Känner mig inte gravid... v.16 och oroar mig

Hej!

Tankar..varsågod :)

Det är så väldigt olika med graviditeter. Ibland känner man litet och ibland mycket.
Det är jätteolika. Det är normalt. Det är ofta olika vid olika graviditeter.
(Usch vad jag hatar den meningen) men det är ofta så.
Trist med dina komplikationer fresten. Jag förstår att det genererar oro.
Hade ju varit mer konstigt om du inte varit orolig med de erfarenheterna.
*kan relatera* 

Men istället för att tänka: Tänk om det inte går bra-kan du ju också tänka: Tänk om det går bra.
Det är ett tanketips jag lärt av min make. *användbart*

Samtidigt så tror jag att man som kvinna bör lyssna till sin oro. Har du möjlighet att kolla upp det här?
För du ska ju inte behöva oroa dig? Bättre kolla och veta att det är ok. Å andra sidan så är det väldigt många kvinnor som har helt obefogade rädslor. Det är ännu vanligare att kvinnor oroar sig i onödan.

Är du en person som oroar dig mycket i vanliga fall? Så är det troligen bara "normal oro" och allt är nog oki.
Är du en person som normalt aldrig oroar dig..så kanske du ska ta din oro på större allvar. 

Jag har delat mina tankar.. hoppas de hjälpt dig någonting.

*omtanke till dig*

 

Hej... jaa, jag känner väl lite som du... är i v.14 (andra barnet) och är liksom bara tjock... mår lite illa.... men man vill ju gärna att det ska vara något mer tydligt liksom. Typ en "riktig" bebiskula med ordentliga rörelser/sparkar i magen (men det är väl lite för tidigt än förmodligen). Men nää... bara en löst tjock mage än så länge.

Har också funderat lite över ultraljudet, tänk om... liksom... Men det tror jag är mest för att de frågat en massa om vi vill göra kub-test eftersom jag är "gammal", vilket vi inte vill och sa ifrån, men sen kommer tankarna i alla fall... tänk om det skulle vara nåt fel.

Fast samtidigt tror jag nog det är ganska vanligt med såna tankar. Men om man blir riktigt oroad över något, då bör man väl kanske kolla upp det. Det kommer säkert gå jättebra för dig!!!! Och mig! :) LYCKA TILL !!!

Jag oroade mig mycket mer över om något skulle vara fel med mitt andra barn. Tror att det är normalt. När man väntar första är allt så nytt och det är så mycket annat att tänka på kanske, men med andra så får man istället de där tankarna, "kan vi ha sån tur att få ett friskt barn 2 gånger i rad?" och så drar tankarna och oron iväg.
Kan tillägga att andra barnet blev precis lika fin som det första, och ja, vi älskar båda lika mycket Och all oro var onödig.

Lindadjo skrev 2010-12-29 10:30:58 följande:

Jag oroade mig mycket mer över om något skulle vara fel med mitt andra barn. Tror att det är normalt. När man väntar första är allt så nytt och det är så mycket annat att tänka på kanske, men med andra så får man istället de där tankarna, "kan vi ha sån tur att få ett friskt barn 2 gånger i rad?" och så drar tankarna och oron iväg.
Kan tillägga att andra barnet blev precis lika fin som det första, och ja, vi älskar båda lika mycket Och all oro var onödig.

Exakt! På pricken så jag känner! Tack för ditt inlägg

du beskriver precis som jag kände men andra barnet, kände mig inte alls gravid fast jag hade stor mage och en riktigt vilde där inne, visst jag hade väldigt hetsigt humör men annars hade jag inget speciellt! va hela tiden orolig att det skulle vara fel på barnet, kändes inte som jag kunde njuta lika mycket av att vara gravid med min andra som med min första...... men det kom ut en fullt frisk liten kille ca 2 veckor efter BF.. och då började jag tro att det kommer fan inte komma nån unge, har nog bara varit skengravid eller nåt...Suck hur man kan tänka!! hehe! men nu e jag gravid med tredje och e inte alls lika orolig som med andra. lycka till!! hoppas din oro går över inte alls kul att gå o vara orolig hela grav!

Hej!

Skummade igenom lite här på forumet och fann denna tråd.
Det du  (TS) beskriver är precis som jag också känner.
Är i v.13 men har absolut inte kännt någonting, väntar mitt andra barn och även jag hade mer känningar med första barnet.
Är verkligen tacksam för att inte jag mår illa och kräks men ibland försöker jag känna efter så att det är kanske därför jag ibland känna lite molande "mensvärk". Vore jag inte så besatt av det här med symtomerna skulle jag inte lagt märke till det lilla jag känner.
Skönt att få läsa hur de andra också haft det, det lugnar ner en verkligen.
Men jag kan nog inte slappna av förän UL, oron finns ju där för att det kanske är ngt fel.
I min bekantskapkrets har det varit en del olyckliga grav, där barnet dött i magen och det var något de kände dirket att något var fel.
Om jag då inte känner något/någonting hur skulle jag märka en sån hemsk sak..... Nä, jag verkligen längtar till att barnet ska sparka och hoppas det känns rejält resten av tiden :)

Kan vi byta? Jag vill må bra och inte känna så mycke.. Jag började spy varja dag från v6. V12 sa bm att de bruka minska men tjena de ökade massor!! Ökade till att jag spydde morgon, middag, kväll.. Nu i v15 spyr jag varje gång jag ätit.. De är verkligen inte kul! Jag bor i min soffa på dagarna, mår ständigt illa, har huvudvärk som jag vet inte vad.. På nätterna har jag myrkryp i bena och kan inte ligga still så måste vandra vilket leder till ca 2h sömn varje natt.. Nä jag hade mer än gärna bytt och mått bra.. Kan inte ens fara ut och äta för att då spyr jag i bilen på vägen hem..