Tips till en trött mamma

Det låter som att du är deprimerad. Försök att hitta någon att prata med.
Jag är också väldigt trött nu men min lilla är ju bara strax över månaden så det är väl inte så konstigt.

Har du ingen vännina som kan komma nån timme på dagen när den äldsta är i förskolan? Så hon kan passa minstingen så du får sova ut en stund?

Tack för dina svar. Jag har kontakt med en psyklog ska prata med henne om det här nästa gg jag träffar henne, Förhoppningsvis kommer min sambo att vara mera hemma det var anledningen till att han byta arbete så han skulle kunna få mera kvalitetstid här hemma, men just de här veckorna har han fått lösa det ena med d andra just för att bilen packa ihop samma veva som han byte arbete. Jag ska fasiken ta till mig ditt tips att fråga någon om hon kan tänkas sig att hjälpa mig nån timme på dagen så jag kan sova ut. Tror det mesta problemen hänger på mig att jag är så trött. MInstingen har varit ett krävande barn sen dag ett. så jag tror det börjar ta ut sin rätt.

Tänkte också lägga till att 7åringen har jullov nu annars brukar jag kunna passa på att sova en stund iallafall vila när lillan sover förmiddagsvila det har jag inte kunnat gjort nu när 7åringen är hemma,

Blir galen här tre gånger har jag fått plocka upp minstingen nu på en timme för hon kan inte sova i sin egen säng,,,så inte ens kvällarna får jag ha egen tid,,,,,,,

Är det ingen annan mamma som har nåt tips? Tycker de flesta mammor jag känner ser utvilade och fräscha ut.*avis*.är det bara jag som känner mig som en urvriden disktrasa och är lycklig om man lyckas ta en dusch.:/

Ibland håller man på att bli galen av trötthet. Tror att de flesta föräldrar känner så lite då och då. Tror det är tur att man glömmer efter ett tag hur illa det kan vara.
Min dotter vägrade att ligga själv när hon var liten. Jag varvade mellan att ha henne i sele på magen, att gå runt och vyssja, sitta och vyssja och ja..gjorde det mesta.
Det som fungerade bäst var när jag lugnade ned mig och försökte att inte stressa upp mig. Även om nattningen tog två timmar..

Kram, du fixar det. Snart kommer din man ha mer tid som du då förslagsvis ägnar till att sova lite..eller ta ett varmt långt bad..så känner du dig som en människa igen.

Tack för ditt svar! Har lyckats sova en liten stund på dagen nu då sambon är hemma och tog det större barnet och åkte och handla och minstingen sov. Så känner mig lite mera normal nu.  Ja jag hoppas att det blir bättre snart. Sen minstingen kom har det varit såna här perioder ofta och mycket då jag gråtit av trötthet. Ska försöka inleda det nya året med att bli en gladare och mera tålmodig mamma och ta mera hjälp av människor runtomkring mig. Sen tänkte jag fråga dig när började ditt barn klara av att sova/somna själv i sin säng? Vi har försökt att göra det mysigt med rutiner och saga och musik mm,,allt är mysigt tills lillan förstår att ska ni inte ta upp mig snart? Då åker volymen från noll till hundra.  Hon skriker tills vi tar upp henne och då får vi bära henne tills hon somnar igen,,:/

MIn dotter är nu två och ett halvt år och kan ibland somna själv nu
När jag ammade lyckades jag ofta amma henne till sömns men det var mycket skrikande..Jag tror hon slutade gråta vid nattning när hon var närmare ett men har svårt att komma ihåg. Sen fick vi vagga henne till sömns i famnen tills hon var ca ett och ett halvt (dock utan gråt)..
senaste året har jag testat det mesta för att få henne att somna lättare ..men är först nu under hösten jag känner att jag fått mer ordning på nattandet. Men då har jag och hennes pappa separerat under tiden också så det har ju rubbat rutinerna.

Men som sagt jag har i olika omgångar accepterat att min lilla flicka haft svårt att somna och att jag inte är en dålig mamma för det. Krävs det att ligga bredvid, vagga, nynna, dammsuga eller vad som nu fungerar så får det vara så. Brukar tänka på att de antagligen inte kommer behöva den typen av nattning när de är 10

Alla barn är ju olika. Men det är svårt med tålamodet ibland...