Min dotter umgås bara med knarkare, ska jag kasta ut henne? :(

Min dotter var i den svängen ett halvår. Och det var fullständigt hopplöst. Jag tog med henne till Kanarieöarna i 14 dagar så hon kom ifrån eländet. Och faktum är att när hon väl "nyktrat till" så kunde hon mer klarögt se hur destruktivt allt var. Den resan räddade hennes liv.

Nej, jag skulle inte slänga ut henne. Nu har du åtminstone lite koll på att hon är hel och hon är hemma och får lite mat i sig. Däremot kan du försöka prata med henne när hon inte har nåt skit i sig. När hon nyktrat till. Du kan också kontakta en ungdomsmottagning. Polisen brukar också veta vilka mottagningar för föräldrar och unga missbrukare som finns där man bor.

Jag hoppas verkligen din dotter rätar upp sig. För oss föräldrar är det ett förtvivlat läge. Min dotter är i dag en väl fungerande vuxen med bra jobb, lägenhet, vovve och hela kitet. Och hon begriper idag inte vad hon tänkte på när hon började sin nedåtgående spiral med tabletter, hasch och skit. Hon fattar det helt enkelt inte.

Jättesvår situation.

Först vill jag skicka en jättestor kram till dig!!

Sedan vill jag säga att om det vore jag (vilket förstås är omöjligt att sätta sig in i helt och hållet) så tror jag att jag skulle välja att kasta ut henne och säga att hon är mer än välkommen tillbaka när hon har bytt livsstil.  

Känner du att du når henne när ni pratar, kan du prata seriöst med henne och se att hon tar in det du säger?
Har du hjälp från någon inom det sociala eller någon psykolog?  

Jag är ju inte så erfaren men jag har tidigare varit i samma sitts som henne, fast bara under en månad eller två. Jag tror inte det blir bättre om du kastar ut henne, kanske för dig och små barnen men hon kommer förmodligen då vara med knarkarna ännu mer, alltså bo med dom. Du borde ta henne till något ställe där dom kan "banka" vett i henne! Eller om du sätter dig och låter dina känslor visas, gråt ut inför henne och berätta att du är rädd om henne och vill att hon ska sluta omgås med dem! Att du finns där för henne!! Hon behöver nog massa stöd från dig, det är nog inte jätte lätt att bryta vänskapen och dessutom ett förhållande med folk, så hon behöver förmodligen höra från dig fler gånger att du finns där för henne, och att du stöttar henne! Men att hon måste ta tag i sitt liv!!!!!

Lycka till!

Nej att slänga ut henne kommer bara få henne längre ner knarkträsket. För du bryr väl om din dotter även om hon inte bor hemma? 

Utnyttja situationen istället och ställ lite krav. Kanske pisseprov (test-stickor kan du köpa på internet) för bevisa att hon är ren, kurator/psykolog etc?

Men är du däremot "besviken" på din dotter och inte gillar henne längre så är det väl bara slänga ut henne på gatan men förhoppningsvis är du inte sån.

Nu kommer massa människor som inte har någon kunskap alls om ämnet att tipsa om att man ska ta kontakt med polisen eller sociala. Men det finns inget så absolut klockrent sätt att förstöra sin relation med sina barn som det och det blir väldigt sällan bättre.

Nej utan utnyttja situationen för hon ska få bo hemma, mat etc Hur får hon pengar i dagsläget förresten?

Hur är relationen till pappan om en sådan finns?

Det här har hållit på i 4 år, vi har gått på mini maria och fått hjälp där i från men tyvärr så har det inte hjälpt henne. Hon ser inget fel i att knarka utan tycker att det är inge farligt, det är bara vi andra som inte fattar nått som tror att det är farligt.

Vi har även varit i väg på semester i och för sig bara en vecka och då pratade vi massor om allt men hon står fast vid att hon gillar att knarka och vill göra det om hon känner för det. Hon säger nu att hon "bara" har rökt på tre gånger på 6 månader, men jag tror inte ett dugg på det.

Hon är dömd för narkotikabrott två gånger och har en rätte gång som väntar på henne.

Jag håller på att bli toki på hur jag ska kunna hjälpa henne, känns just nu som om man bara kämpar och kämpar men inget funkar  

har ni haft en dålig relation genom åren? är det något spreciellt i exempelvis barndomen som fått henne att börja knarka?

Av egen erfarenhet så hjälper det inte att slänga ut henne . Ha lite ensamtid med henne , ställ inte för höga krav på henne.. Sätt dig ner och prata en djupt samtal om hur du känner, hur detta påverkar dig, henne och hela familjen, berätta hur mycket du älskar henne och hur rädd du är för att allt ska gå åt h*lvete. 

Skäll inte på henne, då kommer hon bara gå där ifrån så bättre att prata lugnt med lite fika. Hon kommer tycka att du är tjatig, men hon får sig antagligen en tankeställare.. Va där för henne och stötta henne till 100, hon kommer att tacka dig senare.

ställ inte upp för henne... låter hemskt men det stjälper mer än hjälper..
försök få ett LVU på henne så hon kan komma iväg på behandlingshem eller liknande'

har en syster som dom tyvärr tog alldeles för lätt på när hon va yngre... hon är idag 35år, o fort tung missbrukare...

jag hoppas att det löser sej för din dotter.... för det är ingen rolig situation