Ta en valpkull eller göra abort?
Vår tik har blivit tjuvparad och vi upptäckte i helgen att hon är dräktig. Vi tog henne till veterinären idag som gjorde ett ultraljud eftersom vi inte kunde säga exakt hur långt gången hon är, bara på ett ungefär. Veterinärens bedömning var att hon är kring dag 45, kan vara någon dag mer eller mindre. Gränsen för abortsprutan går vid just 45 dagar och veterinären avrådde från att använda den utan tyckte att vi hellre skulle låta henne föda fram valparna.
Till saken hör att tiken -som aldrig har fått valpar tidigare- är ganska gammal, nämligen 6,5 år, så riskerna är ju något ökade för henne p.g.a. det.
När jag pratade med hundens uppfödare ikväll lät det som att h*n tyckte att jag var dum i huvudet som lyssnade på veterinären och att jag skulle ha insisterat på att hunden skulle ha sprutan. Jag känner mig inte alls bekväm med att gå mot veterinärens inrådan (har suttit och läst på internet om valpar som aborterats sent och fötts fram levande, för att dö inom någon timme eftersom de är så underutvecklade. Det låter ju hemskt!) men inte desto mindre är jag orolig för min hund och såklart lite nervös över att fixa hela grejen med valpar också.
Har någon här gjort en sen abort på hund -erfarenheter? Och: har någon erfarenheter av äldre hundar (6+) som förstföderskor?
Just nu känns det som att jag väljer mellan pest och kolera...
(bespara mig kommentarer om att hålla koll på löptik etc., gjort är gjort och det har ju ingen betydelse för mitt nuvarande problem)
