• lennart10

    Någón mer med dåligt självförtroende som förälder

    Jag orkar inte höra att jag är en dålig mamma, jag förstår det själv. Jag vill ha stöttning att sluta med det jag gör. Göra mej själv o barnen illa.
    Jag har en jobbig separation bakom mej med barnens pappa som träffade en ny under våran relation, han var otrogen med andra ord.
    Vi flyttade isär och vi har haft barnen varannan vecka under hela tiden, nu fem år sen skilsmässan.

    Mitt problem är:
    Jag inbillar mej att barnen trivs bättre hos pappa och hans tjej. Vet att barnen, 13 o 11 år lyssnar bättre, jag får tjata jäääämt. På mornarna, gå upp nu! På kvällarna gå o lägger er, plocka undan, ja , det hjälper inte att säga det en gång.
    Största problemet: jag säger till dom att, ni vill kanske inte bo här, är hon bättre på att vara mamma, jag verkar inte behövas, ingen idé att finnas längre. Detta säger jag!!!!
    Direkt efter jag har sagt så får jag ångest. Jag ser ju att de tar illa vid sig. Detta har hänt ett antal gånger.
    Mina barn är väldigt bra på att uttrycka sig, nu senast fick de mej att tänka efter, vad jag håller på med. De sa " du sätter en tagg i våra hjärtan varje gåhg du säger så, du vill att vi ska ha dåligt samvete, att vi ska må dåligt"!
    Pappan o min relation är jättedålig. Han har sedan första stund krävt att jag ska vara övertrevlig mot hans tjej, hur lätt är det? Han lämnade sin familj för henne. jag ska bara acceptera att hon ska med på luciaavslutningar m.m. Jag vill helst inte det. Skolavslutningar är helt ok, men luciaavslutningar när man tvingas sitta i ett litet klassrum o f-n vad det känns jobbigt.

  • Svar på tråden Någón mer med dåligt självförtroende som förälder
  • lennart10

    Jag orkar inte höra att jag är en dålig mamma, jag förstår det själv. Jag vill ha stöttning att sluta med det jag gör. Göra mej själv o barnen illa.
    Jag har en jobbig separation bakom mej med barnens pappa som träffade en ny under våran relation, han var otrogen med andra ord.
    Vi flyttade isär och vi har haft barnen varannan vecka under hela tiden, nu fem år sen skilsmässan.

    Mitt problem är:
    Jag inbillar mej att barnen trivs bättre hos pappa och hans tjej. Vet att barnen, 13 o 11 år lyssnar bättre, jag får tjata jäääämt. På mornarna, gå upp nu! På kvällarna gå o lägger er, plocka undan, ja , det hjälper inte att säga det en gång.
    Största problemet: jag säger till dom att, ni vill kanske inte bo här, är hon bättre på att vara mamma, jag verkar inte behövas, ingen idé att finnas längre. Detta säger jag!!!!
    Direkt efter jag har sagt så får jag ångest. Jag ser ju att de tar illa vid sig. Detta har hänt ett antal gånger.
    Mina barn är väldigt bra på att uttrycka sig, nu senast fick de mej att tänka efter, vad jag håller på med. De sa " du sätter en tagg i våra hjärtan varje gåhg du säger så, du vill att vi ska ha dåligt samvete, att vi ska må dåligt"!
    Pappan o min relation är jättedålig. Han har sedan första stund krävt att jag ska vara övertrevlig mot hans tjej, hur lätt är det? Han lämnade sin familj för henne. jag ska bara acceptera att hon ska med på luciaavslutningar m.m. Jag vill helst inte det. Skolavslutningar är helt ok, men luciaavslutningar när man tvingas sitta i ett litet klassrum o f-n vad det känns jobbigt.

  • Machapuchare

    Du behöver hjälp av någon att prata med. Jag kan rekommendera att ta kontakt med psykolog/terapeut på vårdcentralen.
    Sluta jämföra dig med pappan och hans nya. Du är den bästa mamman till dina barn för du är deras mamma; du älskar dem och du känner dem.
    Försök sluta med tjatet om du kan. Det leder ingen vart. Prata med barnen vid en neutral tidpunkt istället och förklara att det blir jobbigt för dig när de inte lyssnar, att ni behöver samarbeta. Kanske de har något förslag hur ni skall få det att fungera?

Svar på tråden Någón mer med dåligt självförtroende som förälder