Anonym (ensam)

Äldre 13 Dec 20:10

14 svar

Föda ensam, frivilligt?

Nu är jag inte ens gravid än, och det lär dröja år innan det blir akutellt, men jag har ändå lite funderingar kring en ev nästa förlossning.

Som det känns nu så är jag inte säker på om jag skulle vilja ha med den tänkta fadern under förlossningen. I början kanske, men när det börjar bli mer intensivt så kanske jag kommer vilja att han går ut. Det finns flera anledningar till det.

Jag har gjort det förut (med annan pappa). Han var med och det var okej för min del (fast egentligen vet jag inte om hans närvaror gjorde varken till eller från). Han fick dock någon typ av stressreaktion av det hela och var ur balans under lång tid efteråt. Det kändes i sig jobbigare än hela förlossningen. Jag är lite rädd att samma sak kommer att hända igen och jag tror att min nuvarande riskerar att uppleva en sådan situation som väldigt jobbig.

Jag har tidigare fött tvillingar, snabbt förlopp och med lustgas som smärtlindring. Jag hoppas att även nästa förlossning kommer ske på ungefär samma vis. Förra gången blev jag väldigt inne i mig själv. Sa knappt ett ord under de timmarna jag var på förlossningen. Jag är i allmänhet så att jag helst vill skärma av mig från omgivningen när jag har ont. Pga det så känns det inte bra att vara helt ensam i rummet en längre tid. Finns det någon personal som kan vara med en? Annars kanske jag vill ha med en syster, mamma eller en kompis? Bara någon som kan kolla att jag "är okej".

Vad tycker barnmorskorna och annan förlossningpersonal om fadern får sitta utanför? Tycker de att man är helt dum i huvudet? Jag är rädd att de kommer tycka att han är en dålig man som låter sin fru göra det ensam.

Jag är inte rädd för att föda barn och tror att jag kommer klara det alldeles utmärkt själv.

Anonym (s)

Äldre 13 Dec 20:15

#1

Min pappa ville inte ens vara med inne i rummet när jag kom till världen, och det var väl ingen som sa något om det. :)
Jag tror barnmorskorna är rätt så vana vid dina funderingar.

Anonym (ensam) Trådstartaren

Äldre 13 Dec 20:21

#2

Anonym (s) skrev 2010-12-13 20:15:52 följande:

Min pappa ville inte ens vara med inne i rummet när jag kom till världen, och det var väl ingen som sa något om det. :)
Jag tror barnmorskorna är rätt så vana vid dina funderingar.

Nja, iofs. Men jag antar att det var några år sedan du kom till världen;) Förr var det ju lite vanligare att fäderna inte var med. Jag är född på 80-talet och min pappa var inte med (började dock bli vanligare då). Känns som om det nästan finns en regel om att papporna ska delta nuförtiden.

Saaaraa

Äldre 13 Dec 20:23

#3

Hejsan TS!

När jag skulle få mitt andra barn valde jag att föda ensam. Det var en planerad förlossning och jag åkte själv in och blev igångsatt. Fick en hel del reaktioner på att jag kom in helt själv, det ska jag inte säga att jag inte fick. Vad andra anser ska du strunta i! Det är du som ska föda så det ska gå till på det sätt du önskar.

Jag ville föda själv. Min man klarar inte av och vill inte vara med under en förlossning, och han skulle bara vara till besvär för mig om jag tvingade med honom. Det känns skönt att jag inte ville ha med någon, samtidigt som han inte ville vara där. Det tråkiga för dig kan ju vara att ditt barns blivande pappa faktiskt vill vara med - och då kommer du antagligen beröva honom en av de finaste stunderna man kan uppleva i livet.

Det gick i alla fall jättebra för mig, jag hade musik på, en godispåse, några tidningar och en mobiltelefon. Hade jättekul trots att jag var ensam. BM har inte tid att sitta med hela tiden så det var mycket ensamtid, vilket jag tycker är skönt. Givetvis kan du ta med dig någon annan under din förlossning än din partner, min mamma och syster var med när min första föddes.

Om jag får fler barn kommer jag även då ha planerade förlossningar(pga att mina förlossningar går så snabbt) och kommer då att vara ensam också.

Anonym (ensam) Trådstartaren

Äldre 13 Dec 21:03

#4

Saaaraa skrev 2010-12-13 20:23:25 följande:

Hejsan TS!

När jag skulle få mitt andra barn valde jag att föda ensam. Det var en planerad förlossning och jag åkte själv in och blev igångsatt. Fick en hel del reaktioner på att jag kom in helt själv, det ska jag inte säga att jag inte fick. Vad andra anser ska du strunta i! Det är du som ska föda så det ska gå till på det sätt du önskar.

Jag ville föda själv. Min man klarar inte av och vill inte vara med under en förlossning, och han skulle bara vara till besvär för mig om jag tvingade med honom. Det känns skönt att jag inte ville ha med någon, samtidigt som han inte ville vara där. Det tråkiga för dig kan ju vara att ditt barns blivande pappa faktiskt vill vara med - och då kommer du antagligen beröva honom en av de finaste stunderna man kan uppleva i livet.

Det gick i alla fall jättebra för mig, jag hade musik på, en godispåse, några tidningar och en mobiltelefon. Hade jättekul trots att jag var ensam. BM har inte tid att sitta med hela tiden så det var mycket ensamtid, vilket jag tycker är skönt. Givetvis kan du ta med dig någon annan under din förlossning än din partner, min mamma och syster var med när min första föddes.

Om jag får fler barn kommer jag även då ha planerade förlossningar(pga att mina förlossningar går så snabbt) och kommer då att vara ensam också.

Tack för ditt svar:) Det kändes väldigt uppmuntrande att höra. Tror inte att "pappan" har någon jätte stark önskan om att vara med, jag tror som sagt att det skulle vara jobbigt för honom, men om han skulle ändra sig på den punkten så skulle aldrig jag hindra honom. Så viktigt är det inte att vara själv. Om min näste förlossning blir som min första. Dvs mycket snabb och intensiv, så skulle jag nog inte ha tid att vara social eller några andra aktiviteter:P Men man vet ju aldrig. På pappret så hade jag 2 min mellan värkarna, men i verkligheten gick de in i varandra så det var jag hann syssla med var att ha jäkligt ont eller j***a h******s s****s f*******t ont. Däremot vill jag att någon "kollar till mig" och hjälper mig om jag behöver förmedla något.

Anonym (hellre ensam)

Äldre 13 Dec 21:13

#5

Blir jag gravid och ska in på förlossning vill jag nog vara ensam. För när jag fick sonen så hade jag mamma med mig och ville inte att fadern skulle vara med men han kom ändå och jag kände mig stressad. Jag är inte säker i mig själv och mitt utseende. Jag var livrädd för att behöva visa upp alltihopa inför främmande människor och skämmdes så. Och efter förlossningen så kände jag mig skamsen och äcklig inför min egen mor och fadern. Jag vet att skulle jag vara ensam skulle jag kunna fokusera mer på mig själv och barnet och hela alltihopa med förlossningen. Men som det ser ut nu så lär det ju inte bli något alls på några år, och vem vet vad som händer under de tiden!

Aniko

Äldre 14 Dec 00:15

#6

Saaaraa

Äldre 14 Dec 11:37

#7

Anonym (ensam) skrev 2010-12-13 21:03:25 följande:

Tack för ditt svar:) Det kändes väldigt uppmuntrande att höra. Tror inte att "pappan" har någon jätte stark önskan om att vara med, jag tror som sagt att det skulle vara jobbigt för honom, men om han skulle ändra sig på den punkten så skulle aldrig jag hindra honom. Så viktigt är det inte att vara själv. Om min näste förlossning blir som min första. Dvs mycket snabb och intensiv, så skulle jag nog inte ha tid att vara social eller några andra aktiviteter:P Men man vet ju aldrig. På pappret så hade jag 2 min mellan värkarna, men i verkligheten gick de in i varandra så det var jag hann syssla med var att ha jäkligt ont eller j***a h******s s****s f*******t ont. Däremot vill jag att någon "kollar till mig" och hjälper mig om jag behöver förmedla något.

Det kommer nog att gå bra ska du se!
Jag hade inte heller någon tid vid min första förlossning och vid den andra hade jag knappt ont och då babblade jag i telefon istället, och surfade på facebook typ.

Det enda jag var orolig över var om det skulle hända något och det skulle behöva bli snitt eller så. Vid första förlossningen drog inte livmodern ihop sig och jag förlorade mycket blod. Det ledde till att jag svimmade efteråt och dottern var med min mamma de första timmarna. Med andra barnet var jag tack och lov stark efteråt och till och med BM var förvånad när jag ville gå och kissa efter en kvart.

Anonym (ensam) Trådstartaren

Äldre 14 Dec 12:15

#8

Saaaraa skrev 2010-12-14 11:37:25 följande:

Det kommer nog att gå bra ska du se!
Jag hade inte heller någon tid vid min första förlossning och vid den andra hade jag knappt ont och då babblade jag i telefon istället, och surfade på facebook typ.

Det enda jag var orolig över var om det skulle hända något och det skulle behöva bli snitt eller så. Vid första förlossningen drog inte livmodern ihop sig och jag förlorade mycket blod. Det ledde till att jag svimmade efteråt och dottern var med min mamma de första timmarna. Med andra barnet var jag tack och lov stark efteråt och till och med BM var förvånad när jag ville gå och kissa efter en kvart.

Vill också kunna babbla i telefon och fb:a nästa gång:)

Vad "roligt" att du skrev det. Det var faktiskt precis vad som hände vid min förlossning. Enligt anteckningarna förlorade jag ca 1,5 L blod. Kräktes massor, hade jätte onda värkar (eftersom det bildades blodkoagler i livmodern) och svimmade när jag skulle försöka kissa på en toalettstol. Pappan var som tur där då och kunde "fånga mig" och ringa på personal. Därför är jag väldigt rädd för att vara själv efter förlossningen, men då antar jag att pappan kommer att vara med. Jag kände att personalen inte hade någon vidare koll på mig efteråt trots att jag mådde dåligt. Hade någon tagit ett hb på mig och att jag åtminstone fått järntabletter efteråt så hade jag förmodligen repat mig snabbare efteråt. Förutom blodförlusten mådde jag väldigt bra, ondast hade jag i näsan pga att jag tryckt lustgasmasken så hårt mot ansiktet:)

Anonym (ensam) Trådstartaren

Äldre 14 Dec 12:18

#9

Anonym (hellre ensam) skrev 2010-12-13 21:13:55 följande:

Blir jag gravid och ska in på förlossning vill jag nog vara ensam. För när jag fick sonen så hade jag mamma med mig och ville inte att fadern skulle vara med men han kom ändå och jag kände mig stressad. Jag är inte säker i mig själv och mitt utseende. Jag var livrädd för att behöva visa upp alltihopa inför främmande människor och skämmdes så. Och efter förlossningen så kände jag mig skamsen och äcklig inför min egen mor och fadern. Jag vet att skulle jag vara ensam skulle jag kunna fokusera mer på mig själv och barnet och hela alltihopa med förlossningen. Men som det ser ut nu så lär det ju inte bli något alls på några år, och vem vet vad som händer under de tiden!

Det känns som om det kan vara en god anledning till att vilja föda själv. Jag känner mig också lite osäker på att visa mig i en sån sårbar situation, men det kan beror på att jag bara varit tillsammans med min pojkvän i ett år. Det kan ju ändras, så det är inte den största anledningen i mitt fall. Varför kom fadern i alla fall? Hade ni kommit överens om att han inte skulla vara med innan?

Anonym (hellre ensam)

Äldre 14 Dec 12:53

#10

Anonym (ensam) skrev 2010-12-14 12:18:58 följande:

Det känns som om det kan vara en god anledning till att vilja föda själv. Jag känner mig också lite osäker på att visa mig i en sån sårbar situation, men det kan beror på att jag bara varit tillsammans med min pojkvän i ett år. Det kan ju ändras, så det är inte den största anledningen i mitt fall. Varför kom fadern i alla fall? Hade ni kommit överens om att han inte skulla vara med innan?

Jag vet att han kan bli arg och otrevlig när han inte kan göra något åt situationen.. Och jag kände att det behövde inte jag när det handlar om MIN förlossning. Jag hade pratat med honom och sagt att jag inte ville att han skulle vara med flera gånger utan att få nån respons tillbaka. Vi var även osams väldigt mycket under graviditeten och vid ett tillfälle sa han att han inte ville ha något med mig och barnet att göra när det väl var fött.. Så det tog jag väldigt personligt och var även det en anledning till varför jag inte ville att han skulle vara med. Har än jobbigt med den kommentaren.

Anonym (ensam) Trådstartaren

Äldre 14 Dec 13:04

#11

Anonym (hellre ensam) skrev 2010-12-14 12:53:56 följande:

Jag vet att han kan bli arg och otrevlig när han inte kan göra något åt situationen.. Och jag kände att det behövde inte jag när det handlar om MIN förlossning. Jag hade pratat med honom och sagt att jag inte ville att han skulle vara med flera gånger utan att få nån respons tillbaka. Vi var även osams väldigt mycket under graviditeten och vid ett tillfälle sa han att han inte ville ha något med mig och barnet att göra när det väl var fött.. Så det tog jag väldigt personligt och var även det en anledning till varför jag inte ville att han skulle vara med. Har än jobbigt med den kommentaren.

Ok, vilken jobbig situation. Förstår att du fortfarande tycker den kommentaren var jobbig. Inte för att det är jämförbart, men när jag och pappan till mina barn separerade så förekom det en hel del jobbiga kommentarer som jag än idag inte kan förstå att han kunde med att fälla. Han sa bland annat att han inte tycker om våra barn eftersom de är mina. Nu har vi vv boende så jag antar att det inte var seriöst menat, men jag förstår verkligen inte hur han kunde säga så iaf (och en massa andra elakheter som, tack och lov, bara var riktade mot mig). Har det blivit bättre för er nu? Om jag får fråga, du behöver inte svara om du inte vill.

7thnikita

Äldre 14 Dec 13:12

#12

när min dotter föddes var jag ensam, pappan var med men bm sa att det skulle dröjja minst ettt par timmar till så då gick han o solade en stund. bm hade dock fel för när han hade gått tog det inte mer än 30 min så var min dotter ute.

det var en ganska förvånad pappa som kikade in en timme senare o såg mig hålla i bebisen..

det gjorde mig dock ingenting.....

nu är jag gravid igen o har bf om 78 dagar, har känt ända sedan ja blev gravid att jag vill vara ensam denna gången, ev att pappan åker med in o finns i närheten men ja föredrar att han håller sig borta i det sista skedet när barnet föds ut, han har heller ingen önskan att vara med utan skulle bara vara nervös o "i vägen" så att säga.....

jag skiter fullständigt i vad andra tycker, vi har valt att göra på det här sättet och det angår väl ingen annan???

så om du känner att du vill föda ensam så go for it!!

Aniko

Äldre 15 Dec 18:16

#13

Det går ju alltid att anlita en doula, jag funderar på att göra det. Har bf i slutet av april och vill nog av olika anledningar inte att min man följer med. Frågan är bara om doulan ställer upp på att vara ensam under förlossningen i april? Har ännu inte kontaktat någon doula.
Tycker det är upp till mamman att avgöra eftersom det är hennes kropp och hon som ska föda.

Anonym (hellre ensam)

Äldre 15 Dec 21:45

#14

Anonym (ensam) skrev 2010-12-14 13:04:23 följande:

Ok, vilken jobbig situation. Förstår att du fortfarande tycker den kommentaren var jobbig. Inte för att det är jämförbart, men när jag och pappan till mina barn separerade så förekom det en hel del jobbiga kommentarer som jag än idag inte kan förstå att han kunde med att fälla. Han sa bland annat att han inte tycker om våra barn eftersom de är mina. Nu har vi vv boende så jag antar att det inte var seriöst menat, men jag förstår verkligen inte hur han kunde säga så iaf (och en massa andra elakheter som, tack och lov, bara var riktade mot mig). Har det blivit bättre för er nu? Om jag får fråga, du behöver inte svara om du inte vill.

Men oj den kommentaren hade han fått äta upp om han hade sagt så till mig. Men det är ju tur att det löste sig för er iaf! Njae vi pratas vid då och då för att de ska få träffas. Men jag känner inget behov av att ha honom med i vårat liv då alla gånger vi hörs av och ses så är det för att jag velat det. Så länge han inte bryr sig så tänker jag inte lägga ner någon onödig energi för att de ska få ses så ofta som möjligt. Vill han börja bli mer delaktig i sonens liv så får han själv ta tag i sig och se till att det blir så, och jag kommer då inte hindra honom heller för det är ju trots allt hans son också!

Och i år ska han vara med och fira jul med oss och min familj och det ser jag faktiskt fram emot!

Föda ensam, frivilligt?

INNEHÅLL