Jag är en stolt nykter alkoholist!

Grattis  nice o se att det funkar för dig Gott nytt

Vad roligt :)
de är alltid roligt att höra när de går bra :)

Hoppas ditt nyår blir kanon

Oj, vad jag blev glad för din skull! Lycka til med allt!

Härligt!

Jag är också nykter alkoholist och går nu på behandling fast jag varit nykter på egen hand i ett år. Det gick det med men man får så oerhört mycket mer av behandling i form av personlig utveckling och kunskap för att förstå vad som gått snett tidigare.

Det är verkligen en sån befrielse att inte ens tänka på alkohol längre!

Kram på dig  

Hejsan!!!
Vill börja med att säga att du är STARK och borde vara stolt för att du lyckats!!!

Sedan vill jag fråga dig en masssa saker som känns viktiga för mig i dagens läge!

Jag lever med en alkoholist sedan ca 5 år, han var inte direkt nykterist när vi träffades heller, men det har helt klart eskallerat.
Problemet är att vi har 4 barn, 2 gemensamma och jag har 2 sedan tidigare.
Min man lovar varje dag "i morgon ska jag vara nykter" eller "i morgon ska jag ta min antabus" etc etc...
Det känns som om han säger detta för att jag ska vara tyst, för oftast så är det bara en lögn!!

Hur ska jag som anhörig göra?? Alla säger att jag ska lämna honom och det känns ju så oftast för mig också.

Ska tilläggas att han sökt hjälp flertalet gånger, men har antagligen manipulerat dem så dem inte insett allvaret?? Jag vet inte...
En annan sak är att han dem 30 mars har rättegång ang rattfyllor, och frivården ska yrka på behandling och det trodde advokaten skulle gå igenom.
Vad tycker du att jag ska göra?? Ska jag ge honom denna chansen eller ska jag be honom gå nu, för jag orkar inte leva i denna lögn, och mina barn ska det definitivt inte...

Tacksam för råd, stöd eller bara att någon förstår!!

Vad starkt av dig att ha blivit nykter! Jag önskar dig all framgång och lycka i ditt nya nyktra liv!

Får man fråga när du nådde vändpunkten? Vad fick dig att söka terapeut och gå i behandling och sedan fullfölja den?

Min syster är alkoholist och hon levde under 6 år i ett riktigt dåligt, destruktivt förhållande, vilket definitivt förvärrade hennes missbruk (som dock uppstod före det förhållandet). Nu har hon ny kille sedan 1,5 år tillbaka och det har varit stabilt ett tag, men så valde hon nyligen att ta ett återfall (40-årskris, alla gamla vänner har fått barn, inte nöjd med jobbet). Hon manipulerar, ljuger, gömmer sprit, missköter sin och sin pojkväns ekonomi, är ibland fysiskt våldsam mot sin pojkävn. Min mamma orkar inte ha henne boende hos sig med allt vad det innebär i fråga om anklagelser, hennes otroligt hetlevrade temperament, lögnerna etc. Det finns som tur är inga barn med i bilden.

Hur får man en missbrukade människa att inse att hon måste söka professionell hjälp?

STOLT över dig! Sluta ALDRIG jobba med dig själv, då kommer sjukdomen smygande tillbaks......
TACK för att du delar med dig!

Grattis!

Och jag håller med dig, beroendesjuka i fullständigt tillfrisknande är de mest underbara människor! Så varma, tacksamma, ödmjuka, kärleksfulla, generösa etc.

G*R*A*T*T*I*S

Här är en till beroende :)
Gjort flera behandlingar och går på NA.

Har snart varit drogfri i 2 år, har också ett hem idag, förtroendet att ensam ha vårdnad om min lilla flicka och att ha mina stora barn flera dagar i veckan, ska börja plugga i höst och livet här fint idag. Kärleksfullt, vackert, tryggt och förnedrings och katastrof fritt :)

Jag har en sponsor, en underar kvinna och jag är även sponsor själv, vilket ger mig MASSOR!

Så massor med kärlek till dig och fortsätt med det som fungerar <3

Här har ni en till nykter alkoholist!

Har varit nykter sen 11 oktober 2010, började i behandling den 15 oktober! LIvet utan alkohol och droger har gjort mej till en lycklig människa! Jag träffade även mannen i mitt liv under behandlingen<3

Att bli nykter är inget för mesar;)

Tjena

jag är ett vuxet barn (30) som försöker få min mamma till att sluta dricka... hon kan när som helst vara full, dag som kväll fre som ons. hur ska jag få henne att erkänna. jag ställde henne mot väggen idag, jag coh syrran, men hon blånekar fast vi kände att hon lukta sprit m.m

Min syster sa till slut att hon inte får träffa henne eller hennes barn innan hon har sökt hjälp med detta, hon bröja hon gråta och la på luren...

hur tänker man som alkoholist!!??
Hur får jag henne att erkänna och ta tag i det.
Hållt på i flera år nu...

SUCK

Hej du ställer frågan hur man tänker som alkoholist, ja du det är väl det som är 10000 kr frågan. Det är den frågan alla nära och kära till beroende ställer sig. Mitt svar är att vi vet inte. Jag är själv nykter alkoholist och jag drack i 26 år utan att inse att jag hade ett problem. Är numera nykter sedan 3 år och 8 månader och jag kan säga att jag var tvungen att inse det själv. Jag var beredd i mitt beroende att förlora allt för att kunna dricka barn fru hus ja precis allt. 

En sak jag lärt mig är att det  oftast inte funkar att komma med hot eller liknande för att få någon nykter. Det blir oftast en alldeles perfekt anledning att dricka på. Därmed inte sagt att ni inte skall acceptera hennes beteende men bara så att ni är beredda på att hon kan göra sitt val att fortsätta dricka. Man kan inte få någon som är beroende att erkänna fören de själv är beredda på att sluta, när konsekvenserna blivit så stora att det inte finns någon väg tillbaka, tom då kan det bli så att suget efter alkohol är så stort att man inte förmår sig att sluta ändå, även skam och skuld spelar en väsentlig roll i det här.  

Alkoholism är en progressiv sjukdom som dödar. Det är fakta, den är listig falsk och stark som det heter, man kan bli friskare men aldrig frisk, som anhörig eller medberoende måste man göra inse att det aldrig är mitt fel att den andre dricker och i nästan alla fall så kan man inte göra något åt det, det är den bistra sanningen, för det är alkoholisten som själv måste göra sina förändringar ingen kan göra dem åt en. 

Det ni kan göra om hon har arbete är att göra hennes arbetsgivare medveten om problemet och be dem testa henne och ställa henne inför ett ultimatum för att de har ett visst ansvar för sin anställde att hjälpa personen OM DEN VILL, ni kan kontakta soc och be om hjälp men då blir resultatet ofta att det tar tid innan det händer något. 

Så kontentan är att det går inte att förstå för den som dricker, för man förstår inte själv varför man dricker, man behöver ingen anledning att dricka som alkoholist man bara dricker, oavsett om det regnar är solsken eller snö eller om det gått dåligt på jobb eller bra osv osv så dricker man oavsett konsekvenser tills man når sin personliga botten och den är olika för oss alla, när man når dit finns det inte många valmöjligheter kvar.

Har din syster klarat av att hålla sitt ultimatum?

Min mamma är också alkoholist och hon har klarat av att hålla fasade uppe ganska länge, men de sista två åren så har det gått snabbt utför. Jag gjorde som din syster förra sommaren och klarade av att hålla min mamma ifrån oss i 1,5 månader. Sedan möttes vi väl halvvägs - mamma gick till någon läkare som skrev ut antabus och antidepressivt (som hon förstås inte tog ordentligt) och jag saknade henne så enormt och mådde så fruktansvärt dåligt av att vända henne ryggen... trots att alla andra (utom min medberoende pappa) hejade på och tyckte jag gjorde SÅ rätt som lämnade henne.

Henne personliga botten tycks vara väldigt långt nere, någon gång efter döden är jag rädd :(

Nej, jag gav upp efter 3 dagar (mådde askast)och hon efter 1,5 vecka.... vi fattar väl att vi ALDRIG över hennes döda kropp så kommer hon erkänna att hon har ett beroende... never never never... skylle rpå allt å ljuger om allt..

Trött som fasen på allt, men det känns som jag får acceptera att jag har en alkoholisrad mamma och istället får leva där efter. hon har lovat att hon blåsa i en alkoholmäta varje gång hon ska passa barnen och även när vi hämtar dom.

men som sagt... kommer aldrig få henne å erkänna!

V D... hur gammal e du och har du syskon?