MamaLucy skrev 2010-12-17 09:52:21 följande:
så, du menar alltså, om min mamma inte vill så ska jag inte få leta upp min halvsyster? Det känns inte rättvist det heller....
Nej det menar jag inte.
MamaLucy skrev 2010-12-17 09:51:14 följande:
Jag vet redan hela hennes bakgrundshisoria,( och den är kanske inte så trevlig tyvärr) det pratade vi om ganska tidigt, både innan och undertiden min halvsyster och mamma fortfarande hade kontakt. Det som hände var att min halvsyster och mamma blev osams, varför vet jag inte och min mamma har inte talat om varför. Och i samma veva sa hon till min halvsyster att hålla sej borta från mej åxå... vilket hon tyvärr gjorde.. Vi pratade i telefon flera ggr innan dess och vi tyckte båda det var kul att ha ett syskon efter alla år!
Det jag vill nu är att ta reda på vart hon tog vägen, jag vet ju vart hon bodde då kontakten tog slut, vad hon heter och ungefär hur gammal hon är.. Men det är ju inte säkert att hon bor kvar i samma stad.
Adopttioner är sällan trevliga om man säger så. Detaljer omkring det är definitivt onödigt i ett öppet forum då det gäller någon nu levande.
Vad jag ville var att få dig att tänka till och tänka dig in i din mammas situation.
Att bli kartlagd av någon utan medgivande strider mot medmänskliga, etiska och moraliska värderingar anser jag. Det är en helt annan sak om din mamma vore död eller att hon vet om det.
Om du tänker i förlängningen, hur tror du att det blir?
Du träffar din syster, vilket är jättekul verkligen, men det måste åtminstonde initialt ske bakom din mammas rygg. Om vi nu inser att det alltid ligger tragedier bakom bortadoptioner och därför är något som det inte pratar öppet om inser man också att när ni träffas bakom din mammas rygg fortsätter tragedin.
Hur tänker du ännu längre fram? Att fortsätta träffas i smyg eller att bara nämna i förbigående "
by the way, jag letade upp min syster och vi har träffats ett tag"?
Visst kan det gå bra men risken är mycket stor att det inte gör det, jag skulle kunna tänka mig att din mamma skulle kunna vända ilskan hon känner mot din syster vänds mot dig.
Jag vill bara tillägga att jag mycket väl förstår dig och din situation, men eftersom en adoption i princip alltid har tragiska grunder, speciellt i det moderna Sverige, måste situationen hanteras mycket varsamt.
Du är involverad och berörd men tragiken drabbade din mamma mest, därför är det självlart att man tar hänsyn anser jag. Förväxla inte hänsyn med att inte ställa krav, du kan vara ärlig med dina intentioner och samtidigt göra klart för henne att historia är historia och att du gått vidare. Men saken är att du då inte går bakom ryggen.
