2åring med hög integritet

Mina barn var blyga. Förskoelchefen kom och frågade om min dotter vid två års ålder var rädd för män. Nej det var hon inte utan hon var bara blyg eller som du skrev tyckte inte om när man tittade på henne eller sökte kontakt.

Sen hörde jag av en gammal tant att "blyga barn är intelligenta barn" och det stämmer. Idag är hon tio år och blygheten växte bort i  tre-fyra års åldern. Lovar att det växer bort med tiden och att hon förmodeligen just nu behöver lite beskydd och lugn och ro. Inte allt för mycket människor på en gång utan några i taget. Folk på bussar eller sjukvårdspersonal behöver du inte bry dig om. Undersköterskans ord handlar mest om att hon själv ville bli bekräftad och att hon var orolig för hur hon skulle bemöta ett blygt barn.

Det går inte att generalisera barn vid dessa åldrar utan de mognar i egen takt. Lita inte på allt läkare och barnmorskor säger. Lita på dig själv och ditt barns sätt att visa att något är fel...men framförallt
Blygheten är en del av en utvecklingsfas och oroa dig inte i onödan...

P.S klippa mina barn har inte gått förrens efter tre års ålder och då har jag mutat med godis, klubba och allt möjligt...

Lycka till.

Min son är 2 och vi hade precis samma situation på senaste längd/vikt kontrollen. Som tur var det en förstående sköterska så han fick vägas i min famn, men det känndes ju ändå lite..oroande? Han är aldrig blyg bland barn eller mäniskor han känner.. hans hår har jag klippt sen 4mån. så det har jag ingen aning om hur det skulle gå. Men jag tror att blygheten kanske är en bra sak! Som jag läste här ovanför, "blyga barn är intelligenta barn" =)

har en son på 2 1/2 vägrar klippa håret, skriker som en stucken gris hos doktorn, blir till å med hysterisk om han måste prova skor i affären.

Vår lille på 2 år slog idag ett rekord på att vara arg nja sur eller vad ska man säga att inte vara på humör..
Så fort jag tittade på han eller sa något så grinade han bara mer och ville att pappa skulle komma.. Men det gick ju inte för han är på jobbet.
Ibland tar han upp handen och säger nej när man tittar på han..
Det jag skulle komma till är att min är också så.. Klippa sig går ikke.. Så jag får ta det lite ibland när han inte märker det.. 
Men jag försöker se det som att han har en stark egen vilja.. Men ibland kan det vara svårt..

Vårt barn kom in i en sådan period vid 4-års-åldern. Generellt var vårt barn socialt och utåtriktad (och intelligent).

Tack för svaren. Känner mej lite lugnad nu, har varit lite orolig efter läkarbesöket eftersom jag fick känslan av att undersköterskan trodde att vi har gjort ngt med henne och att det är därför hon är så rädd.

Läkaren trodde att det kan bero på att hon inte går i förskolan än och därför inte är van med så mycket folk.

Mitt första barn var precis som din. Han var dessutom väldigt restriktiv med vem han ville krama ( även oss föräldrar ), hälsa på och prata med gällande släkt osv. Han började på dagis när han var 10 månader och gick till ca 2år.

Nu har jag haft honom hemma efter det och han är vid 3,5 år helt annorlunda. Fortfarande lite restriktiv med närhet till övriga släktingar osv, men i övrigt världens kramigaste och pratsamma lilla kille. Inte rädd för mycket och pratar med alla han ser inom 50m avstånd. Hör de inte så skriker han tills de svarar

Tror mer det har med personlighet att göra än något annat.

Känner igen det där med kramarna och pussar får man bara ibland av min dotter.

Jag kan glädja dig med att vi ( föräldrarna och några utvalda släktingar ) numera får pussar, gos och kramar i överflöd, så förhoppningsvis ändras det för er också med tiden