ändrad diagnos: jag har GAD (generaliserat ångestsyndrom)
jag väljer att vara anonym men vill bara fråga om någon haft liknande tvångstankar som jag och om det gått att få bukt med dem.
jag är uppväxt med en mamma som är bipolär;även min moster och min mormor är/var bipolär. min mormor har jag aldrig träffat då hon tog sitt liv långt innan jag föddes.
jag har sedan tonåren lidit av en del tvångstankar och även handlingar. för att gå rakt på sak så har tvångstankarna handlat om
*när jag var i 13-14-årsåldern så skaffade min syster en katt, och när jag sov över hos dem när katten var unge så var vi bland annat tvungen att se till så att toalettlocket var nerfällt, och på natten så gick jag ganska många gånger upp och kollade att det verkligen var nerfällt eftersom det var jag som sist gick och la mig
*i 15-årsåldern var vi ute på klassresa på ett gammalt skolfartyg av trä, och på kvällen fick jag tankar som "tänk om jag orsakat en brand här på båten så att vi alla brinner inne
*har även haft tankar om att jag smittats av hiv efter att ha kommit i kontakt med någon annans blod.
*när jag var i 17-årsåldern så stod det mycket i tidningarna om våldtäkter och incest;vilket gjorde att jag blev rädd för män och även män i min närhet, fick för mig att min pappa eller någon annan närstående kanske har gjort något mot mig.
*dessa övergreppstankar/fobi finns fortfarande kvar och nu domineras det mest av att "tänk om min sambo är pedofil och kommer begå övergrepp på våra barn eller att han skulle vara nån sjuk jäkel som skulle ge sig på en hund om vi skulle skaffa dem.
har även haft dessa tankar om mig själv;tänk om jag är pedofil, tänk om jag tänder på djur, tänk om jag redan utsatt någon för något så här hemskt
*har även förlossningsfobi och blir väldigt stressad av tanken på att föda barn och ha barn
när jag tänker dessa tankar får jag svår ångest och kan inte sluta tänka på dem och varje gång har den utlösande faktorn varit att jag blivit psykiskt stressad.
de första åren vet jag inte vad som utlöst dem men jag kan se ett tydligt mönster de 4 senaste gångerna
*2005 flyttade jag "hem" efter avslutade studier och det var en väldigt stressig flytt samt att jag var arbetslös
*2008 förlovade jag och min sambo oss;vilket var ett steg närmare att bilda familj;detta stressade igång mig
*2009 tog min bror sitt liv och vi tror att även han var bipolär;fick dock aldrig en diagnos ställd
*2010 blev jag gravid och fick missfall ;och graviditeten stressade igång mig pga rädsla för förlossning och övergrepp
som sagt det dominerande just nu är dessa " tänk om min sambo begår övergrepp....."
det är som att man försöker lösa problem som inte uppstått ännu och därför kan man ju inte komma någonvart med dem, de bara fortsätter och fortsätter och jag får ångest.
jag vet ju att det inte är rimligt att vara så rädd som jag är och har heller ingen anledning att tro att det kommer hända
ändå tänker man dem.
tror ni att KBT kan hjälpa mig? för just nu så styr ju rädslan.
har aldrig varit säker på om jag verkligen vill ha barn men känner att jag ändå vill försöka eftersom min sambo så gärna vill ha barn och först måste jag ju bli av med dessa tvångstankar.
finns det någon som haft liknande tankar som blivit hjälpta.
jag har fått psykofarmaka utskriven för detta och har vid två tillfällen fått höja dosen. tar just nu 40 mg citalopram.
tacksam om någon vill svara.
tillägg:jag går hos en terapeut nu som sagt att jag har ångestsjukdomen GAD. (generaliserat ångestsyndrom) någon annan som har det? kanske vi kan följas åt?
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-01-24 10:37
Nu har min kille och jag bestämt oss för att gifta oss...(inbjudningarna kommer nog komma fram idag)Nu börjar jag bli lite orolig och fundera på det här med barn igen,att tänk om jag aldrig kommer våga, har jag förstört för min man då?(han är ju fullt medveten om mina problem och min sjukdom)
Å andra sidan har min terapeut lärt mig att man måste utsätta sig för det man är rädd för för att övervinna rädslan. Och att vara ego för att själv sträva efter att må så bra man kan.
Vad tycker ni, gör jag rätt?
men själv tror jag det helt enkelt handlar om att ormarna manifesterade mina rädslor och de tankarna dök upp när jag egentligen bar på andra rädslor som jag inte riktigt vågade släppa fram. 
