Hur få mannen förstå att vi behöver tid för bara oss två?
Jag och min man har ett gemensamt barn på två år. Han har två större barn (12 och 16) som bor hos oss vv. Mitt "problem" är att jag inte kan få honom att förstå att vi behöver tid tillsammans utan barn.
Vi har väldigt svårt att få barnvakt och därför har vi under dessa två år bara varit barnfria tre gånger och då bara i ett par timmar. (Mannen säger att han har trott att de äldre barnen naturligt skulle vilja vara barnvakt, men de är inte intresserade.)
Jag föreslår att vi ska sätta in annons om barnvakt, jag säger att vi behöver tid tillsammans (som vuxna och utan att bli avbrutna). Men han verkar inte särskilt intresserad. Anledningen till att jag tror det är för att det är bara jag som försöker få till det här med barnpassning och ger förslag på saker vi kan hitta på på tu man hand. (Han är i andra fall väldigt handlingskraftig, men när det kommer till detta verkar det bli totalt stopp.) Det behöver ju inte vara stora saker, men tex träna tillsammans, ta en fika eller gå på bio någon gång i månaden.
Jag förstår att han vill vara med sina barn, speciellt de veckor som de större är hos oss, men även där så gör han ju inget med dom. De sitter bara på sitt håll vid datorn eller tvn. Det är alltid jag som föreslår att han aktivt ska göra saker med dom. (Det behöver ju inte heller vara avancerade saker, man kan ju tex laga mat tillsammans.)
Allt detta började efter att vi fick gemensamt barn. Tidigare hade vi ju vv barnfri och hade naturligt mer tid för varandra. Men är det helt orimligt att hans större barn någon gång i månaden får vara ensamma, då vi hittar på något tillsammans? De veckor de äldre barnen är hos oss har vi ingen tid tillsammans alls, då de är uppe sent på kvällarna.
Jag kan bara spekulera, men det känns som om han försöker ta igen "missade år" med de äldre barnen, (då han inte var pappaledig eller så engagerad i dom när de var små som han är med vårt gemensamma). Vilket gör att jag får stå åt sidan. Men hur ska jag få honom att förstå att jag behöver honom? Att vi måste få mer tid tillsammans? Hur ska jag känna lust för honom om vi inte är med varandra?
Ibland så tänker jag att jag ska sluta försöka jobba för detta för det är så tröttsamt rent psykiskt, men jag vill ju inte ge upp heller. Min man är en fantastisk pappa och vi har det på andra sätt och vis ett jättebra och jämställt förhållande. Men är det jag som har orimliga krav när det gäller att ha någon egen tid tillsammans?
Jag tror mycket också bottnar i min önskan att även han ville att vi hade mer tid tillsammans (detta har jag sagt till honom). Även om jag vet att det rent praktiskt är svårt att få till.
Vore tacksam för råd!
