Pappor som inte får träffa sina barn pga mammans lögn?
Mitt ex som jag var tillsammans med i nästan ett år har en son.
Han har inte vårdnaden om denna sonen, men har honom ändå hos sig varannan helg för att mamman låter honom. Allt är enligt mammans villkor. Enligt pappan får han inte vårdnaden för att mamman har kokat ihop en massa till socialen som gör att han nekas vårdnaden helt, men han får inte veta vad hon har sagt som gör att han nekas (sa han när vi pratade om det). Sonen stortrivs hos sin pappa och gråter i sorg varje gång han måste åka därifrån..
Jag har tyckt att det har känts jättekonstigt. Varför har han gett upp? Varför kämpar han inte om att få delad vårdnad? Varför nöjer han sig. Jag misstänkte att han inte berättade hela sanningen för mig, men tyckte hela tiden det var lika konstigt eftersom jag själv har sett hur glad sonen är för sin pappa.
--
Nu har jag träffat en ny kille som har två söner. Han får bara träffa de en dag i veckan tillsammans med en från socialtjänsten eftersom mamman har kokat ihop en historia, enligt honom som inte alls är sann.
Han nöjer sig med det, han sa att han hade blivit vansinnig men att det inte tjänade något till när mamman hade sagt sitt.
Är det verkligen så? Har papporna verkligen ingen talan? Kan mamman säga vad som helst och sen få ensam vårdnad?
Jag blir så ledsen. Speciellt när jag ser hur de nöjer sig med att de inte ser deras barn växa upp, de missar massor av framsteg!
Jag skulle aldrig ge mig om det gällde mina barn, jag hade kämpat kämpat och kämpat, aldrig i livet att någon skulle få ta mina barn ifrån mig.
Är det så tufft/jobbigt för papporna när de vill träffa sina barn?