Pappa-blues?

Min man och jag har varit tillsammans i 10 år, vi träffades väldigt unga. Vi köpte ett hus i våras och han säger att han mår dåligt över lånen och att det känns jobbigt med huset. Vi fick barn för 4 månader sen och nu säger han att han inte vet om han älskar mig längre och att vi måste göra något.
       Jag frågade hur länge han känt så och han svarade att han känt så från och till i något år. Han verkar ganska uppgiven och mår dåligt över att han känner såhär. Han vill jobba på förhållandet säger han men att han inte vet om det går att rädda. Han tycker att vi är mer bästa kompisar än gifta. Han har haft dåligt samvete över att gå till jobbet och för att lämna oss ensamma hela dagarna, men har inte sagt något förrän jag pressade honom när han varit tillbakadragen ett par veckor.
       Till saken hör ju att jag har varit avståndstagande sen vi fick barn och har nog levt lite i en barnbubbla och oroat mig väldigt mycket för barnet, och har inte känt mig så glad, men har verkligen levt upp de sista veckorna. 
        Det känns som om jag lever i ett vacuum nu och vet ju inte ens om vi kommer att vara tillsammans om nån månad, och det är svårt att jobba på förhållandet när man mår såhär dåligt.  Vi har båda ansträngt oss de senaste veckorna och har umgåtts mer tillsammans och inte suttit vid varsin dator hela tiden, vi har haft lite barnvakt och samtidigt gjort saker på egen hand.
         Jag har bett honom prata med en psykolog men han vill nog helst försöka på egen hand först, men han vet inte hur länge han kommer orka försöka heller vilket gör att jag helst vill att han ska prata med någon så fort som möjligt. 
         Vad ska vi göra, kan man hitta tillbaka till varandra....?