nu e de inte så att ja skall skaffa mig en blandras hund men har sett en massa annonser om blandrasvalpar med den blandningen som ja har i rubriken. så ja undrar e de en bra kombination eller e de helt ute och cyklar ja menar alla kan ju inte vara "olyckor".
Alla är inte olyckor, men allt för många är ett resultat av människor som är ute efter att tjäna pengar eller är totalt okunniga när det gäller genetik och avel.
Vissa exemplar är säkert trevliga och sunda med det är långt ifrån alla.
jo vist ja fattar att de alltid finns folk som vill tjärna pengar men nu menar ja mer vad som gör de två raserna inte blir någon bra kombo om så många ändå avlar på dem.
En rottweiler har de mentala egenskaperna en bra brukshund bör och ska vara utrustad med som tillgänglighet, mod, nervfasthet, naturlig skärpa, dådkraft och kamplust.
En american staffordshire terrier är en typ av terrier. De flesta terriers har jaktlust, kamplust och är väldigt snabba att agera och är väldigt envisa.
En korsning av dessa egenskaper är inte att föredra. Om vi sedan ser till de fysiska aspekterna finns det en rad sjukdomar inom båda raserna som skiljer sig åt. Höftledsdysplasi är en gemensam nämnare.
Hos rottweilern finns även armbågsdysplasi och ökat antal fall av epilepsi.
Hos amstaffen finns allergisjukdomar, ögonsjukdomar, dövhet, blindhet och flera märkliga hälsoproblem.
En kombination av de två raserna kan alltså medföra att valparna föds med en rad hälsodefekter och besitter icke önskvärda mentala egenskaper.
De allra flesta som tar valpar efter två olika raser som dessa har inte hälsa och mentalitet i tankarna. De vill göra sig en snabb förtjänst. Amstaffen har ökat i popularitet och många vill lägga vantarna på en men har inte råd att betala fullt pris för en registrerad och dna-typad hund och då blir en oregistrerad blandras ett självklart val. Många exemplar blir kanske utmärkta när de hamnar hos rätt ägare, men allt för många som köper sin valp räknar inte med de egenskaperna en valp av denna blandning kan ha. Se bara på det stora antalet omplaceringar av denna typ. Oftast handlar det om att ägaren har tagit sig vatten över huvudet och inte inser att de har en brukshund med inslag av terrieregenskaper som behöver få utlopp för all den energi den besitter.
Det är där skon klämmer, det blir mer hundar än vad gemene man klarar av.
Vi har en sådan blandning, en omplacering på två år! Han är det snällaste man kan hitta men totalt ouppfostrad men väldigt lättlärd!
Han har Rottisens låsning, han låser sig på det han ska göra eller ofta handlar det om vad vi inte vill att han ska göra, svår att få kontakt med då, sen har han staffens arbetslust!
Inte en korsning att föredra i fel händer!
puffar lite för att se om nån tycker nått annat
Håller med ovanstående. Kan bli bra om man har tur, men det är alldeles för stor risk att det inte blir så bra. Verkligen ingen bra kombination i mina ögon. Känner ett par stycken som har denna mix, och dessa hundar är snälla men helt ärligt så är de labila och har dåligt psyke.
Tycker att "Some Day" förklarade väldigt bra.
Dom som skaffar en sådan hund får en "amstaff" med vaktnstinkt no.... Tycker att det säger det mesta, det är verkligen ingen önskvärd kombination!
Dessutom är dom flesta amstaffar (ska vara i alla fall) rejält förarveka, vilket nästan är en förutsättning enligt mig för att dom ska kunna hanteras tryggt. Den egenskapen försvinner eller minskas troligen med en sån mix.
Så TS: Jo, dom är ute och cyklar! Tyvärr stöter man på den här kombinationen i annonser rätt ofta :(
Jag har en rottis/amstaff, dock så sa tidigare ägaren att hon var renrasig men de ser man nu att hon inte är. Nikita som hon heter är jättetrevlig och familjekär. Hon har aldrig vart jobbig att träna eller lära utan nästan löjligt lätt, men det är klart att jag kan ha haft tur med henne. Jag hade aldrig haft hund innan Nikita men det slutade med att jag fick en ängel som tur var :)
Låter som en katastrofblandning.