Väntat i 6 år, genfel, skengravid?
Som ny på forumet sitter jag och läser inlägg och förvånas över hur korta perioder vissa har väntat innan de får panik. Försökt i 5 månader- vad är det?
Själv har vi gått bakvägen. Jag har gjort 3 misslyckade PDG- befruktningar ( genkontrollerad IVF ) eftersom jag har ett barn med ett genfel och det ligger i mina gener. Min nuvarande man ( som inte är far till mitt första barn) och jag ville inte leka gud och riskera att det blev ett sjukt barn så vi väntade i 1,5 år på att göra PDF. Efter 3 misslyckade försök och nästan lika många år har paniken stigit. Vi bestämde oss ( trots att jag är väl medveten om att jag kanske måste göra abort i 15 veckan, om fostret är sjukt ) för att försöka på egen hand. Men efter så lång tids väntan och så många sorger så går min hjärna på högvarv. Jag har panikångestatacker och känner det som ett kraftigt slag i magen när jag hör om folk omkring mig som "lyckas" bli gravida. STRESS.......JAG VET att jag ska slappna av!!!!!
Ärligt: Jag är "bara" 38, har blivit gravid en gång ( visserligen var det 14 år sedan men jag har kunnat få barn ), det finns inget upptäckt fel, jag har många ägg, fina ägglossningar. Bla,bla,bla. Dessutom känner jag mig gravid nästan hela tiden för mina hormoner spelar mig ett spratt och jag får kraftiga graviditetssyntom. Mina hopp har allt för många gånger bytts till förtvivlan så jag kan inte lita på min kropps signaler längre. Detta gör mig väldigt ledsen för jag har trott att jag känner min kropp.( Som en parentes så kände jag i befruktningsögonblicket när jag blev gravid första gången och därför är det extra svårt nu när jag inte kan lita på mina symtom). Jag har ju hört talas om skengraviditeter. Är det det jag har tro?
Ledsen, stressad och maktlös.
Jag lider verkligen med dig. Vad har du fått för utredning för barnlösheten? Vad är det för genetisk sjukdom du har och kan den spela roll för fertiliteten? Har du något problem med immunförsvaret som kan spöka?