Är det mitt ansvar att vara barnvakt?

Men säg det till din sambo då. Att du inte har lust att ses som barnvakt när han behöver. Säg att du vill åka iväg ibland utan att känna dig låst för att HAN ska jobba.

Jag, håller med dig om att det är dålig stil av din partner.

Själv tycker jag att man måste inse att barnen kommer på köpet om man blir tillsammans med någon med barn sedan innan. Är man sambo så ingår väl allt i partnens liv? Om ni får egna barn, ska du inte umgås ensam med hans barn då heller? Åka iväg med bara ert gemensamma så de andra inte får vara med? 
Förstår samtidigt att det känns konstigt att han bara förutsatte att du skulle ta barnen. Det måste finnas en dialog men är det någon gång som man kan förstå att "lasset" hamnar på dig så är det om han måste jobba och barnens mamma ska föda.

Det finns massor i vårat förhållande som jag inte har ansvar för att göra, men jag tror att varje förhållande mår bra av att man hjälps åt oavsett om det gäller barn tvätt eller matlagning. Jag tror ett förhållande vinner på att man hjälps åt även om det inte är dina barn.

Bra att du talade om för honom att du inte vill bli tagen förgiven.
Men just denna gången när mamman ska föda barn är det kanske smart att ställa upp, för du kan ha igen det sen när/om ni skaffar barn. Har ni en bra relation till exet så kanske ni kan prata med henne om att ni tar barnen några dagar extra, så hon hinner landa lite efter förlossningen.

Vill du inte alls så får dom lösa det med mormor eller farmor eller nåt.

oavsett om det är dina egna barn eller inte så vill man ju veta om man blir ensam med barnen eller inte. jag var också bonusmamma långt innan vi fick ett eget och kände som du,vill inte bli tagen för given. maken var duktig på att fråga mig medan mamman gärna hade mig som barnvakt så fort hon ville göra nåt. det slutade med att jag sa nej en gång och lämnade henne i sticket för att få ett slut på beteendet. det är inte ditt ansvar att sitta barnvakt,oavsett hur söta barnen är, det minsta man kan begära är att bli tillfrågad innan föräldern bokar in något annat.

hoppas att han förstod din ståndpunkt och frågar dig innan nästa gång.

Enstaka gånger skulle jag lätt ställa upp för sambo, skulle avboka mina egna planer utan problem.

Om det skulle bli en vana dock, skulle jag nog tänka som du. 

Jag tycker nog att han borde ha frågat dig om du kunde tänka dig att ta hand om barnen när han ska jobba övertid. Inte ta för givet att du ska göra det.

Jag tar för givet att min sambo ska ta hand om alla barnen när jag har andra planer eftersom vi är en familj. Skulle han protestera för att den ena barnet inte är hans så hade vi inte kommit speciellt långt i vårat förhållande.

Jag har varit precis i din sits men jag var inte lika tydlig i början - till slut gick det ut på vår relatioin för jag kände mig utnyttjad & tagen förgiven - kände mig precis som en barnvakt. 
Jobba över, jobba helger, fiska med polare el vad som - nu var det bara vh MEN VADÅ, skall inte pappan ha kvalitets tiden med sina barn, inte jag!!??  Blev pappan tillfrågad i veckorn att ta barnen & han inte kund så frågade biom om jag kunde, då satte jag ner foten!!!

Det var inte populärt först för jag skulle ju älska dem som mina egna & skulle såklart ta mitt ansvar enligt pappan. De handlade inte om att älska el inte, utan mitt ansvar som sambo. I hans relation med mamman så var det hon som bestämde allt, gjorde det mesta med både barn & hem & han kunde komma & gå som han ville & tyckte ju detta var normalt även med mig... men han glömde visst en sak!!!

Vi har nu varit ihop i 5 år & fått en dotter = det löste sig för jag var,  tydligare på att tala om att han ska göra sitt yttersta för ta sitt pappaansvar, se till att jobba över eller helger när inte barnen här här, fiska med polare kan han göra annan gång & han är fantastisk pappa med alla barnen. Även gällande mat & tvätt har förändrats.

Känner inte alls mig utnyttjad längre & han frågar först innan han bestämmer något. Har biom frågat om inte jag kan ta dem svarar han blankt Nej, det är vårt ansvar att lösa detta har jag hört honom säga... Oavsett om de är mina ord el hans så är det rätt.

 Alltså TS, se till att ni pratar om hur ni tillsammans ska få det att fungera, du ska tala om hur du känner för det är hans barn & inte tas förgiven, att när detta uppstår igen, vad gör ni då? Han ska fråga dig först & INTE bli sur OM du inte kan el det inte passar. Senär det upp till dig vad du vill & det handlar inte om att du inte tycker om bonus/bonusarna.