Manipulerande tonåring

Att vara förälder är inte lätt, att vara bonusförälder är ännu svårare.

För att göra en lång historia kort, jag har varit bonusmamma till en kille som nu är sjutton år. Han har vuxit upp med sin pappa och har varit ensam, inga syskon. Hans pappa har gjort allt för honom och man kan milt sagt säga att pojken är bortskämd.
Det är en smart kille, han kan prata för sej, men är en mästare på att manipulera, främst sin far då.
Han trycker på att han mår så psykiskt dåligt om han inte får det eller det, och tillslut ger pappan efter.
Den enda han visar respekt för är sej själv, han varken tvättar sina kläder, städar eller sköter skolan särskilt bra. Spelar hellre tvspel än gör läxor, sover gärna bort en hel dag. Vi har varit på BUP, det lyckades killen snacka sej ur. Hans pappa är sjuk, har en sjukdom som just nu inte alls är bra och vi flyttade ut på landet för ett halvår sedan vilket tonåringen inte gillade. Han gillar inte heller att jag säger till honom, då springer han till pappa och befaller honom att säga till mej att den enda som får säga till honom är pappan, vilket pappan också gjort många gånger.
Men till nuläget då, grabben har bestämt att dom ska flytta, pappan sover på en madrass i en lånad lägenhet, grabben röjer runt på stan med sina polare och tänker inte lyfta ett finger i flytten...
Pappan vill helst lägga in sej på psyket, han vill inte separera, men orkar inte stå emot grabben, eller orkar för sin hälsa...

Vad ska jag göra för att försöka hjälpa....
Snälla ge mej tips...

ps. Under vissa perioder har jag faktiskt fått vara kosekvent och ställa krav på grabben, som då blivit mycket mänskligare, har två barn själv, 20 och 22 som fått lära sej att man visar varann ömsesidig respekt samt att man tar ansvar i sina liv...