19 mån och har börjat slåss och "trotsa"

Han trotsar inte. han beter sig som en alldles normal 1½-åring som vil, vill, vill, vill en massa och kan själv, kan själv, kan själv en massa. Om de hindras (oavsett vad hindret beror på - egen oförmåga, mamma/pappa etc) blir de frustrerade och arga och besvikna ....och vet inte hur de ska hantera de känslorna heller .

Vad man gör?
Man låter barnet hjälpa till och göra så mycket det bara kan själv. Är det flera barn så får man vara med dem och leka för att hjälpa till och förbygga och vägleda. När de gör något man inte vill bruakr det effektivaste sättet vara att be dem hjälpa en med något. Min yngsta är snart 20 månader och älskar att leka och greja med saker i kylskåpet. Lyfter jag bort honom när han inte vill så får vi vulkanutbrott. Frågar jag om han kan hjälpa mig att stänga kylskåpet eller slänga något så stänger han i 9 fall av 10 glatt och hjälper mig med vad det nu var.

Bra att tänka på är att små barn uttrycker känslor fysiskt, för att de inte ännu behärskar orden och för att de saknar insikter som följer med ålder och erfarenhet. När någon tar ifrån dem en leksak är det naturligt att reagera våldsamt. Barnet är inte elakt för det. Barn under fem år har svårt att skilja mellan rätt och fel och framför allt att agera och rätta sig efter det.

http://www.ur.se/Vuxen/Familj/Foraldraskola/1-6-ar/Artiklar/Overlevnadsguide-till-trotsaldern/

Jesper Juuls böcker är jättebra när det gäller att möta barn. Jag gillar inte minst "Konsten att säga nej med gott samvete".

Har oxå en bestämd madame här hemma =) Vi avleder oxå med annat om det går men ibland så måste man ju bara upp ur badet och bli torkad och påklädd. Då ignorerar jag bara skriken och börjar sjunga och/ eller bara pratar om vad jag gör. Att de tar varandras leksaker är bara att vara med i leken och tillrättavisa och erbjuda liknande eller helt annat.

Min sambo har en benägenhet att skälla och bli arg eftersom han blir frustrerad. Försöker få honom att inte göra det för då blir hon bara mer arg.

MEN Skrik och gap leder ALDRIG till att man får som man vill. ahr jag tex sagt att hon får vänta lite med att hjälpa till så får hon göra det. Jag vet att hon inte direkt förstår vad vänta är, men ska jag diska knivar anser jag att det är en ren fara för henne att vara med just då. Då får hon vänta tills jag är klar. Skriker och gormar hon så väntar jag tills hon är färdig och sen tar jag fram stolen så att hon får vara med. Både för att hon ska vänja sig direkt att man itne kan skrika till sig saker och för att jag själv inte ska hamna i det.

tack så jätte mkt för svaren:). har några ggr under julhelgen fått höra kommentarer då sonen varit övertrött och busat runt för fulla hus.

Skakar liv i tråden igen. Har en 20-månaders flicka som också börjat slåss. Hon kan komma och bara drämma till mig eller pappa helt oprovocerat dessutom (????).
Hon pratar inte alls mycket, bara några få enstaka ord. (mamma, pappa, hej, oj, aj).
Har inte hört dagis säga något om detta så jag vet inte om hon bara beteer sig såhär hemma..? På dagis berömmer de alltid hennes otroligt glada och lugna humör och jag kan inte tro det är sant eftersom vi knappt hinner kliva in genom dörren hemma (samma dag) och då är det som att trycka på en knapp och hon skriker och slåss, kastar saker omkring sig och är på allmänt dåligt humör. Hon kan få "utbrott" som varar 1-2 timmar hemma och jag vet inte om det beror på att hon är frustrerad över något eller att hon inte får som hon vill..? Sen kan hon ju inte berätta vad hon vill heller vilket säkert gör det hela värre..
Vad ska man göra?? Hon har alltid varit väldigt envis och har verkligen fått sin beskärda del av humör både från mig och maken. Så det finns en hel del vilja i tjejen...

Han är också väldigt snäll, söt och underbar och behärskad och "duktig" större delen av tiden .

Hej Isabelle! Kul att se dig här. Jag tror inte du behöver oroa dig ang. dagis. Kanske kommer det att hända att hon gör det men hon kommer nog få tillbaka med samma mynt och då kommer hon sluta. Jag var lite orolig för T när han började på dagis för då hade han en bitperiod men han har aldrig bitit nån på dagis, bara mig och B..... inte slagit nån heller vad jag vet, det verkar vara förbehållet hans ömma föräldrar...