Ny trotsperiod vid 4 år?

4-års trotset tyckte jag var det allra värsta och att det samtidigt inte pratas om som 2 och 3-års.

Min annars ganska lugna och snälla tjej kunde plötsligt på en lekplats lägga sig ner och sparka och skrika för att hon hade fel mössa! Hennes bästa mössa som hon hade alla andra dagar annars  

Jag kan bara säga att min dotters 4-årstrots är nog bland det värsta jag har varit med om!!! Så TS, det är inte bara din dotter som är en plåga! Hon är fyra, det hör till    This too shall pass!

Ohh Jesus ! va skönt ! Då är vi inte ensamma om att ha ett litet monster hemma . Inget 2 eller 3 års trots men nu .. vad hände ?
Kaxig liten tös

Jag tycker att det oftast kan hjälpa att fundera över hur man själv beter sig, såklart kan man inte undvika alla utbrott och konflikter (som det Cia o krabaten skriver om plötsligt fel mössa) men den övergripande vardagen beror i princip alltid på hur man själv agerar mot barnet. Varför måste du förresten säga nej hela tiden? Man brukar ju säga att man får välja sina strider, man behöver inte bråka om varenda liten petitess. Då blir det bara en destruktiv och ond cirkel och hela vardagen kommer bygga på bråk, tjafs och konflikter och dina ord tappar betydelse och innebörd för barnet. Så vill nog ingen ha det. Och jag tror inte att det i första hand beror på "trotsåldrar" och utvecklingsfaser när man har en kontinuerlig vardag som bara handlar om bråk, då tycker jag att man bör vända blicken mot sig själv en sekund och fundera över vad man själv kan göra för att förbättra situationen. Istället för att bara skylla allt på barnet.

Du skriver ju att det känns som att trotsen helt enkelt inte tar slut. Det om något torde väl vara en tankeställare kring huruvida man kanske bör hantera situationen på något annat sätt? Något som kan vara bra att ha i bakhuvudet är att begreppet trots egentligen är missvisande, tyvärr får det ofta föräldrar att tro att barnet medvetet trotsar just oss. Men vi är ju bara verktyg i deras utveckling, och de behöver oss att bolla med för att förstå verkligheten. Ofta är det snarast tvärtom, att det är vi föräldrar som trotsar barnen. Vi hänger helt enkelt inte med i deras behovsutveckling och det är då de visar oss att något är i obalans = de trotsar.

Vittra: Det du säger känner jag redan till. Vi försöker inte skjuta undan ansvaret genom att skrika "trots" för att vår dotter inte gör som vi vill. Det är väldigt skönt att få veta att det inte bara är vi som just nu har en besvärlig 4-åring.

För vi vet varför hon trotsar. Vi vet att hon utvecklas, och vi lirkar, kommunicerar, frågar henne varför hon är arg, ledsen, irriterad, sur o.s.v. Men ibland känns det som om hon gör vissa saker på ren trots, och självklart väljer vi våra duster - men vissa fågor får hon  konsekvent "nej" på.

Min dotter har vid 4 års ålder blivit mycket svårhanterlig. Någon 2 eller 3-årstrots hade hon knappt, men vid 4 år exploderade det. Lite bra ändå, för jag började bli nervös för att hon aldrig skulle komma dit. Hon var nämligen en rätt bestämt tjej, men samtidig en lite för medgörlig tjej också. Nu ger hon tillbaks trippelt och står verkligen på sig på gott och ont :)

En lättnad att höra att andra har samma problem som vi. Dotter blir 4 i mars och sedan strax innan jul har hon varit som förbytt. Hon gick in i en trotsperiod samma tid förra året, alltså strax innan hon fyllde 3 och det har inte gått över, dock har det gått att lirka med henne och vi har kunnat prata emellanåt ändå. Men nu är hon näst intill omöjlig. Hon lyssnar inte, hon slåss, skriker, gormar och gör allt tvärt emot. Det kanske hör till den normala utvecklingen men det är såååå tröttsamt. Ändå en tröst att höra att det finns fler som har det likadant.

Aulielva och Lillskruttet: Det känns väldigt skönt att det inte bara är vi. En tröst att iaf inte vara ensam.