Här är själva dikten (jag tycker den är "finare" att läsa i boken då det är en rad på varje sida med fina illustrationer)
Döden är ingenting alls...
Jag har bara fortsatt vidare
till nästa rum...
Jag är jag och du är du...
vad vi varit för varandra
ska vi alltid förbli.
Använd mitt namn som vanligt
tala till mig så där sorglöst
som du alltid gjort.
Föreställ inte rösten;
inga högtidliga, bedrövade miner.
Skratta som förr
åt våra små, gemensamma
skämt.
Lev - med ett leende på läpparna!
Tämk på mig,
låt mig vara med i dina böner.
Låt mitt namn finnas med
i din vardag.
Utan dramatik,
utan antydan till sorg
i rösten.
Livet är vad det alltid har varit.
Livet bara är;
en obruten kedja av liv.
Vad är väl döden annat än
ett tillfälligt avbrott?
Jag finns för dig
även om jag är utom synhåll.
Jag väntar på dig,
en kort, begränsad tid, mycket nära,
någonstans mycket mycket nära...
Allt är bra.
Av: Henry Scott Hollan