Mysgosmys skrev 2010-12-16 18:43:37 följande:
Ja nu kanske jag inte kan få barn, och då kommer ju donerat ägg absolut upp på tapeten. Det återstår att se.
Det jag mest undrade var om det inte känns tomt att ha barn ute i landet som man aldrig får träffa.. Men man kanske inte ser det så. Jag hade nog tyckt att det känns som att adoptera bort ett barn. Även om barnet har andra föräldrar så är det ju fortfarande "mitt". Mitt kött och blod liksom..
Men jag förstår ju att man gör det för att hjälpa andra. Jag undrade bara om det inte känns för en själv... :)
Nu har jag ju inte donerat ÄN, men som det känns nu tänker jag absolut inte att det skulle vara mina barn, men jag förstår helt klart din fråga.
Det finns säkert donatorer som funderar och känner jättemycket, men jag är inte sån som person. Jag har inga känslomässiga band till det här, förutom att jag förstås hoppas på att någon/några blir lyckliga till följd av min donation.
Däremot skulle jag nog inte vilja göra en öppen donation (jag är korsdonator) och veta vem som får äggen, eller känna den personen. DET vore konstigt, att kanske få se barnet växa upp och veta att det är mina gener. Nä, anonymt är bäst för min del. Och jag kommer att tänka på de där eventuella barnen och hoppas att familjerna är lyckliga, antagligen nån gång då & då under resten av mitt liv, men med en varm känsla i bröstet, inte sorg. =)
