hur blev erat förhållande efter 1 år?

hej ts

Det är inget ovanligt att förälskelsen övergår till djupare kärlek efter nåt år.

Det som är viktigt nu är då att kunna kommunicera med varandra, var tydlig med vad du vill. Likaså ska din sambo också vara tydlig. Det är så otroligt lätt att man inte pratar med varandra, man tror saker och ting. Och inte så sällan så tror man fel. Män är ofta dåliga på att tyda kvinnor så du måste vara tydlig, du måste säga det, det går inte att köra något spel eller liknande och tro att han ska fatta, för vi män fattar inte. Var tydlig ts, glöm inte det...

kram

ps
Förälskelsen behöver inte försvinna men det gäller att hålla den vid liv, det är inget som bara kommer av sig självt.

Även om vi var väldigt väldigt förälskade i varandra så var det första året en emotionell berg och dalbana. Många gånger ställde jag mig frågan om det verkligen var så här jag ville ha det? Efter ett år hade vi lärt känna varandra bättre, det blev mycket bättre med andra ord ...Förvisso har den första förälskelsens skimmer lagt sig men jag kan ärligt säga att det blir bättre och bättre. Vi har nu varit tillsammans i fyra år.

Jag ger dig det klassiska rådet...KOMMUNICERA! Ge er båda tid och respekt, Allt faller inte på plats omedelbart.

På ett år hann vi med att både flytta ihop och bli föräldrar.
Jag flyttade 30 mil till honom.

Nu har det gått 1.5 år, och vi har en 5 månaders dotter tillsammans.
Jag är sådär galet nykär i min sambo och älskar honom, och han verkar älska mig lika mycket.

Visst har vi haft svackor och varit osams, men det finns i dom flesta förhållanden.
Jag anser att jag bråkar hellre med min sambo ibland, än att leva sams genom hela livet med någon annan.

Vi lever i vardagen, vissa dagar träffas vi bara i dörren när han kommer hem från jobbet och jag går och arbetar lite som vikarie.
Han kommer hem från jobbet slänger sig på soffan vissa dagar, jag har fullt upp med mat, barn och städning.

Vissa dagar ligger jag på soffan när han kommer hem och han har fullt upp med alla måsten.

Vissa dagar gör vi allt tillsammans.

Vi är dock väldigt noga med att tala om för varandra att vi uppskattar och älskar varandra.
Vi pratar om det vi tycker är fel och vi ställer upp på varandra.
Jag har förståelse för om han är trött efter jobbet och vill ligga framför tv'n.
Han har förståelse om jag är trött efter en vakennatt och bara vill ligga framför tv'n.

Vi har kommit överens om att aldrig bråka om sysslorna hemma, vi gör båda det vi orkar, orkar man inte så får det vänta till dagen efter.

Gräset är inte grönare på andra sidan.
Älskar man någon får man kanske stå ut med att det är kämpigt ibland, det är det värt.

Nu efter 1,5 år så är jag fortfarande kär och lycklig. Men visst, vi har blivit bekväma och ibland väldigt tråkiga. Pussar och kramar gör vi varje dag, men vi pratar ändå ofta om hur vi vill ha det och hur vi ska lösa diverse vardagliga bestyr, t.ex. hur städat och undanplockat vi ska ha egentligen. Vi tar båda upp det vi ser som problematiskt. Vi tar varann på allvar och ibland är vi oense och ibland är vi hur kära och älskliga som helst. Det typiska/egensinniga man tyckte var lite charmigt och sött med den andre ibörjan, är det man irriterar sig på nu. "Måste han alltid... bla bla bla". Men jag tror vi kommer få till det riktigt bra så småningom, de här småsakerna. Overall trivs vi väldigt bra och jag törs vara öppen när jag tycker att nåt inte är som det borde... Vi lär känna varann mer och mer och hittar det som funkar, det som ökar friktionen mellan oss =)

Nej, den djupare kärleken är nog mer att man vet vad den andra vill och inte vill. Och man agerar därefter på ett kärleksfullt sätt. Om man låter rutinerna och tråkiga dagar fylla livet så kommer inte ditt förhållande att bli så mycket bättre.