vet inte riktigt hur jag ska förklara barnet, annat än att barnet kräver uppmärksamhet av ALLA, även dom barnet inte känner, vilket är oroväckande, får barnet inte uppmärksamheten blir barnet arg, skriker, låtsasgrinar, smäller i dörrar, vägrar lyssna, hör inte alls vad man säger, även fast vi försöker tala lugnt med barnet, barnet VET vad som ska göras för att göra mig arg, och direkt när barnet ser att jag håller på att bli arg, så trycker barnet hårdare på dessa knappar. barnet VILL att jag ska bli arg, att jag ska skrika, att jag ska grina. nu har vi (jag och min nya) fått ett nytt barn, och gamla barnet är VÄRRE än värst.
det är STÄNDIG kaos hemma.
även min mamma säger att barnet är omöjligt. och alla andra runt omkring börjar tappa tålamodet.
för att inte tala om mig och min nya.
om jag ska vara helt ärlig, jag skulle kunna köra ut mitt barn o sätta i skogenoch åka därifrån utan att bry mig.
jag vet att det är FEL att tänka så. men jag orkar inte alls med barnet längre.
jag klarar inte av att pussa barnet längre, klarar inte av att säga, älskar dig(för det gör jag inte nu), jag klarar nästan inte ens av att titta på barnet.
vad ska jag göra?
jag har verkligen försökt så gott jag kunnat, men nu orkar jag inte mer.
jag vet inte längre vad jag ska göra.
jag vill inte gråta mig till sömns varje natt.
kan jag, skicka barnet till riktiga pappan, skriva över vårdnaden, mot pappans vilja?
jag vill inte att det ska gå så långt att jag gör något dumt.
HJÄLP MIG! jag går sönder
