Zelina skrev 2011-01-07 09:38:58 följande:
Jag tycker att alla barn har rätt att veta vad som är ok betende, både när man "bara" är hemma och när man vistas ute i samhället bland andra människor. Det ingår i föräldrars ansvar att se till att barnet vet hur man för sig i mötet med andra människor. Ett barn som fått bete sig som han/hon vill utan tanke på hur det påverkar andra människor tror jag löper stor risk att bli olycklig och ensam.
Vem vill vara med en människa som beter sig illa? Inte jag i alla fall.
Om jag vore i din sits skulle jag förmodligen bränt en himla massa proppar både på min sambo och hans barn, och det skulle bli ohållbart i längden om det fortsätter på detta sätt. Och säkerligen skulle det sluta med att jag stannade hemma varje gång barnet skulle följa med och t.ex. handla. Kanske det är så du själv känner i och med att du skriver här? Hur beter han/hon sig hemma? Servar din sambo honom/henne mycket där hemma? Och hur gör du - servar eller ställer krav på att han/hon ska göra vissa saker själv?
Om din sambo håller fast vid att hans fria uppfostran fungerar enligt honom så kan du försöka lägga fram för honom hur det påverkar dig, dina känslor och ert förhållande.
Oh ja, många proppar har bränts! Har tagit ännu en diskussion med honom om vad jag tycker och då kommer det fram att pojken är "ovan". Ovan? Har han aldrig tidigare varit i en affär där någon annan än han själv har ärenden? Tydlligen är det så. Min pojkvän väntar till att göra allting till dom veckorna han inte har barnet. Och nu när jag är finns med i bilden, då blir det att även besöka affärer och göra tråkiga vuxen-grejer även när han är där. Så jag börjar få ihop pusselbitarna. Och ja, jag känner absolut för att stanna hemma varje gång. Hemma sitter barnet mest framför sin xbox och dataspel. Inte så mycket för att vara social. Tror pappa ska underhålla honom 24 timmar om dygnet. Och när du säger det. Min sambo är en curlingförälder. Nej nej, barnet har inga som helst krav på sig.
Skrev tidigare på ett annat forum och då var det någon som frågade om barnet inte var planerat. Och nej, det var det inte. Min sambo ville inte ens ha barnet när det föddes. Vet inte om det kan ligga något i det? Kör på fri uppfostran av ren lathet? Jag tycker då att om han tagit ansvaret för ett barn ska man satsa 100%.
Har även kommit fram att han tycker att jag inte aktiverar mig med barnet. Det är absolut sant. Jag har mycket andra saker jag prioriterar först, men jag har inte huvudansvaret för barnet och har absolut inga krav på att få honom att göra saker. Men det är ju där min sambo måste komma in. Frågade honom vad han gör för aktiviterer med barnet och vet ni vad han svarade..... ja.....? Ehhhmmmm.. Nej just det ingenting.
