Svärmor vill träffa sitt barnbarn FÖR ofta!

Klart att du har rätt att säga till henne, hon måste ju respektera att ni vill vara själva ibland.

Du kanske kan föreslå ett annat upplägg som passar er bättre? Typ att hon få rvara ensam med dottern 1-2 dagar i veckan så kansek hennes "behov" stillas?

Jag hade inte gjort någon big deal av det om ni ändå ska flytta och hon försöker ta igen förlorad tid på förhand. Men jag hade nog också försökt begränsa det, lite så som du gör.

Är hon till hjälp och stöd när hon kommer på besök eller är hon en gäst som förväntar sig uppassning?
Hon hon är villig att hjälpa dig i dina sysslor så skulle jag nog försöka hållas.
Kan du få lite tid till dig själv om hon ändå är med dottern?

Om du upplever hennes besök som en börda och inte som en hjälp bör du väl prata med din man och höra vad han kan ge för råd. Eller kan du rådfråga en jämnårig väninna som vet mer om de kulturella förhållandena?

Allt beror nog på vilken kultur du lever i. Att sätta sig upp mot äldre är ju väldigt känsligt i många kulturer dessutom är du ju själv från ett annat land (i hennes ögon ) och då kan det ju bli ännu värre.

Att undvika att svara i telefon ibland är väl helt okej.  

Hon förväntar sig absolut ingen uppassning, men däremot så försvårar hon våra rutiner lite grann då hon inte riktigt fattar detta med att jag vill att dottern ska äta och sova på någorlunda samma tider varje dag (verkar vara något svenskt). Ibland måste jag exempelvis liksom "bända" dottern ur hennes famn när klockan verkligen passerat läggdags. Visst är det skönt att kunna få lite saker gjorda medans hon underhåller dottern, men är ändå påfrestande då det är på daglig basis.
Att detta är kulturellt betingat är givet, då familj och släkt lever tätt inpå varandra här i Brasilien och det verkar inte finnas några gränser eller behov av "ensamtid", men jag vet inte om det betyder att jag måste helt köpa det i mitt hem? Min man förstår mig men har inte hjärta att ta upp det med sin mamma då han tänker på vår uppkommande flytt. Jag tror säkert att hon skulle respektera det om jag snällt bad henne att inte komma riktigt så ofta, men samtidigt så skulle hon nog bli väldigt sårad. Jag vill inte vara den elaka utländska svärdottern som inte respekterar den brasilianska familjekulturen

Bra idé att låta henne vara själv med dottern någon gång i veckan för att se om det "hjälper", men än så länge är det svårt då tjejen vägrar ersättning och ännu inte gärna äter sig mätt på mat. Och i vår 40-gradiga värme så ammar hon typ en gång i halvtimmen  Men så fort vi når framsteg på matfronten så ska jag nog prova på det. Tack för hjälpen!

När blir flytten av då? Är det bara några månader kvar så tycker jag att du bara ska stå ut och bita ihop :) Däremot så tycker jag absolut du kna prata med henne om rutiner och vad du tycker är viktigt, då kanske hon automatiskt slutar komma de gånger hon ska sova eller så.

Planen är att flytta i juni, så det är ändå runt ett halvår kvar. Men jag förstår vad du menar och borde nog bara hålla ut.
Jag har dock pratat med henne om våra rutiner och försökt få henne att förstå att det är ingen större idé att komma förbi efter kl 18, då lilltjejen oftast börjar bli trött och grinig vid den tiden. Men det verkar liksom inte gå in. Hon menar inget illa, men verkar inte köpa detta med bestämda tider utan leker obekymrat vidare med dottern fastän hon vet att kl 19 är det läggdags. Det är jobbigt att varje gång behöva ta dottern från henne vid den tiden, då hon vid det här laget borde förstå att L uppskattar att ha sin sovtid eftersom hon alltid somnar på en sekund.
Vore det min egen mamma så skulle jag inte ha några som helst problem att säga ifrån och sätta gränser, men det blir så känsligt och mycket svårare när det handlar om ens svärmor (som också har helt andra kulturella uppfattningar när det gäller barn och rutiner).
Men detta kanske bara är ett icke-problem och det kanske bara är jag som behöver jobba lite på tålamodet

Jag tänker att hon kanske inte ser det alls som du.. att det är ett problem att du tar barnet från henne när det är sov/matdags liksom. Är det inte lite svenskt att vi har svårt att säga ifrån och vara raka och göra vad vi ska och vill? Eller är jag helt ute och cyklar? Jag menar att det kanske bara är du som upplever det jobbigt medan hon tar för givet att du tar barnet när du ska lägga det.

Kanske sätta upp en lapp på väggen där ni brukar sitta och umgås med hennes tider väl synliga så hon blir påminnd och lär sig dem lite bättre.

Föreslå redan dagen innan en tid som hade passat er att hon kan hälsa på? Eftersom hon nu ändå kommer menar jag, så kanske det går bättre med bestämda tider.

Sga ifrån redan dagen innan att imorgon tänkte vi göra nåt på egen hand?

Jag har en 5 månader gammal son och vi är helt rutinlösa i den mån att vi följer bebisens rytm och den varierar ju till viss del från en månad till en annan.
Däremot så blir det alltid mer amning på kvällen även om vår son hittills aldrig somnat för natten så tidigt som kl 18-19, han är istället som mest aktiv då när de "stora" barnen är hemma och leker. 

Det är ju så kort tid innan ni flyttar så jag hade nog bara hintat lite fint att kan du inte komma lite tidigare på dagen så hinner du umgås med bebin mer, hon blir så trött och tuttsugen på kvällen. På ett fint sätt så hon inte känner sig obekväm.
Hoppas det löser sig bra!

Förstår att du tykcer det ¨är jobbigt men jag hade önskat att jag hade det som du när jag var mammaledig. Jag själv led oerhört av att inte ha sällskap och hjälp på dagarna. Mina föräldrar och min mans föräldrar är inte särskilt engagerade och har aldrig egentligen frågat om de får ha vår son, utan det är alltid vi som frågat. Ingen av dem ville ha honom de första 10 månaderna då jag ammade och de "vågade inte". Jag hade ingen möjlighet att få hjälp och när vår son föddes blev jag snittad och mkt dålig efter det. Tog nästan 3 mån innan jag var bra nog att ta promenader. Skriver detta mest som jämförelse, inte som kritik mot dig då jag förstår att du känner att du vill kunna göra som du vill med er dotter. I din sits skulle jag nog försöka ge henne tiden som är kvar, bita ihop och tänka på att om ett litet tag är ni själva och du behöver inte tänka på detta mer.

kram