Missfall i vecka 15 =( Vad händer nu?

Vet inte svaret på dina frågor men skickar en stor varm tröstande kram!

Fick spontan abort (missfall) i v 14 förra året.
Det gick att se att det var en liten pojke, rymdes i min hand.
Svårt att tala om exakt hur ont det kommer att göra för dig. Jag har hög smärttröskel och lyckades jobba hela dagen med värkar även om jag inte hade ett dyft tålamod med mina medarbetare(man blir lätt så när man har ont). Fast å andra sidan förstod jag väl inte på en gång att det var värkar jag hade...men det gjorde jag inte när jag skulle föda min förstfödda heller...

Det tog mig lång tid att sörja och att gå vidare, men ta den tid du behöver. Man gråter mkt.
Jag förstår att det känns extra jobbigt att den lille ska obduceras också. Jag vet inte om du får hem den lille sen, men du kan ju alltid be om att få det. De kan ju inte säga mer än nej.
Jag begravde min pojke i rabatten, det sitter en ängelstaty där nu. Det hjälpte mig tycker jag.

Beklagar din förlust ts=(. Förstår att det känns väldigt mörkt just nu. Ett foster i v 15 ser mycket riktigt ut som en mini bebis. Allt är klart så att säga. Tycker du ska titta på bebisen efter födseln. Tror du kommer ångra dig annars. Kanske ta några bilder och ge henne/honom ett namn. 

Men känn efter hur du vill göra själv. Vill du verkligen inte se bebisen så behöver du såklart inte det. Vill du veta hur ett foster ser ut i den veckan så kan du googla på "bilder foster v 15" så kommer det upp en del. Kanske bra att förbereda sig lite innan?  

Hoppas det går bra nu ts och att du snart får ett levande barn. Stor kram till dig.  

Tack för svar!

Nån mer? Har sån panik inför fredagen! Jag vill ha ett levande barn =(

Förstår det ts=( Vet att inget jag kan säga kan få dig att må bättre nu. Men jag tänker på dig och hoppas du tar dig igenom detta tillsammans med massor av stöd från din familjer och vänner. 

Jag gick igenom samma som du, var i vecka 16. Jag valde att inte titta på mina foster (tvillinggraviditet) då framförallt för att den ena varit död redan sedan vecka 10. Det finns stunder då jag ångrar att jag inte tittade, men känner för det mesta som om det var ett vettigt beslut (hur något nu kan vara "vettigt" i en sådan situation). Men vi är alla olika! Försök känna vad du själv vill främst.

Här är en tråd för fler i liknande situation;
www.familjeliv.se/Forum-4-47/m55850124.html

Stor kram, hoppas allt går så bra som möjligt på fredag!

Tack alla. Har skrivit av mig massor här. Är så jäkla tufft=(

Inga vettiga svar.... Ville bara skicka en styrkekram och tankar till dig. Hoppas det går så bra som det kan gå imorgon med tanke på din hemska situation. Kramar

Beklagar verkligen det som har hänt. Kanske har din läkare rätt, kanske skulle du ångra dig om du inte såg din lilla. Förstår dock att du är rädd! Hoppas att allt går bra för dig!
Jättestora styrkekramar till dig!

Jag kan bara råda alla i en sån här situation att se erat barn. Vi var HELT säkra på att vi itne ville se det, men efter råd från kurator, 3 BM, 2 läkare så är det enligt deras erfarenheter bäst att se på barnet och efter någon timme efter att jag hade fött henne (v. 14) så kände vi oss redo. Jag ångrar inte en sekund att vi såg henne, hon var så fin. Det finaste jag någonsin sett, och hon var vår! Så fina händer och fötter och man kunde tom se de små små naglarna. Jag kände det också lite som mitt ansvar att se henne, tanken på att bara BM och läkare skulle ha sett vår dotter kändes inte rätt mot henne....vi är/var ju hennes föräldrar. <3

Tårarna kommer fortfarande när jag skriver om detta...men det känns absolut bättre och bättre för var dag som går.

Självklart ska lla göra det som känns bäst, men vi trodde att vi visste vad som var bäst för oss men efter att ha hört flera åsikter från människor som arbetat kring 20 år med detta så valde vi att lyssna och det är vi som sagt glada för.